Aftonbladet – 30 maj 1848, sida 3

vHand i hand med: denna hastiga utveckling af garntillverkningen, har äfven väfveri-industrien på ett förvånande sätt tillväxt. Hufvudsakligen koncentrerad i Marks, Kinds, Wedens och Bollebygds härader af Elfsborgs läm, hvarest förnämligast binäringar gifva utkomst åt en idog befolkning af 60,000 menniskor, var denna industri för trettio år sedan ännu i sin linda, men de sista åren bar tillverkningen af bomullsväfnader derstädes uppgått till mer än 8 millioner alnar, utom dukar, band o. d. Utan ett kraftigt skydd genom tullförfättningarne skulle ej denna hastiga och stora utveckling afnationalindustrien i en ny branche varit möjlig, men de nu vid riksdagen framställde förslagen om afskaffandet utaf detta skydd bota den också icke blott med stillestånd, utan med fullkomlig undergångp. Hvad är meningen med denna framställning? Jo, först och främst att allmänheten må tro, att väfnadsindustrien i Sverige är uti ett utmärkt flor ; sedermera ait detta flor och den förvånande tilivexten tillkommit i följd af förbudet mot införsel af utländska bomullstyger, och slutligen att allt detta således bör utgöra ett stöd för garntullens bibehållande. Betraktar man nu buru härmed i verklighseten förhåller sig, så blir resultatet, stt de ofvannämnda 8 millionerna alnar bomullstyg, särdeles om man derifrån subtraherar hvad som ingår till Norge, knapt skulle förslå till mer än vid pass en half skjorta eller lintyg om året för hvarje af rikets inbyggare, utan att räkna behofvet sf annan beklädnad. Det är otvifvelaktigt, att man icke får räkna alldeles så strängt, ty ett gsnska betydligt qvantum, som tillverkas af husflitep, och endast till eget behof, är utom den ifråsavarande räkningen; men i alla fall utgöra ifrågavarande 8 millionnr alnar icke något sådant belopp i jemförelse raed andra länders tillverkningar, att det på långt när är tillräckligt för de konsumenter, som måste köpa sitt behof. En annan omsiändighet, som icke heller bör glömmas, men som brochyrförfattaren icke tycks hafva haft angeläget ait vidröra, är att det i alla fall vackra framskridandet af bomullsväfnadshandteringen hufvudsakligen egt rum ifrån den tid, då dels förbuden på manufakturvaror bezynte att något lossas, dels också tullen på bomullsgarnet nedsattes ifrån d:t orimligt höga beloppet af 8 skillingar, som den ex tid utgjorde för de gröfre garnsorterna. Ait åter, hvad bomullsspinneriernas utvidgning beträffar, den höga tullen och de deraf skördade stora vinsterna af 33 åa 40 procent af kapitalet årligen, leckat till nya anläggningar, är icke vår mening att bestrida, äfvensom att dessa anläggningar i sin min äro nyttig: för landet; men det bör noga märkas, att detta här icke är bufvudfrågav, utan den består deri, huruvida icke, äfven om förbudet på införsel af bomulisväfnader skulle bibehållas eller utbytas emot en probibitif tull, den höga tullen på garn i allt fall motverkar en långt större utveckling af industrien i det hela, genom väfveriern2, och som blefve af mera fördel för det allmänna, än den som kan hemtas af garn-industrien; dels också, huruvida icke den sednare kan bestå och pårätna en skälig behållning med en lägre tull än den närvarsnde. Det är det.a vi pästa gång skola bjuda till att granska. JA5 (Forts. följer.)