Aftonbladet – 20 maj 1848, sida 2

Poliskommissarien besinnade sig på svaret ty det var en särdeles casus att uppmanas til att öppet erkänna en spions stånd; en casu som aldrig förut hade inträffat under han tjenstutöfning; och det öppna erkännandet a en hemlig agent skulle absolut lägga hinder vägen för hans ytterligare användning och tje na till ett afsked från den hemliga tjensten Falsado kände, att hans lif berodde på bekräf telsen af den försäkran, han hade gjort on bord på La Caza, lika säkert som ban kund vara öfvertygad, att kapten Tumble lika be stämdt och punkiligen skulle hålla sitt ord anseende till rep och råståvg, som regenten anseende till belöningen för skaldens upptäckande; och denna känsla var hvad annat son helst utom angenäm. En tigerblick från det vrede befälhafvarens något brandröda ögot under den paus, som följde på frågan, fram. pressade svelten på den ömklige syndarens smilande panna. Efter långt betänkande svarade Borraches omsider : Om denne man, under egna tjenst omständigheter, har blifvit föranlåten att upp täcka sig som ett polisombud, och bestyrkande af en sådan ställning, å min sida, kan befor dra sakcon, vill jag för ingen del förvägra mit deltagande häri. Kapten Tumble, såsom sjöman och befäl hafvare van vid yttersta korthet, hade vänta ett rent ja eller nej. Polisdiplomatens om och och) behagade honom på intet sätt, Ha korsade sina armar öfver silt bröst, 1t0g el fast ställning och sade temligen högt: Jaj önskar veta, sir, om denne man har varit i e tjenst eller icke? I min tjenst?, sade Borracheso småleende I polisens tjenstb, röt befälhafvaren, lik högt som förut. Om han verkligen är i polisens tjenst, lä rer det blifya lätt för honom att genom do kumenter bevisa sitt stånd, svarade kommis