Aftonbladet – 6 juni 1848, sida 2

VV 0 (Je — It större inflytelse på valen, än den oprivilegierade,: skattlagde jordens innehafvare, all tanke på skatte-: reform derigenom bliver undertryckt. Jag vet gan-: ska väl, M. H., att de, som önska representations-: reformens genomdrifvande i samma konservativa anI da, som nu visar sig rådande i regeringens förslag, !s afvisa all antydning på denna reforms samband med : skattereformen och en del andra vigtiga förbättringar i i vårt sociala och ekonomiska samhälslif. Men varl: övertygad, M. M., att allmänheten redan börjat in-! se sammanhanget; och att folket ej mer låter sig! afspisas med småleendet åt den enfald, som icke4 kan tro på värdet af hela den nya representations-: formea, om denna icke tillika lemnar folket garan-s tier för de öfriga samhällsreformernas snara, eniga!: och lyckliga genomförande. Jag yttrar de:före o-1 fö stäldt min mening. Det är stundens behof — ejls bristande medborgerlig anda, ej bonddryghet,, ej i likgi!tighet för äfven den -fsttges rätt; som vållar! att Bondeståndet, under erkännandet af nödvändigheten att i framtiden grunda valrätten på person-I lighetsprincipen, ännu tvekar, att på samma gång! man lemnar den en rättvis utsträckning, äfven lemi na den en sådan öfvermakt, som nu, besynnerligt nog, stundom påyrkes af just d samma, hvilka is fråga om klassval, särskilda valkategorier, särskildai kammarbildningar o. s. v. äflas att göra valrätten! för hela den skattdragande och arbetande massan. af folket gemensamt, till — en skuggbild. Var öfvertygad, M. H.! Sverges bondestånd vet vält väl, att i samma mån, som folkets allmänna! bildning och välstånd kan framgå, i samma mån jorden fördelas på flera sjelfegande händer, samt skatteväsendet ordnas på mera rättvisa grunder, och! allmänna hushållningens friare utveckling jemnar intressenas nuvarande missförhållanden, i samma mån har svenska bonden allt mindre att befara,! så väl af adelsmannen, presten, embetsmannen, borgaren, jordtorparen eller bzckstugusittaren, som af tjensteklassen, hvilken då snarare blifver hans j stöd vid valen. Men under tiden, och då jorden, i samt i synnerhet den tyngst beskattade delen af: j j j densamma, nästan allena uppbär hela statens börda,! kan bondeståndet ej annat än yrka garantier. Dessa röra likväl icke hvad .som ni, M. H., gifver en så stor vigt, då ni säger, att ni verkligen ej skulle igenkänna en svensk folkförsamling, der ni ej träffade äkta svenska bönder,; ty de äkta svenska bönderna veta nog, att rocken och häkterna och! hyskorna icke göra folkombudet pålitligare och : verksammere. Visst icke. De garantier, som man. fordrar, äro, att inom folkförsamlingen (såsom ni i behägar kalla de der trefallt valda kammarherrari ne) finna verkligt upplyste, med folkets behof, önskningar och ställning bekante, för folkets rätt och väl i nitiske och uppriktigt verkande ombud. Och huru vill ni väl att bondeståndet skulle vara belåtet med 4 att skicka till och med 70 bönder, om det verkli: gen förmådde att genomdrifva de medelbaravalen i alla 70 distrikten, då dessa 70 voro dömda att ij pfolkförsamlingen möta 200 af alldeles samma ull-1 trasnatur, som de öfrige nuvarande stånden, förstärkte med äfven de orepresenterade embetsmanna4 klasserna: samtligen, genom sitt lönesätt eller sin ställning, vedersakare af förändringar i de samhälls: förhållanden, som svårast trycka foli.et eller hindra dess förädling och förkofran? Har icke allmogen : nu, genom bondeståndet en röst; och märk väl, M. H., en röst som höres, som till och med måste Höras så väl af regeringen, som af hela landet, om den ock ej alltid kan göra sig gällande i riksdagsbeslutet; men hvad skulle de medelbart valda repre-! sentanterna få inom den tillämnade nya representa-! tionen? Jo, M. H., om ni vill följa mig till den askådliga skildring deraf, som jag lofvar lemna, ef-! ter de bakostade representations-kommitteens taballer, så skall ni finna att deras rösterblifva den ropandes i öknen. Ni skall se, att i den andra kammaren den stora massan af näringsidkande i städerna och af jordoch bergsbrukande klasserna på landet, med hvilka äfven en liten del af de nu ore-. presenterade mindre förmögne och arbetande klasserna komma att få en obetydlig valrätt, icke för sig kunna påräkna mer än en knapp tredjedel af det hela för de — utaf dem valde — represertanter; och ni kan väl ej neka, att om ock utur en optimistisk synpunkt man ville hoppas, att en och annan af alldeles motsatta intressen händelsevis vald riksdagsfullmäktig, uppriktigt ansluter sig till dessa, så finnes dock föga sannolikhet att de hinna till! en pluralitet, hvilken i alla fall är dömd att stranda emot första kammarens klipphårda organism. Jog hoppas, att ni då skall mildra ert hårda omdöme om mig, alt jag, likasom alla partigängare endast söker samka sorl och upprepa osanningar! så länge, tills de tro dem sjelfvap. Men sedan jag visat eder rätta, sannolika förhållandet, svara mig då åtminstone ej med förnyade utrop mot ultraradikalismens läror. Eller kan ni vara så orättvis, på samma gång ni förebrår mig att ej vara så radikal, som ni sjelf synes vilja jag skulle vara, att äfven tillvita mig sjelfva ultraradikalismens öfverdrifter? Då ni, M. H., söker bevisen för edra anmärkningar emot mig från hvad som förut, ofta under helt andra förhållanden än de närvarande, kan finnas föreslaget, dels i äldre representationsförslag, af andra eller mig författade, dels i reformvännernas program, 0. 8. V., ber jag er besinna, att allt sådant icke är någon vederläggning af hvad jag i reformvännernas möte anfört. Hvad jag der yttrat, är min egen öfvertygelse — mitt begrepp om representationsfrågans för det närvarande lämpligaste lösning. Hvad andra förr yttrat, och jag under dåvarande omständigheter biträdt, eller hvad jag på andras begäran åt dem utarbetat, eller genom andra befordrat, kan ju ej rimligen användas såsom bevis mot mina sattser eller såsom beskyllning för inkonseqvens. Om reformvännerna trott sig kunna gilla första kammarens väljande för tre riksdagar, så grundade detta möjligen sig derpå, att de ej tänkte sig två kamrar; de ville två afdelningar, den mindre utsedd af samtlige de lika valda representanterna. Jag vill likväl alldeles icke försvara detta. Det vissa är imedlertid, att regeringens förslag afser en första kammare med veto, vald på särskildt sätt; och det är om en sådsn jag yttrat, att dess val för flera riksdagar är en orimlighet. Skälen derför tror jag ej kunna vederläggas, om representanterne skola vara verkliga folkombud. Vill man ej hafva sådana, så finnag otaliga bättre sätt, än att välja för tre riksdagar. All fullmakt för ombud förutsätter ju, att förtroendet bibehålles. Detia kan blott genom nytt val ådagaläggas. Här bör jag medgifva ett oriktigt uttryck. Jag har vid den muntliga framställningen råkat säga, att de länder, som valt representanter för långa tider, frångått detta brut. Jag hade förmodligen blott ämnat säga: länder, som valt, 8c. c., men kanske hade jag äfven deri ej baft alldeles rätt. Min tanke förde mig, under det iraprovissrade föredraget, på det i Förenta Staterna antagna valsätt, för endast (vå år, då det moderland, England, hvarifrån de skiljde sig, valde för många år; och jag ville erinra mig, att i Frankrikes valsätt äfven en minekniog af vaiterminen föregätt — äfvensom jag tror, att vid engelska reformbillens föreslående nat!anan2: AninJam on fa förkartfanda af valtasminen I