Aftonbladet – 9 juni 1848, sida 3

af hr von Hartmansdorff, som förklarade att ban icke vore belåten med förslaget. — Härefier förekommo diskussionerne om justitieombudsmannens lön, om det begärda anslaget till armeens pensionskassa m. m. — Hos Presteståndet öppnades diskussionen öfver representat:onsfrågan af hr erkebiskopen, som sade att han ej vore sinnad hindra ståsdet att yttra sig i ämnet; men hsn ville på förhani förklara, att han — likssom de andra talmännen — på grund af 81 Reg.form., ej täokte framstalla propositioa på något annat än att ko stitutionsutskottets betänkande måt:e hvila til grundlagsen:ig behandling vid n:sta riksdag. Håruwi tycktes ståndet finna sis; det var endzast doxior Thomander, som vågade påstå, att i fal: 56 Reg.orm. skulle ha någon förnu tig mening, man af grundlagen vore oförbindrad att åvägabringa ett slie-nativt förslag; hvilket hr doktorn dock, i betraktande af förhållandena . emellan riksstånden och isom konstiiutionsutsko tet, misströstade om att få hviiande. — Flera vackra predikniagar höllos ö ver det ku-gliga förslaget; äfven förekom ewt litet loftsl öfver de gamla stånden. Diskussionen upptog tre tinmar, till trots för hr erkebiskopers tillkärnagifvande att ö!verläggningen på riddarhus2t blow kostat några minuter. — Borgareståndes förebade Konstitutionsu:sio tets mem. öfver dena kong! propositionen ;m pationalrecresentationens förändring. He SUNDLER åberosade sin i utskottet afgifna! reservation hvaruti uttryckes den tanka, att ständerna först bordt lemnhas öppet att i frågan sig yttra. Nn hade ständernas pröfningsrätt blifvit genen afskuren. Vidare instämde talaren uti hr Billströms resetvation. Ville rösträtt åt enkta och myndig qvinna, som besute fast egendom, samt framställde åtskilliga andra anmärkningår mot särskilda SS. Valsättet vore inveckladt m. rå. Hr EKHOLM hade inom utskottet tillstyrkt den kongl. propositionen. Å ena sidan stode behofvet att få bordt ståndsrepresentationen. Aspekterna derull vid riksdagens början hadeicke varit stora. Reformens vänper hede då slutit sig tillsammans, för alt visa hvad nationeni frågan tänkte. Sedan kommo de stora verldehände!serna, som äfven hos oss icke blifvit utan inflytande. Kongl. Mej:t hade då omsider funnit skäl Jemna gehör åt nationens fordringar. Imedlertid borde de hinder ases, som för teformen stode i vägen. Dessa hinder voro till större delen att söka hos samtlige stånden. Lättare vore imedlertid att utvidga rättigbeter än att återtaga dem. Förslaget vore icke vådligt, konungamakten derigenom ej ökad. Mottoge med tacksamhet det kongl. förslaget. Varnade för krafternas splittring. Försleget hade visserligen kunnat vara fullkomligare, men hvilket menskligt verk vore fullkomligt och nvilka brister vidlådde ej den nuvarande grundiagen. Tilldragelserna i fremmande länder borde ej alltför högt stegra våra fordringar. Förslaget vore ett betydande steg framåt. Klokheten fordrade uppoffeingar, hvad detaljerna beträffade. Bondeståndet hade ej skäl att klaga, då det disponerade 70 röster i andra kammaren. Städernes intressen, såsom alltför vigtiga, skulle ej tillbakasättas, äfven om städerne icke finge in så många valmän. AÅnsåg den kongl. propositionen nu böra blifva hvilande. Hr PALMER: Hvarje representant borde yttra sig, på det att nationens tänkesätt måtte bli kända. Yrkade återremiss. Utskottet hade lösligt, såsom det ock sjeif medgifvit, behandat propositionen. Ett nom utskottets antagande af den kongl. propositto; Pp a t g n b r n h r s å s e V N 1 n a V V k t t t i F k Ö a hb e — ÄH SN HAAG Fr RR antagligt förslag sade bordt uppgöras: sådant vore ej detta. Härigenom vore representationsreformen uppskjuten. nomgås och anmärkningarne återremitteras. Hr SCHARTAU: Utskottet hade, i stället att i öfverensstämmelse med det tydliga innehållet af 81 R. F. helt enkelt förk!ara det song. förslaget hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, nog undfallande eller obesutsamt liksom öfver.emnat frågan till ständernas afgörande; men då ett sådant afgörande icke för närvarande tillkommer dem, kan en återremiss i den syftning hr Palmer begärt, icke ega rum. Alt nu opinera öfver förslagets särskilda stadganden, vore hvarken nyttigt eller nödigt; icke nyttigt, emedan förändrade förhållanden kunde innan nästa riksdag inträffa, såsom de under denna gjort, då ett vid riksdagens början föga påräkneligt initiativ till den önskade representationsförändringen, hade från regeringens sida tegits — och således mången nu obelåten kunde nästa riksdag vara böjd antaga förslaget, samt derföre finna sig hafva begått ett förhastande genom ett ogillande li förtid; icke nödigt, emedan resultatet ändock icke Ikunde blifva något annat än frågans bordläggning, li öfverensstämmelse med 81 R. F., hvarpå hr 8. yrkade. . Hr BERG talade i samma syfte. Var väl icke Ifullt nöjd med detaljerna af den kongl. propositionen, men gillade br Billströms reservation, och ville licke förkasta den kongl. propositionen. Genomgick Idenna reservations serskilda punkter. Gillade åtskilliga anmärkningar, men då fråga blott vore att i dess helhet antaga eller förkasta den kongl. propoIsitionen, fann talaren anmärkningarne icke nog vigMtiga, för att tillstyrka det sednare. Påminde om Ihuru dat icke hindrat Frankrike att vinna full fri Ihet, att representationen der i 45 år varit beröfvad linitiativet. Arrendatorer hade förr ej egt valrätt. lAtt underbefäl c. icke egde valrätt vore mindre latt klandra, än att alla officerare egde valrätt. An-Isåg ej något vara att anmärka deremot, att pensio-Inerad embetsman vore valberättigad. Det vore in-Ikonseqvent klaga öfver att embetsmannaintresset blifvit för mycket afsedt på samma gång man ville -Iflera tjenstemän skulle erhålla rösträtt. Sättet att I komplettera den andra valkategorien syntes talaren -Ibetänkligt. Talaren ville väl helst att omrösttningen skulle ske öppet. Fruktade icke för att betlstyret med valen vore åt förtroende-embetsmän uppt)draget. Fann visserligen kamrarnas absoluta veto , lutgöra förslagets svagaste sida, men hoppades olä Igenheterna undanröjda, då begge kamrarna valdes n laf folket. Biföll förslagets hvilande. Man hade väl e bemödat sig framställa detsamma såsom oantagligt, 1men menskliga verk vore ej fullkomliga. Hade yr; I kat uti utskottet, under åberopande af 81 R. F., se latt förslaget skulle hvila. Hr TAUSON: Om än icke alla förhoppningar ; I voro uppfyllda, vore det likväl ett stort steg framåt. n! Hr GUSTAFSSON trodde ej kunna här blii fråga nJom annat än att tillämpa 31 S R. F. Instämde i .lhr Billströms reservation. Man hade derpå slagit I lsig ned både uti en dagens tidning och här. Fäste sig särdeles vid 124 s absoluta veto. Ville ej an-taga; förslaget. Embetsmännens och penningeintresset I voro deruti för mycket afsedda. Hr THORN hade antagit det kongl. förslaget, h lemedan det, oaktadt enskilda brister, egde företräde , I framför hvad vi ega. Hvad behardlingen beträöffade, flborde förslaget hvila, sedan uiskottetet antagit det, ali enlighet med 29 R. O. och 81 R. F., hvilka r hindrade den återremiss man här begärt. I Hr WEDBERG: Då jag med tacksamhet erkänPETE anda X Vs eg 2 AL Ville propositionen skulle punktvis ge; f ( ( Å