Aftonbladet – 22 maj 1848, sida 3

CIV I UUTL fUDLUL GISMUIEN TtJUCBEe EEE EERO (Insändt.) Ordningen och laglydnaden inom landet älskande redborgare kunna icke undertrycka sin förvåning fver, 8tt pödgas äskåda buruledes, just i det ögonlick en omskapning af sambåallets grundiagar a onung och folk både önskas och projekteras, och ör hvers verkliggörande endrägt, förtroende och eamverkan af och imellan alla klasser oundgäpgigen är af nöden, en allmänneligen ökärd peron, i skriftställareväg sedan långliga tider iörbyrd f än det ena, än det andra interesset; och som änge varit själen i tvenne i Stockholm utkemmanje tidningar, oklandradt kunnat tillåtas, i oafbruen numpaerföljd, ända till dagen före de blodiga ippträdena här i Stockbolm uti sistl. Mars månad, i föga beslöjade termer predika våld och upp or, isynnerhet genom att söka uppreta arbetsklasserna emot medelklassen; och, äfven sedermera, fter ett kort uppehåll, utan att på något sätt afbrytas, söndagligen kunna fortsätta sina mot all samhällsordning vidriga uppmaningar. Då denne man, som för sina mörka efsigters ernående aldrig besiterat att begagna hvilka lögner som helst, hvarföre han ock, i mera än tjugu år, är af hela den läsande allmänheten tillräckligt känd, utan att bär närmare beböfva utpekas, nu äfven söker inbilla de arbetande klasserna, att Reformvännernss sällskap i Stockbolm, uti deras till konungen aflemnade petition, alldeles förbisett dessa klassers sannskyldiga rätt och bästa, så vill underjlecknad, som närvarit vid Reformsällskapets många och bekymmersamma öfverläggvingar om det program, sem slutligen blef pluraliteteps orubbliga tanka, till dessa klassers eget betraktande och behjertande, senningsenligt vid handen gifva: Alt den af hyrda smädeskrifvare Reformsällskapet påbördade beskyllning, att den lägre eller arbetavde klassen vore, efter det af sällskapet till konungen i underdånighet afgifoa program, från representationsrätt absolut utesluten, är en ren dikt; Att i de arbetande klassernas eget intresse, och i första rummet för derag bästa, 2:dra och 7:de punkterna af programmet, som bestämma valrätt och valbarhet, sådan icke medgifva åt på verkstad eller fabrik eller eljest för mästares räkning anställd gesäll eller arbetare, eller åt tjenstebjon, el-l: ler jordeller bruksegendomar uvcderlydande betjening, arbetare och torpare, eller åt gemenskapen vid försvarsverket; Att deremot, enligt nyssnämnda punkter af programmet, de af arbetande klasserna, som icke äro eller som upphört att vara i andras arbete, och genom utöfvande af bestämdt yrke, utan allmänt upderstöd, ärligt försörja sig och de sina och således betala skatt till staten, ovilkorligen hafva samma valrätt och valbarhet, som hvarje annen svensk man, af hvad stånd och vilkor denne vara må; Att antalet af dem af de så kallade arbetande klasserna, som 1 sistnämnda kategori nu förefinnas, är, uti landets samtlige städer äfvensom på landsbygden, ganska betydligt, och kommer, då nuvarande näriogslagstiftning, i fråga om frihet att sig ärligen försörja, icke tänkbart kan retrogradera, visst icke att förminskas, utan säkerligen att förmeras; Att då bos dem ofta fiones, icke blott godt förstånd och vanlig bildning, utan äfven, och icke sällan, hedrande och ovanliga naturanlag, så, lika otänkbart det vore, att i en nationalrepresentation, byggd på de grunder som i sällskapets program innehållas, bildning och större förmögenhet, ehuru utan alla lagbud derom, icke skulle göra sig tillräckligt gällande, lika otänkbart är också, att nu ifrågavarande klasser skulle sakna sina ombud i nationalförsamlingen; Att om åter, oaktadt a!las representationsrätt blifvit bestämd efter personlighetsprincipen, utan allt afseende på förmögenhet eller upphöjdare samhällsställning, de arbetande klacsernas valrätt icke, på sätt programmet innehåller, vore begränsad, så skulle hvarje större jord-, bruäsoch fabriksegare m. fl. i samhället, vid lagstiftningsoch beskattningsfrågor m. m., komma att gälla lika med flera bundrade af sina medborgare af hvilka klasser som helst; enär en sådan persons infiytelse på sina underhafvande aldrig uteblir, utan alltid måste antagas analog med deras beroende af honom. Alldeles som i Frankrike, under den nu förjagede dynastiens hela tid, skulle hvarje sådan person bli föremål för korruptionssystemet, ty samma orsaker ha samma verkningar, och de arbetande klasserna, sedan cirkelgången af hemliga och för folket försåtliga funder är genomlupen, slutligen oundvikligt blottställas för samma elände, som för närvarande hemsöker deras liker i andra läncer. Hvarthän och till hvilkas fromma det för öfrigt skulle leda, om 40,000 valmän från armåens och flottans gemenskap infinna sig, och åtminstone med lika mycket skäl som tjenstebjonsklassen, derom kan de arbetande klassernas eget, oförvillade, förstånd mer än tillräckligt undervisa dem; och med detsamma för dem klart och rent i dagen lägga, att reformvännernas sällskap, vid bestämmandet af hvarje punkt i programmet, afvägt alla skäl för och emot, och haft alla klessors rätt förstådda intresse för Ögonen, och visst icke minst de arbetander. Att, förutsatt neml. en representationsreform på de grunder, om hvilka Reformsällskapet förenat sig, otvif. velaktigt är, att de öfriga stånden, ej af nödtvång, utar laf ren politisk klokhet, skulle både gerna se och befrämja inträde uti representationen för medlem