Aftonbladet – 22 maj 1848, sida 3

lan genom en gemensam konstitution vile samnansmälia Slesvig med Danmark. Dessa ord betyda, för att återgå till ett redan anördt exempel, lika mycket, som om konung Oscar åte säga norrmännen, att de hädanefter skulle utöra en svensk provins. En sådan orättvisa skulle ringa Norge i uppror och har i bertigdönena äfen varit påföljden af den danska förklariögen. Jag rågar hvarje opartiskt tänkande man, huru Fredrik VII:s ord skola kunna förenas me. den förre komungens högtidliga förklaring till förbundsdagen, ch om förbundet, utan att göra sig föraktligt, Du unde bibehålla tystnad? Marc måste säkert säga ej härtill och bör icke fi na det förunderligt, om Tyskland imedleriid skyndade att hjelpa de af en lansk här fiendtligt anfallne hertigdömena ). Danrnark torde, då det redan länge hyst elska afsigter not Slesvig, väl äfvenledes tänkt på ett inträffande ippror och för detta ändamål utblottat hertigdö nena på alla försvarsmedel. Åtminstone bar det isat sig, att Slesvigholsteinarne icke egde någon anon alt möta Danskarne med samt att de förre nåste ge vika för öfvermakten, Förbundet önkade att såsom medlare träda emellan och forirade derföre återställandet af status quo ante, d. . 8, Slesvi,s utrymmande af Danskarne och Holteins af Tyskarne; men Danskarne ville ej veta ar ågot slags förmedling, togo den 48 och 49 April le första Preussiska fartygen och tvupgo alltså Tyskarne den 24 April (således 5 dygn efter de erkliga fiendtligheternas början å Danska sidan), tt lemna Rendsburg och intränga i Slesvig. De orgliga följderne af Danskarnes brist på eftergifenhet äro blott alltför bekanta. Slesvig besattes, ch då äfven nu Danskarne fortforo i sin vägran Itt upphöra med fiendtligheterna till sjös, och till ch med skredo till de Tyska hamnarnes blockeande, måste derigenom Jutlands ockupation framvallas, om Tyskland icke lugnt ville se sin bandel örstörd. En del af Jutland blef sålunda besatt, iock ej behandlad som cröfrad provins; ty Tyskand kan icke vilja göra några eröfringar; Jutland kall endast tjena till pant för skeppens frigifvande. Så snart som Danskarne ingå på de förra billiga vilkoren och med allvar uppträda på underhand ingens väg, äro de äfven genast herrar afsitt land. Våldet, till och med mellankomsten af främmande nekter, torde svårligen tilltvinga sig detta resulat. Sverige synes pu vilja företaga en beväpnad ntervention, men efter hvad vi här anfört, är det ör oss obegripligt. huru det skall kunna anse sig heräitigadt, att börja ett anfallskrig emot Tyskland. Äro dess gränser hotade? Eller bar något område, som det garanterat, blifvit eröfradt? InLet af allt detta har inträffat och intet är att frukta. Vi kunna derföre icke erkänna de egentliga bevekelsegrunderna till ett anfall mot Tyskland, om vi icke skulle söka dem i främmande inflytanden. Jeg öfverlemnar till hvarje fördomsfri patriots bedömande, om ens ett med framgång utfördt krigståg till Danmark, eller ett infall i Tyskland, förmår uppväga de tyska sympatierne och om nu, stunden före en allmän europeisk komplikation, Sveriges krigslystnad står i samklang med en sund politik? 28 ) Korrespondentens jemnförelse baltar likväl här. Angående Norges förening med Sverge finnas nemligen inga handlingar, som ens kunna biifva tvist underkestade, och Norges grundlov samt riksakten äro i det fallet alldeles tydliga.