Aftonbladet – 20 maj 1848, sida 2

person hade satt sig i besittning af hemligheten rörande Elegierna. Sitt nu, lugna er,, hviskade Borracheso till bonom, och vinkade derpå till privatläraren, som intog den af spionen lemnade lediga platsen och afgaf sin berättelse, Jag känner med visshet, försäkrade han efter en kort inledning, hvem som har skrifvit de nedriga Elegierna, och vill förbinda mig att gripa författaren, om styrelsen vill ställa till min disposition de medel, af hvilka ja måste betjena mig, för att vinna mitt mål. Författaren? Jag tänkte det var ett fruntimmer !, afbröt kommissarien. Antingen det är en man eller qvinnap, svarade den andre, är min sak, sedan jag först hittat tråden. Om jag i Falsados närvaro yttrade den suppositionen, att ett fruntimmer skrifvit Elegierna, så härrörde, sem ni lätt begriper, detta försigtighetsmått deraf, att jag misstänkte Falsados ställning och önskade bevara min hemlighet för mig sjelf. . Borracheso tycktes finna detta fullkomligt i sin ordning, och satte till följd häraf blott ännu mer förtroende till den sluge mannen, ,Hvilka medel fordrar ni tiller disposition?, rOmedelbar anställning för lifstidea såsom tjensteman vid tullen, och som sådan oinskränkt makt att med beväpnadt följe visitera hvarje hus och fartyg, utan undantag,, svarade privatläraren. pOch om ni icke öfverlemnar författaren? Då vill jag åter nedlägga mitt embele och återgå till min privata ställning; men jag begär omedelbarligen en enskild audiens hos ministern för inrikes departementet, och att min anställning lika omedelbart må afgöras, på det att jag må skrida till verket, ty jag har icke en minut att förlora. Borracheso tvekade, emedan det egna i dessa stipulationer öfverraskade honom. Fan fann nödvändigheten af:en sådan post, för att un