Aftonbladet – 20 maj 1848, sida 2

till middagstiden, är det likvål en skyldighe! stt för detta misst:g anhålla om banägen ur säkt hos dem, som tillifventyrs begifvit sig till skeppsbron och väntat inpå afionen, för att få se den höga gästens ankomst. Missraget lärer kommit deraf att ryska ångfartyget Storfurstens utlöpande signalerades. — Geroz tryckfel har i gårdagsbladet tider för gardesbataljonarnas tillämnade afgång här. ifrån till Skåne, blifvit uppgfven till omindagen, i stället för til nästkommande onsl2g. — Den utmärkte violinvirtuosen hr Mey:rs engagerande vid hofkapellet lärer numera nästan vara afgjordt, och vi lyckönska kåren till en så god za2cqvisition. Hr Meyer uppträdde sistl. onsdag på kongl. teatern med ev brilj:nt variationspjes af David, och erhöll rikhgt bifall för sitt lika spirituella och genialiska, som lysande spel. Man kunde endast anmärka att hr Meyer nog ofta anbragte temp. rubato, ehuru det i de:ta nummer mindre innebar nigot störande; deremot veta vi ej hvarföre icze kszpeliet var fulltaligt vid det:a tillfälle, då äfven någon intressant ouvertyr hade kuanat gifvas, sizom merendels eljast är brukbgt vid främmande virtuosers uppträdande på scenen vid spektakelafinar. Hr Meyer lärer först ämnit spela Beethovens stora violinconcert, ehuru tiden ej msedgaf dess repaterande; vi förmoda imedlertid att hr Meyer fraudeles låter oss höra denna herrliga konposition, som utförd af honom säkert ej skall lemna någon åhörare lkgilug. — Mången af allzänhetea har redan börjat längta och blifva otålig deröfver, att Djurgirden i år så länge saknet sin teater med hr Fredrix Delands trefliga trupp och repertoir. Denna längtan kommer att tillfredsställas, då br Del:nd iyckligan anländ från Finland efter sim vintersejour derstädes, i morgoa öppnar sin scen, hvilket szer med en fiaskx pjes, som redan lärer haft gid framgång inför en annan publik. — För några dagar sedan nämnde vi, att någon af våra vänner insändt en revy öfver tidningen Reformvännen, hvars meddelande likväl måste uppskjutas till ett framtida tillfälle, då utrymme: sådant medgåfve. Denna artikel, gzom au meddelas, lyder som följer: Af Aftonbladet för den 25 April, underrättades jag, som har den äran att räkna mig bland detta blads läsare, att detsamma råkat ut för en ny motståndare, uti ett flygblad, hvars tillvaro jag förut endast hört omtalas. Att dömma af det långa försvaret uti Aftonbladet, förmodade jag, att angreppet varit allvarsamt, liksom jag såg, att det skett på ett sätt, som föreföll nog eget. Jag förskaffade mig genast de 2, intill nämnde datum utgifna numrorne af flygbladet, Reformvännen, som det kallas, och har nu varit i tillfälle, att se äfven de följande. Den fråga, man först gör sig, i afseende på en uppträdande ny publicitetens organ, är alltid, i hvad syfte bladet utges, eller hvad dess ändamål är, eftersom nu allting här uti verlden måste hafva ett ändamål. Jag fann redan första numret upptaget med serskilda förslag till program uti representationsfrågan, alla i större eller mindre mån, uti väsendtliga e!ler oväsendtliga delar skiljande sig ifrån det af reformvännernes majoritet antagna. Vidare klagomål mot Aftonbladet, för det denna tidning skulle ogillat minoritetens bland reformvännerne program och förfarande, klagomål öfver att desse reservanter icke fingo införa sine förklaringar o. d. uti Aftonbladet. Uti andra numret fortsättes samma klagomål, och Aftonbladets hufvudredaktör får, serdeles uti ett till honom rigtadt bref från en pseudonym: Theophilus, uppbära de svåraste beskyllningar, och sådane träffa uti detta bref äfven reformvännernes majoritet samt ännu en ledamot uti bestyrelsen af detta sällskap. Dessa beskyllningar, liksom förklaringarne och klagomålen från herrar reservanter fortsättas uti de öfriga hittills utgifna numrorna och synas utgöra deras egentliga innehåll, enär äfvep den resonerande artikeln om Agita:tion begynnes uti samma polemiska syfte. Det fjerde numret slutas med en slutliqvid mellan reformsällskapets minoritet och majoritet. Reformvännens syfte visar sig sålunda hufvudsakligen vara polemiskt, och dess polemik rigtad mot reformsällskapats majoritet i allmänhet samt herr Lars Hjerta och Aftonbladet i synnerhet. Jag anbåller, att först få något taga uti skärskådande striden emellan nyssnämnde majoritet och minoriteten och skall sedan öfvergå till den mera speciella emellan Reformvännen och Aftonbladet. Hvad den förra striden angår, så lärer det icke undgått någon, att uti hvarje strid 2:ne mäktiga politiska partier emellan hörer det alltid till taktiken, att hvartdera partiet söker söndra motpartiet. Sådane söndringsförsök underlättas i betydlig mån deraf, att en mängd personer, nog obetydliga, för att sjelfve stå uti spetsen för ett stort politiskt parti, på samma gång äro nog egenkära, för att tilltro sig uppträda jemte de stora partierne och intaga en vida högre ståndpunkt än dessas. Från dylika personer hör man ständigt uttrycken: pavtifrihet, akta sig för ytterligheter, m. fl. d., som vittna om huru öfverägsne desse herrar anse sig. Imedlertid äro sådane bipartier icke så serdeles farliga, och det af det enkla skäl, att de äro stora blott uti sin egen mun och inbillning. Den enfaldiga allmänheten förmår 2) fatta deras egentliga syfte; och de kunna sålunda Icke samla den kring sin fana, hvarunder blott anlre malkontenter och afundsmän till männen af första ordningen, hvilka alltid äro de stora partier1es ledare, söka sitt skydd. Egentliga orsaken, hvarör desse män af andra ordningen, eller rättare af ;n underordnad förmåga och svag politisk karakter, cke förmå draga folket med sig, är att, såsom sagdt, olket icke förstår dem; skälet härtill är åter det, att de icke sjelfva så noga veta hvad de vilja. Icke, åsom skulle de icke veta, att de vilja vara de förnan Ash Falsadas ansiote förlarada åton oc ta