Aftonbladet – 9 juni 1848, sida 3

ivartföre talaren Onskade förslagets framgång. Lt Hr ERICSSON bestred begäran om återremiss och 1 insåg förslaget böra blifva hvilande. f Hr BILLSTRÖM. Utskottet hade ej utan orsak8 undvikit att åberopa 81 RB. F. för ärendets be-s handling, ty det kunde ej förbise 56 8 2 mom. —II Att en stridighet mellan dessa båda grundlagsstadganden förefinnes vore onekligt. Talaren visadeldö hvaruti den egentligen bestod, och yttrade att omIterremiss till Konstitutionsutskottet af en kgl. pro: vosition ej finge äga rum, vore 56 2 mom. utan ull kraft och verken. Men att den ej vore kraftlös, orde få antagas derutaf, att detta grundlagsstadgande tillkommit vid 4815 års riksdag, således sednare än 81 GS, hvilken då ej kunnat vara alldeles bortglömd. Man hade sedermera vid nästan bvarje riksdag sökt att få 56 S ändrad och sammenförd med den 81 , men ej deruti lyckats. Häremot nade Borgareståndet mnrotesterat. Tal. uppläste en eservation frin 4830 års riksdag, som af Borgaretåndet varit åberopad till stöd för afslag. Härefter iberopades praxis, och i enlighet dermed ansåg tal. ståndet äfven nu kunna förfara. Hade för öfrigt ej rnat yttra sig i sjelfva saken, oaktadt dess stora vigt, emedan hans i utsk. yttrade mening vore känd. Nu vore han uppkallad af en kamrat i utsk., hvilken der kunde haft tillfälle att göra sina erinringar mot taarens åsigter. Han beklagade, att denne ståndskamrat ej hade några egna positiva skäl för sitt illstyrkande af kgl. propos., utan endast de negaiva, som bämtades från bestridandet af tal:s olika nening. Ville ej trötta med specielt tillbakavisande uf de gjorda inkasten mot talarens åsigter. Dessa voro till en del af motståndaren gillade; men lofvade att framdeles, om ej på detta rum, dock offentligen visa följderna af det beprisade förslagets .illämpning. Slutligen ogillades ärendets behandling inom utskottet, såsom alltför löslig och summarisk. Endast yttre omständigheter, tidsförhållanden m. m. infördes af utsk. såsom skäl för dess tillstyrkande, hvilket väl bordt grundas på förslagets inre värde eiler förtjenst. Herr WINGE visste icke, om svenska folket skulle blifva med detta förslag belåtet. Instämde uti berr Billströms reservation. ; Herr VvALMSTEDT åberopade 81 8 RB. F. så-! som hinder att ingå i vidlyftig diskussion, och ansåg förslaget ekola hvila. 4 Herr BRINCK hade reserverat sig deremo:, att Utskottet icke tillstyrkt bebandling enligt 81 R. F. Förslaget hade visserligen brister, men hvad hade man väl vid riksdagens början at: boppas. Förelaget egde värde såsom borttagande sjelfskrifvenhet, stånden m. m. Nu kunde 26 ledsmöter. inom ett stånd omintetgöra hvarje grundlagsföränd-. ring; efter nya förslaget fordrades härtill 64. Samfäldta valprincipen byllades uti förslaget. Utskottet egde icke, såsom en ledamot velat, omarbeta förslaget. Först om Ständerne afslagit propositionen, hade Ut-kottet skolat uppgöra ett eget försleg; men hurudant trodde man väl detta skulle blifvit? Ville att man skulle gå en medelväg emellan de mot-i satta ytterligheterne. Herr Tingvall instämde. G Herr VALLEY: Förslaget vore ej fulikomligt, menl: Utskottet bade rätt förfarit, då det gjort detsamma: hvilande. Instämde väl i många delar i hr Billströms reservation, men i hufvudsaken med herr fgrartan och ansåg återremiss ej kupna komma i fråga. Herr GRÅÅ ansåg, oaktadt stridigheten emellan 56 och 81 SS R, F., likväl en kongl. a Utekottet tillstyrkt proposition om grundlagsförändring böra hvila. Utskottet hade likväl bordt närmare utlåta sig häröfver. Instämde med herr Schartau. Öaskade framgång åt förslaget. Hr LAGERGREN: ville ej ingå i pröfning afl förslaget, men hade väntat en sådan af konstitu-li tionsutskottet. Dess tillstyrkan lade talaren utskottet ej till last, emedan hvar och en borde offra sina enskilda tycker. Omständigbeterne och klokhetens fordringar finge ej förbises. Förslaget borde bvilal efter 81 Ö R. F. Sådant hindrade likväl icke nvå) gon från att uttala sin mening. Talarens tankar uti. denna fråga voro oförändradt de samma som förr. Det vore origtigt bortse från den gamla indelning som genomginge samhället: nemligen i stånd och klasser. Proposition på återremiss, ansågs ej kunna be-, viljas. Hrr Co!ln och Almgrena talade i samma syfte.l Hr WETTERBERG: Förslaget borde efter 81 S1 R. F. hvila. Äfven om det icke vore fullkomligt, innefattade det likväl ett stort steg framåt. Hr EKHOLM: Utskottet hade icke lösligt bebandlat frågan. Omständligare utlåtande hade icke bordt agifvas. Utskottets handlingssätt vore fullt enligt med grnndlagen. Hvad öde trodde man väl ett af utskottet uppgjordt från den kongl. propositionen afvikande förslag skulle fått? Hr BILLSTRÖM fann sig ej vederlagd med det åberopade enkla ex. ur aritmetiken att 26 är mindre än 64. Ty i fråga om en grundlagsförävdrings antagande till hvila, hvarom talaren yttrat sig, (ej om dess slutliga antagande eller förkastande) kunde 26 eller hvilken annan pluralitet som helst i ett stånd, ej förhindra sådant. Icke ens 3 ståndsbeslut hindrar ett förslags hvilande, blott det gillas af ett stånd, och detsa stånds mening segrar inom förstärkt konstitutionsutskott. Föröfrigt hade talaren alls icke yrkat att utskottet skulle omedelbarligen gå i befattning med omarbetning af regeringens förslag. Endast i följd af ständernas beslut om förslagets förkastande och dervid gjorda anmärkningar samt återremiss till utskottet kunde en omarbetning ske, och denna blefve då utskottets eget förslag. För återremiss lade grundlagen ej något hinder i vägen. 56 kunde lika väl som 814 R. F. tillämpas. Hr EMBRING ansåg förslaget böra blifva bvilande. Hr GILLBERG instämde med hr Billström. Hr SPÅNGBERG instämde med hr Stenberg och gillade utskotets förfarande. Hr BERGMAN gillade det sätt, på hvilket utskottet behandlat förslaget, emedan detta syntes talaren böra antagas. Hr talmannen förklarade sig anse, det allmänna grundsatser i vissa SS af grundlagen voro uttalade, hvilka gällde öfverallt, der undantag ej vore pjordt. En sådan allmän sats fanns uttalad i 56 . I 81 g förekommer åter ett från det uti den förra uttryckta exceptionelt stadgande. Detta syntes äfven af 29 I —OR CA AA kt -— a RA dm mr om a pr Sr R. O. Då Konstiiutionsutskottet tillstyrker en kongl. proposition, så skall den hvila. Så hade men äfven i Italmanskonferensen ansett grundlagen köra tolkas. ISåledes kunde proposition på återremiss ej fremställas. Dercna vägran godkändes af ståndet. Hr HÖRNSTEIN ogillade både förslaget och utskottets förfaringssätt. Hr ÅKESSON instämde. ) Hrr BILLSTRÖM och PALMAER reserverade sig I mot det fattsde beslutet; och blef bärefter det kongl. förslaget förklaradt hvilande till grundlagsenlig beLan dlina näta mwmiladamn