Aftonbladet – 17 maj 1848, sida 3

nmmme———V Sr —— (Insändt.) Uti nära 3:ne års tid har man inom infanterie hört omtalas en vapenförändring för betälet, en sak, hvars fö.verkligande troligen af mången officer emotsågs med nöje och längtan, aildenstund den hittills till bruk anbefallda värjan efter mångas begrepp i sig förenar ingen enda al de egenskaper, som på bataljfåltet, der ej finfäktning gerna kommer I fråga, äro nödiga för att värna ens lif. Svenska cfficern skall säkert utan bäfvan fullgöra de värf, som konung och fosterland ålägga honom; men nekas kan oj, att säkerheten hos hvar och en betydligt stegras med ett vapen i hand, med hvilket man tilitror sig kunna både anfalla och försvara, utan att riskera att inom ett igonblick vara afväpnad. Det ligger dessutom en besynnerlighet deruti, att soldaten vid alla regementen eger uti geväret 2:ne kombinerade, ett skjutoch ett stötvapen, och vid några, de som hafva huggare, 3:ne försvarsmedel, då till befälets skydd, hvars plats alltid bör vera främst, och således både fienden närmast samt der det varligen går hetast till, ej blifvit förunnadt mer än ett, som efter insändarens mening är odugligt. Nu frågas blott, om tiden ej vore inne att verkställa denna förändring?