Aftonbladet – 6 juni 1848, sida 2

Vv SM OMM 2 UME AR RA Se ry MN AT sjelf motsäger hvad ni i föregående mening försvarat, eller nödvändigheten att ,icke blottställa den besutne delen af folket att blifva förtryckt af backstugusittare o. d. på landet, eller i städerna af dem, hvilka icke ega något annat medel till bergning än en kojav. Jag åberopar i detta afseende hvad jag i det föregående yitrat i fråga om en röstskala; men tillägger nu, att om man nedflyttar den hela rösten så långt, att hvarje besuten man åtnjuter all den rätt personligheten billigtvis kan yrka, så må gerna backstugusittaren och arbetskarlen tillerkännas en sådan mindre andel i rösträtten, hvilken, utan att förneka personlighetens dääliga anspråk, betryggar den besutna delen, att icke blifva förtryckt af dessa. Det är så jag tänkt mig föreningen af personlighetens rätt med allmänna ordningen och säkerheten. Har jag orätt, så delas åtminstone detta öde med en ofantlig mängd af miaa medborgare. Der-r emot kan jag aldrig medgifva det rättsenliga eller samhällsnyttiga af en uppstigande röstskala öfver hel röst, för valrättens utöfniug. M. H. måste tro sig skrifva i Dagbladet för en publik, som ej begrundar hvad den läser, utan litar på magisterns ord; ty i samma mening bestrider M. H., att bergsbruk icke alltid räknas såsom ast egendomp, och gör straxt derefter undantag för vissa slags grufvoro, Jag vill ej i denna onledning söka en grufva af juveler; men jag ber er, M. H., var då icke så sträng emot mig för något möjligen oegentligt uttryck, som jag villigt skyndat att rätta! Jag lemnar gerna åt M. H. att från valrätt utdömma alla afskedade embetsoch tjenstemän, som ej ligga staten till last med pensioner, såsom vagabonder,, om de ej under annan rubrik ega rösträtt. Hvad man bör kalla dem, som lefva med valrätt, på statens nådebröd, det lemnar jag åt min herro att i något komiskt lexikon lika Jyckligt uppföka. Det vissa torde vara, att uteslutandet af dem som redan tjenat staten, i många fall blifver obilligare, än om man icke gifvit ovilkorlig valrätt åt hvarje förläst magister eller försupen doktor, som aldrig börjat tjena den. Att M. H. blifvit litet ond öfver min anmärkning angående det obestämda 1 definitionen annans — — ständiga arbeter, det kan man finna; men icke finner man af M. H:s förklaring deröfver, huruvida icke tydligare ordalag lätt kunnat erbjuda sig. Skulle väl andra böra uteslutas från valrätt, än de som äro tjenstebjon eller rjuta fattigunderhållb? Dermed vare likväl ej sagdt, att alla de andra behöfde hafva hel röst! Det är begreppet utesluten, som jag blott i fråga om en så naturlig samhällsrätt villa se uteslutas ur vallagen. Hvad beträffar underbefälet vid krigsmakten, gäller min förut afgifna förklaring, i fråga om ett äldre förslag till vallag. Detta var grundadt på, i de fles a afseenden, hög valcensus och under mycket olika förhållanden mot de nuvarande, lämpadt efter 1840 års, af en stor del ibland folket då gil:ade principar. Ingen inkonseqvens kan mig derigenom skäligen tillvitas, då jag nu förklarat mig för underbefälets Ilska valrätt med öfverbefälets. Mig kan man imedlertid iske inbilla, att i regeringens förslag uteslutningen af underbefälet skedt för att minska regsmentschefers och landshöfdin.gars inflytelse på valen. Den har nog en annan grund; men jag skall blott här erinra, att jag hvarken i detta eller de flesta andra detaljer förfarit As mm msg an foditfoll. iaf -f— na MRB R Mr —M a mm Fr a NM med något obiiligt klander mot regeringen. Det är blott i afseende till den i min tanka högst sam, hällsskadliga organismen af kamrarne och valsättet, som jag gerna medgifver mig hafva uttalat ett stundom hårdt omdöme; men min känsla har upprest sig dervid; och; M. H.,. tror. ni verkligev eder ej få höra i landet hårdare klander, då en gång folket hinner göra sig reda för förslagets allmänna halt och syftning? Vi få se! Ni har, M. H., alldeles misstagit er om min anmärkning, att 8000 rdr egendomsvärde vore obilligt högt för rösträtt till de omedelbara valen. Förmodligen har ni förblandat detta med frågan om de medelbara. Då ni säkerligen väl vet, att en mängd hela hemman finnas; som ej äro värde mer än tusende riksdaler och derunder, så är det ju en orättvisa att utesluta från direkt valrätt alla, som ega lägenheter, fabriker eller inrättningar af andra slag, af värden under 8000 rdr. Men, som sagdt är, edert klander är vålladt af ett misstag, och jag öfvergår gerna derifrån till edra andra inkast. Jag skall likväl dervid helt och hållet öfverhoppa den lexa, som min herre tilldelar mig, för att 1840 års konstitutionsutskotts förslag hade en vida obilligare röstskala än det ifrågavarande. Jag hade ingen del deri och det är hårdt, att ni fattar uti mig för att kasta mig öfver en sådan auktoritet. Imedlertid ser häraf min herre sjelf, huru väl det varit om regeringen 4844 befordrat det förslagets antagande, i stället att lemna det åt sitt öde. Då hade man nu sluppit, att d contre coeur göra så påkostande koncessloner. Låtom oss deremot öfvorgå till en M. H:s snillrika förtydning af mina ord. Jeg har sagt, att den i regeringsförslaget föreslagno röstskalan, som under ett enkelt valsätt möjligen kunde försvaras, nu skulle blifva en ytterligare inskränkning af valrätten, då man genom dubbla och tredubbla wvalsätt uttränger hela den stora massan af folket från representation. M. H. vänder detta så, att jag med de dubbla valen menat val genom elektorer: hvilket valsätt jag sjal! föreslagit, och M. H. vill derigenom åter förebrå mig inkonseqvens och glömska, 3c. Det är visserligen sannt, att man kallar val genom elektorer dubbla val; men jag har ju tydligen talat om dubbla och tredubbla: valsätt,. Nog har M. H. insett, att jag dermed menat det dubbla valsättet till andra kammaren, indirekt och direkt, samt det tredje valsättet till första kammaren. Icke kan jag dermed hafva menat elektorsvalen. Af hela den långa anmärkningen emot mig qvarstår således — intet! Med särdeles hetta anfaller M. H. mig för det jag anmärkt, att i mom. e 8 48 icke finnes stadgadt något maximum för den der omhandlade rösträtt; och min herre försäkrar, att en röst är maximum vid valen å landet till elektorer. Denna min berres försäkran är ganska god; men lag kan den ej lersätta, och lag bör tydlig vara. Men säg mig då; hvad i all verlden det tjenat till, att i S 20 angående val i stad, för samma fall utsätta i bestämda tal ett maximum, då man ej ansett detta behöfligt i 48 för landet? Min enda afsigt med anmärkningarne mot regeringens förslag har varit, att framkalla rättelse och förtydiigande till allmänt I gagn. Min herres afsigt med anmärkningarne mot s mig, måtte ej utgå från samma bevekelsegrund. Hrem af oss, som imedlertid i detta afseende handlet mast välmenande, må allmänheten bedöma, om någonsin 48 af förslaget kommer att först antagas och sedan förtydas. Då min herre anmärkt mot mig, att jag tagit hundratal-t till norm för beviset, att valbarheien till första kammaren är bizarr — den som har en röst under tvåtredjedelar, får nemligen icke blifval representant, men väl en annan som har en rös öfver hälfien, blett denne har ett högre erabete eller annan velkategori — så beklagar jeg, att an