Aftonbladet – 17 maj 1848, sida 2

— Ibland den här af skribenter, hvilka nu för tiden tyckas göra Aftonbledet och dess förläggares personlighet till det vigtigaste föremilet för sina andeliga arsträngningar, är äfver en korrespondent från S:ockholm af den 24 April i Aligemeine Zeitung, som tecknar sig , Denne korrespondent, s:den ban talat om 1eformpetitionerna cch om det från regeringen förväntsde förslaget till x:n genomgripande reormp, yttrar följande, som vi ense 0:s böra meddela i ordagrinn öfversältning: Att framlägga en sådan reform, dortill syntes den förra ministören icke egnad. Den fick derföre, såsom ni vet, sitt afsked I förra veckan, och en ny bildades i liberalare anda. Edra lösare känna redan namnen Få personerna af hvilka den utgöres. De äro alla dugtige (tuchtige) män, af hvilka någonting godt är att vänta. Visserligen utfaller Aftonbladets omdöme, som ni kanske sett, något annorlunda. Men för att rätt uppskatta detsamma måste man veta, att Aftonbladets utgifvare redan en längre tid betraktat sig sjelf såsom den lämpligaste ministerkandidaten, och att han nu är fullt raseri deröfver, att hans inträdande i regeringen vid det nya ministerombytet icke ens sattcs i fråga. Han hämnas nu derigenom, att ban genom sitt blad, som förut länge (eine gersume Zelt) iakttagit en moderat hållning, för att icke göra utgifvaren sjelf omöjlig, nu på en gång begynner att upplvtsa den arbetande klassen och bönderna emotregeringen. Jag tviflar likväl att detta samvetslösa (ruchlose) försök skall lyckas honom. Ty man har redan börjat att genomskåda hr Hjertas politiska karakter; och man låter väl icke mer så lätt draga sig omkring vid näsan utaf honom. Vi hafte trott os: böra meddela detta stycke åfven it den sverske läsaren, såsom ett pytt bidrag till bevisen på sättet stt strifva dagens krönika med oväld, så snart det gäller det li bersla partiet, och såsom cke illa passande i stycke med de nu för tiden dagliga utfallen af Tiden, Reformvännen och Dagbladet emot reformvännernas msjoritet hörstäde: mot de hberala tidningarna och synnerligen mot Aftonbladet och des3 förläggare. Ea pärmare anelys af deita lila bref skall tillika viso, buru det i visa samningsvänners band går till, att sf två eller tre lögner söka göra en sanning. Ett af brefskrifvarens föremil har bör varit, att framställa hr L. Hjerta såsom en både ägrelysten cch hämdlysten man, hvilken förut om regeringen nytijat ett moderat språk, men efter miris erförändringen, a harm öiver att ban icke dervid kom i fråga, dels bedömt de nya ministrarna orättvist, dels ock börjat upphetsa den arbetande klassen och bönderna mot regeringen. För att ru det af brefskrifsaren engifna motivet, nemligen lystnaden efter en isburett, stm bämdlystnsden och raseriet öfver att beräkningen misslyckat: skulle existera, så synes den förutsättningen vara billig, att de om iändighe