Aftonbladet – 18 maj 1848, sida 3

fälle att efter desamma varaktigt förbättra och försköna ett stycke jord. De mellan texten tryckta träsnitten förtydliga den förras ord, uten möjlighet af misstag. I 9 små kapitel bar förf. sammandragit allt det väsendtliga, som trädgårdsodlaren bos oss kan inhemta utan omedelbar handledning, om sättet att uppdraga unga stammar af kirnor, om trädskoian, om förädlingen, om skötseln af de förädiade stammarne der, om deras utbyttning derifrån, om deras skötsel i fruktoch köksträdgårdar, om yapvax och trädsalfvs, och om fruktträds skyddande emot djurens åverkan; slutligen leznas en förteckning på fruktsorter, som passa för vårt klimat, Jemte uppgift på den form, hvar de trifvas bäst, på frukternas mogningstid, varaktighet, rarg, ol:ka höjd, o.s.v ; hvarvll komma iakttegelser vid förskrvifvandet af nya fruktslag, inrikes och utrikes ifrån. — Main kan bnappast vänta mer i ett litet häfie om 4 ark, som beqvämt ken medföras i fickan, till rådfrågning efter behof. För att sprida arbetet, bar förf. annonserat att friexemplar lemnss, vid efierskrifning åf 10 eller flera exemplar bos författaren (uader adress: Trädgårdsföreningen i Stwockbolm), och ett husbållssällskaperna, eller sndra, som kunde vilja uppköpa större partier, erhålla ännu yt.erligare raba:t. För de goda ändzmålens skull bör ran önska att dessa tillfällen måtte allmänt begagnas. — — Om Skandinaviens framtid. at Emil Key, Stockb. 4848, 53 sidor 8:o, å 46 sk bko. Titeln på denna lilla brochyr visar genast, att den år skrifven för en af dagens frågor. Författaren är tillräckligt känd, såväl i anseende till sina flere föredrag inom konstnirsgillet, som sina bora cfficia för ett sverskt medborgaregardes bildande. Hans patriotiska sinne betviflar ingen. Hvad den nu ifrågavarande brochyren vidkommer, så måste utgifvandet äeraf vars en desto cegennyttigare haidling, som hela inkomsten, enligt gifvet tillkännagifvande, panvändes till förmån för den pågåcnde kampen i Danmarkp. Förf. går i sin betraktelse öfver Skandinavismen tillbaka till F-bruari 1858, tidepunsten för flera Lurdrede Köperh.mns-studenters besök i Lund. Resan skedse öfver icen, och förklarzs gznska vackert, sisom en revanche för Carl X:s tåg öfver Bilten; och detär med vänskapens välde våra danska bröder sedan des; beherrskat oss. Sedan skildras flere besök under de efterföljande åren, dels af svenskar i Köpenhamn, dels af denskar i Sverige, hverefter förf. kommer till våra dagars stora politiska händeiser, och säger: Man påstod att underverkens tider voro förbi. Man sade att några dristiga språng af menniskoanden, några improviserade hjeltedikter icke mer skulle ega rum. Dessa hånfulla ord stannade plötsligt på de statsklokes. skälfvande läppar, vid dånet af de franska februaribändelserna, och ta nu till fötterna genom bakporten af deras själar vid de politiska feberskakningar, hvilka alltjemnt genomila den civiliserade verlden! Tänka vi oss Europas utseende förlidet år i November, (vid riksdagens öppnande) och nu — gå vi dessa få månader tillbaka — hvilken massa ruiner efter krossade välden, bitar af sönderslagna kronor glimmande bland gruset och förstörelsen, öfver hvilka stoftmolnen hvirfla kring! Tänka vi oss ytterligare eit balft år framåt i tiden — buru skall väl verlden se ut? Skola vi under innevarande år komma att genomlefva ett sekel, hvars like verldshistorien ej kan uppvisa? — Allt ger anledning till denna förmodan. Hvad voro t. ex. korstågen och folkvardringarne, mot de idtvandringar, som i deg ega rum? Veriden synes intrasslad, obegriplig och mo:!sägande, och dock är orsaken heit enkel? Förhållendet är att tvenne stora tvillingssanningar, rältvisar.s jemnlikhet och frihetens jemnliknet börja i våra dagar vandra omkring midt ibland oss. Så var det icke förr. Fordom ljödo deres röster antingen urder oss ur de blodbestänkta grahvalf, i hvilka s;etens och kyrkans despoter nedstörtade dessa sarningars bekännare, eller också hördes de endast från tomma luften uppöfver oss, i hvilken skaldernas och filosofernas dimmiga sambällsläror sväfvade kring. I vår tid deremot hafva rättvisan och friheten likasom tegit kropp och vandra omkring i lifvet; de känna sig hemmastadda i fattigmans koja och inbjudas till rike mans slott. Hvarje folkrepresentation måste följaktligen blifva byggd på principen af fullkomlig rättvisa och frihet åt alla. Hvarhelst dessa saknas, bana de sig väg. Idterna vilja icke Jängre vänta på tillåtelse att ingå i det verkliga lifvet. De tränga sig på en gåpg in gerom de hit tills varande statsrepresentationernas allt för trånga dörrar, sönderbryta och vidga dessa till tempelportar. Idernas underverk fortfara derför alltjemnt. Regeringar och kaster — individerna — äro icke mer bildningens represenianter, det är folket, hvilket i vår tid utvecklar och befordrar civilisationens framgång, och med detsamma är undergörsren. Redan för tio år sedan yttrade Geijer i sitt Litteraturbiad följande aningsfulla ord: Och är det endast barlast, som denna materiella verksamhet skeppar på tidens ström? Står ej dess hande!sflagga under skydd af något andligt konvoj-kommiissariat? Jag skulle tro ett sådant har sin hand med i spelet. Kanalerna, ångbåtarna, jernvägarna, all denna industriens genom verlishandeln mångfaldigade förkofran, heia denna fredliga, jordens alla slägter snart omfattande, gemenskap, är det endast varor de medföra? Mig förefaller det, äfven i f.åga om tankevexling och tankealstring (ty det förbåller sig på det ideella gebitet, som inom det materiella, att omsatsen ökar produktionen), mig förefelter det, säger jeg, liksom såge man bär den nästa stora epoken till boktryckerikonstens uppfinning, och en större. Hvilken verld af intelligens är ej här i rörelse? Ha ej alla de praktis!a vetenskaperna här sitt egentliga fält? — I sanning, det båtar föga, att med tillslutna ögon och föråldrade anspråk tro sig kunna stämma tidens och lifvets ström? — Nej, här fordras äfven i den moraliska verlden rya källor eller