Aftonbladet – 10 maj 1848, sida 2

nen i sådant ändamål, derpå kunna viicke ingå. Helt annat är om en sakdiskussion påkallas af verkliga argumenter. Det enda vi vilja anmärka, är att det påtagligen synes särdeles maktpåliggande för Reformvännen , att under ordevallet af sina anathemer mot Aftonbladets förläggare bortblanda hvad scm utgör det egentliga af tvistefrågan emellan oss och reservanterne. För att afskära ett sådant försök, behöfva vi blott anhålla, att läsaren behagade draga sig till minnes Aftonbladets föregående artiklar i detta ämne; ty allt hvad man bebagat pådikta oss, behöfva vi icke ansvara för. — Hvaruti bestå då Aftonbladets anmärkningar? Jo, Aftonbladet har 4) sagt, att några af reservanterna, sedan de ifrån början sökt gifva it reformvännernas sällskap en annan riktning, än det sedan erhöll, men deruti misslyckades, brustit i grannlagenhet då de vid den tionde sammankomsten, innan öfverläggningarna ännu voro sutade, hade fö beredt, färdigskrifvit och skaffat sig underskrifter på reservationen, i stället att det i rådplägande församlingar annars pläger tillgå så, att den, som deltager i öfverliggningen, men är skiljakug från majoriteten, först efter beslutet reserverar sig, och andra då förena sig med honom. Koteri-tammansättningar och röstvärfniogar på förhand, i ändamål att splittra, håfva deremot, så vidt vi förstå, alltid ansetts stöta på intrig; att vi begagnat detta ord, ehuru vi dervid undantagit en del af reservanterne från tillvitelsen af en föregående beräkning, lärer vara Aftonbladets egentlga förb ytelse. Aftonbladet har 2) sagt, att reservanterne med mycken ifver sökt bearbeta opinionen till förmån för sin särskilda mening, medelst en brådskande utsändning af sitt program till orterna, innan pluralitetens ännu bade hunnit att bl.fva synligt. Vi hafva aldrig förnekat deras rättighet till en sådan åtgärd; en blotta omnämnandet af detta factum och dess betecknande som en habilitet, tyckes ha upptagits serdeles illa. Aftonbladet har 3) anmärkt, fåsom icke fullt tillbörligt, att frih. Raab, vid reservationenz3 aflemnande, muntligen gaf majoriteten en lexa, hvaruti friberrn ullät sig att recensera denra mejorites bandlingssätt såsom mindre redbart. Att så skedde är ett faktua, som alla de rärvarande kunde åhöra. Aftonbladet tillät sig 4) gissningsvis den frågan, huruvida icke reservationen vore blott en förelöpare till det förslag, som man hade att vänta från regeringer, och om icke de ibland reservantern2, som voro upphofsmän till programmet, sålunda egentligen gingo regeringens ärender. En sådan förmodan kan naturligtvis aldrig bavisas; huruvida öfverensstämmelsen mellan reservantprogrammet och regeringens sedermera aflemnade förslag tillkommit genom en lycklig slump, eller af någon förutgången öfverenskommelse, lemnas derföre derhän; nog af, att en sådan öfverenskommelse icke kan bestridar. Detta är nu egentligen allt hvad Aftonbladet anmärkt emot reservanterne; och vi trotsa hr Theophilus, eller hvem det vara må, att derutöfver framdraga någonting, som på minsta sätt kan hafva sken af nedsvärtsnde eller smädelse, oaktadt allt det skojeri och skrän hvarmed beskyllningarna mot Aftonbladet i datta hänseende blifvit framförda af Rsformvänner. Tvärtom bafva vi uttryckligen, v:d flera tillfällen, och nästan hvarje gåog då Aftonbladet yttrat sig i ämnet, till förekommande af missförstånd, förklarat, att vi i öfrigt ansågo äfven de reservanter, mot hvilka de ofvannämnda anmärkningarna riktades, såsom aktniogsvärde och i minga fall liberala personer, fastän vi vågade ogilla en speciel handling, på sätt som nu är nämndt. Är detta att smäda och nedsväria? Hvad br Siljeström särskildt beträffar, hafve vi till och med ända tills nu undvikit att ens indraga hans namn i någon polemik, emedan det i det längsta väckt en förvåning, som gränsade till tvifvelsmål,att han skulle vilja låna sig åt en sautskastning af dena art, hvilken förr endast kunnat sökas i Söndagsblidets spalter. Hurudant har i stället reservanternas polemiska handlingssätt varit? Flere iblend dem försökte att få rum i Aftonbladet för repliker, innebållande myndiga, massiva och intoleranta beskyllningar emot reformvännernas majoritet; cch då Aftonbl:det icke fann sig befogadt att enligt deras önskan kolportera allt detta till sin publik, hvilket vi ville undvika just för att icke framkalla en obehaglig strid, som i sådant fall blifvit nödvändig och som reservanterne sjelfve sedermera gjort allt för att framkalla genom användande af den inbumana och dåliga wonen i Reformvänrnen, så har denna vägran utskrikits såsom en akt af det värsta opinions:yranm och bestraffats med en störtflod af cq-äden, hvaraf det är öfverflidigt att upprepa ett ands, då allmänheten sjelf kan taga känaedom deraf i grundtexten. Så stå sakerna; och då riktigheten af denna spec:es facti icke skall kunna jäfvas, torde detta vara nog sagdt om Reformvännen och dess Theophilus för denna gången. Vi böre dock vid samma tillfälle nimna, att någon af Aftonbladets vänner för ett par dagar. sedan tillsändt oss en insärd artikel, innefattande ett slags allmän revy öfver de hittills utkomna numrorna af Reformvännen. Åt:killiga delar af denna artikel äro rätt pikanta; men, med uttryckande af vår förbindelse till författaren, måste vi bedja om ursäkt att artikeln icke nu kan upptagas. Om tillfälle och EEE INandatornam. Efter de vreliminära undersök