Aftonbladet – 29 maj 1848, sida 3

ren efter den andra och blickande då och då isin faders privata instruktioner, bland hvilka många stycken synnerligen behagade honom. tminstone kunde han understundom icke tillbakahålla sitt bifall genom ett sakta småleende och ett balfhögt: Ganska bra! ganska bra, i sanning! William Rossbräck satt i hytten, försänkt i sin koloniseringsspekulation, som skulle sätta några millioner i omlopp; icke litet förtretad att olyckligtvis befinna sig tillsammans med passagerare, som icke hade bort färdats ombord med respektabelt folk, enär deras misstänkta belägenhet uteslöt dem så väl från affärsmäns sällskap af någon betydenhet, som från den sociala verldens högre kretsar, hvilka icke oroade sig med några uppoffringar för patriotism och dylika oförsvarliga fantasier,. Doktor Merbold kade omsider märkt, att något var på tok, och frågade kaptenen, bvad passagerarnes besynnerliga tystnad betydde, och den tankfulla min, hvarmed de så länge observerade den lilla fiskarebåtenp och fartyget på afstånd. När han fick veta, att kuttern sannolikt skulle anställa en ny visitation ombord och eftierböra flyktingen, bvars lif de sökte rädda, sedan de bade uppdragit bonom ur vattnet, förlorade den lärde sin flegma. Hur kunde ni behålla en man ombord, herr kapten, som reklamerades af polisen eller till och med af rättvisans tjenare? Nimisstänkte eller visste då utan tvifvel, att mannen skulle efterjagas? Ni visste det, innan slupen vände tillbaka till staden och ni behöll honom ombord? Hör, kapten, detta är icke allenast oförlåtligt, utan det är stridande mot polisstadgar, och förrädiskt dessutom; och om jag bade miss:inkt, att ni varit i stånd att göra detta, och tsga demagoger, eller patrioter, eller dylika ombord, och behålla dem skulle jag sökert icke hafva gått med er. Jag vill med egen hand skrifva ett bref till Preussiska konsuln i Buenos Ayres, för det han sändt mig på ett sådant fartyg och med en sådan kapten. Och det vill jag göra på fläcken. Båten, som kommer der, tager nog bort den galningen demagogen. Jag vill då omfatta tillfället att skicka ett bref till Preussiska konsuln, och gifva honom en behörig erinran. Det är nog att krossa en, mumlade han för sig sjelf, medan han kröp ned till sin säng: Har