Aftonbladet – 10 maj 1848, sida 2

rn ———Ä Ä tande, enär mensklighet var en främmande egenskap för hans natur; och han kunde naturligtvis icke se det hos andra, som han saknade sjelf, eller hvarom han öfverbufvud icke hade minsta begrepp. Utan att ingå i Falsados begrepp eller märka hans föraktliga låghet, såg han i honom endast en styrelsens tjenare, och dertill en tje nare under samma styrelse, af hvilken han sjelf undfick sin dryga månadtliga aflöning, och hvilken förehöll honom lysande utsigter till befordran. Som tjensteman såg han sig satt i samma linea med den sluge och underdånige polisagenten, hvilken hade på sitt sätt tagit sin tillflykt till hans Caza, för att under hans beskydd och genom hans medverkan bevaka den unitariske fången Perezoso och förmå honom att bekänna sin hemlighet. Uti allt detta framställde sig alltså för honom ett kraf på hans embetsmanna-nit att understödja, af all sin förmåga, polisagenten. I det möjliga, ehuru icke troliga fall, att Falsado icke var i styrelsens tjenst, hvilket, snart skulle utrönas, höll han sig försäkrad om hans person; intet embetsfel kunde alltså begås å hans sida. Vissa omständigheter i och för hans resa tvungo honom att åter begifva sig i land, till amiralitetsbyrån. Efter ett kort betänkande af den hemlighets vigt, som Falsado så samvetsgrannt eskorterade i den tillfångatagne litteräre gentlemannen, beslöt ban att åtfölja sin embetsbroder till den betecknade poliskommissariens byrå, för att i egen person öfvertyga sig om sanningen af hans anföranden. vn i Under det dessa transaktioner försiggingo i befälhafvarens hytt, hade sennor Enero anländt med slupen, hvari hr Lund återvände från