postkontoret för att expedieras till Aftonblads Prenumerantern2. Den egentliga kärnbiten ut detta halfark innefattar en artikel kallad Bidra; till de svenska reformsällskapernas historia Som Tiden i allmänhet är föga läst, kan de för roskull vara skäl att fästa uppmmärksam heten på några utdrag ur denna artikel. Så t. ex. säger förf. deraf: Frågar mig nå gon hvad jag då vill kalla dessa reformmöten så svarar jag: tidningsskrifvares och andre nbrushufvudens försök, ast i första hand alur nböndern, för att sedan föra Kongl. Maj:t bak nom ljuseå med prat om folkets allmänna röst. Ölver hufvud fioner man, hurvsom både Tiden ech Reformvännens bemödanden hafva den ge menssmma hufvudriktnipgen att om möjligt fö rekomma det konungen kunde fösta någon be tydelse v:d de tänkesätt som yttras af majori teten bland folket, vare sig i hufvudstaden elle; landsorten. För att nu bevisa den nyssnätand: satsen, om bönders Iur-nde, följer en beskrif ning på reformsällskapets sammankomst i We sterås, alldeles i det maner som är Tiden eget och hvaraf hufvudruaman innefattas i den upp giften, att den ena skrikit öfver den andra cc! att ordningen här (i Westerås) ,iakttogs lik strängt som v:nlig, der bläckma:arn redan pi krogen lifvat medborgarnes fantasin; det vil med andra ord säga, att sällskapets Iledemöte varit fulla elier åtminstone något rökiga af brän vin då 2e kommo tillsammans. När man jemför detta med de yttranden som br Tnheopbilus förut i Reformvännen till tit sig om reformvännernas sällskap i Stock holm i sfseende på petitionens undertecknande härstädes, nemligen att sidant bhtvit tillväga bragt genom punsch och bränvin, så visar det si; nogsamt, hvilka vrckra insinuationer begagna för att om möjligt få den genom underskrif terna uttryckta opinionen underkänd; och hurt de båda hedersvännerna i detta afseende spel: under eit täcke, skönje: ytterligare af följande not i det ifrågavarande balforket af Tiden hvilken net redan i och för sig sjelf är nog märkvärdig för stt förtjena inöras; den Jyde sålunda: Reformvännen och Söndagsbladet, samt det all smänna ryktet hafva berättat märkvärdiga ting on de skandaler, hvarmed de nittonhundra namner — hvilka man tyckes blygas att uppgifva — blir. vit på de Stockbolmska radikalernes lista förvärf vade medelst notvarpsdragningar å Hötorget, å käl lare och krogar, med tillhjelp af halfqvarter punsch supar, tolfskillingar och slactar. Om det å andr: ställen ej gått lika plumpt till, så har man dock mångenstädes gått än mer illiberalt tillväga, i de man nekat fri diskussion öfver sjelfva hufvudprin. ciperna. Så t. ex. i Upsala, hvarest man öfver rumplat borgerskapet medelst en listigt utlagc snara, samt för öfrigt med sig associerat kursorer vaktmästare, till och med borstpojkar och slike medborgare, som utan tvifvel äro mycket smickra de utaf att få vexla åsieter med de stora männer Wingquist, Hanselli, eller, som han af studenternt kallas, Asinelli, grefvarne Spens och Frölich Kanske torde Tiden, sedan agitationen slutat, med: dela vidare upplysningar om det hedervärda säll skapet. Man ser af det förestående bland annat, icke blott huru Tiden åberopar Söndagsbladet såsom en auktoritet, utan även kör, med sistnämndes blad och Rseforsmvinnen i bredd, framför sig onekligen en iten artig trio, bvarom icke an. nat är att säga, än att vi gratulera de herrar sozxa föranstaliat ora Reformvinnens utgifvande till den intressanta och behagliga plats Tider sålunda gifvit den. De torde deraf någorlunda kunna inse på hvad punkt de befinna sig. Hvac den hyggliga historien om borsipojtar rm. m.: Upsala beträff:r, torde Upsalaboerne sjelfve bäs kunna besvara densamma, likasom Westeråsboerne den kompliment de erhållit. Vi bafvå blott ansett det vara skäl, att icke låta dess cyniska utfsll i en af en Upsalaprofessor redi gerad tidning passera alldeles obemärkta älver af Aftonbladet.