Aftonbladet – 27 maj 1848, sida 2

fälligtvis varit med henne några få timmar för halt annat år sedan; och hon betog mig — icke så myc ket genom sitt ansigtes onekliga skönhet och sin fi gur, som genom ett visst uttryck af lidande; och sådana slags lidande fruntimmer, då de dessutom äro vackra, äro farliga, och bringa sig sjelfva ofta i fara, då de träffa en ung man, lik er, m:r Walker ! En brigg är synlig bakom 0ss, kapten! ropade mannen vid rodret genom det öppna fönstret. Allas ögon vändes nu i den til!kännagifna riktningen, och kaptenen infann sig På däck med sitt teleskop i handen. Han har bättre vind än vi, sade styrmannen; men vi få snart samma bris. Hinango, som, till följd af sitt samtal med Rossbruck och Walker, icke hade observerat fartyget vid horisonten, kastade en sjömannablick mot det och skyndade till hytten att taga sitt eget teleskop. I ett ögonblick sprang han upp på däck och klättrada till stormasttoppen, utan att se på någon. Djup tystnad rådde på däck, och det på afstånd nalkande susat af en sig ökande vestlig bris gjorde s!g hörd genom vågornas dofva bullar, Dolores, som stod vid Horatios sida, observerade med en fast blick den angifaa punkien, och stödde sig omedvetet på ynglingens arm, likasom; om hon behöfde stöd, medan hennes läppar intet yttrade af den fruktan, som oroade hennes bröst. Horatio vågado lika litet uttrycka sin oro och sina farhägor, och båda sågo på sin vän i masttorpen, som ville de genom en vink af honom undfå. bekräftelse på sin förfärliga förmodan, föga väntande, att, dras oro skulle visa sig vara o,rundad. Kapten Finngren gaf eleskopen till förste styrmannen Storhjelm, utan att yttra ett ord. M:r Walker och m:r Rossbruck nyttjade båda sina egna teleskoper, medan Alvarez naikades Dolores och Horatio, och sade mer med en blick, än båda kunde hafva besvarat i ord.