Aftonbladet – 9 maj 1848, sida 2

rande hoftanslerean We:terstedt hade inlindat det gsmla systemets b drägliga mecchiavellism. Imedlertid kan men säga, hvad beträffade taktiken vid indragningsmaktens införande år 1812, att den åtminstone hade något bestämd: mål för regeringen sjelf, nemligen att ögonblictetz beräkning der ledde till ett defiaitift resultat vid samma riksdag; men detta kan icke blifva fallet med det nya representationsförslaget nu: det måste nödvändigt hvila, om det ej blir afslaget. Hvad kan då vara egeniliga skälet hvarföre flera af dem, som icke gilla förslaget, likväl önska att det nu må antagas till bvilande? Jo, säga de, emedan om det afslås, så kunna vi icke vid denna riksdag få något annat i stället. . Detta innefattar åter en förutsättning, hvars grund är ganska svår att inse. Konungen har tillräckligt gifvit tillkänna, att han uppfattat nationens behof af en representationsreform. Det är likväl ej sannolikt att konungen, tvertemot de flesta andra, skulle hafva den höga tankan om sina nyss utnäxnda statsråder, af hvilka några äro temligen unga och oförsökta personer, andra åter förut varit afvogt eller Jjumt sinnade mot reformens sik, att de ovilkorligen miste bättre förstå den saken och känna hvad nationen önskar och behöfver, än allmänna tänkesättet sjelf känner det. Lika litet är det antagligt, att konungen skulle vilja påtvinga nationen något, som han bestämdt visste eller trodde vara stridande mot det allmänna tänkesättet, så vidt detta äfven delas af upplysta och sjelfständiga män. Imedlertid fiunsr man nu, att konungens rådgifvare grundat sitt förslag på reservanternes program, oaktadt den jemförelsevis ringa sympati det rönt och den motvilja eller farhiga derför, hvilken från många håll yttrats, och som troligen skulle blifvit uttalade i långt starkare termer, om reservanterna hade, i stället för den sväfvande frasen i programmet angående bildning och förmögenhet, framlagt sådauve bestämmelser, som förslaget innehåller, till förmån för penningen och byråkratien. Likaledes finner man, ait ehuru pluraliteten af de ledamöter af bondeståndet, som nyligen bade tillfälle att yttra sig angående röstberäkningssättet vid valen, visat sig warit böjd för omröstning per capita, så har ministeren deremot i förslaget antagit en graderad röstskala just för den kategori, inom hvilken de fles:a sf bondeståndet komma att rösta. Sidana moisägelser, som dem vi här pipekat, kunna icke förklarss mer än på tvenne sätt: antingen att de nya ministrarne ansett sig böra inviga sin offentliga verksamhet med tro:s emot allmänna opinionen — en tanka, oförenlig med den kännedom man eger om deras personlighet och humanite:; — det andra, som är det sannolikaste, att de sjelive hyst, och konungen, då ban gifvit sin sanktion åt förslaget, delat den föreställningen, som man visserligen icke försummat att söka ingifva ce3 upparhbeta, nemligen, att majoritetens obenägerhet för reservanternes program, och sympatisn för det som reformvännernas sällskap uppställt, vore resultatet endast af ett tillfälligt hugskort, ett förhastande, en från pressens sida tillvägabragt konstgjord hinförelse m. m., som icke kunde delas af rgängden bland de upplystare. Det är redan tillräckligt känd:!, att pressens organer, både i hufvudstzden och landsorten, icke dela detta föreställoingssitt. Men huru skall man väl få reda på, hvilkendera sidan väruti har rätt, om icke förslaget pröfvas till sitt innehåll, och de anmörkningar frawaställas, som skola bli föremål för en sådan pröfning, semt opinionerna derefter få tillfälle att uttala sig? — Bifianes det då att förslaget innehåller sådana bestämmelser, att mar, genom dess ant2gande, skulle få en representation, ungefärligen likartad med den sista fransyska deputeradekammarens, i stället för den nuvarande ståndsrepresentationen, så anse vi för vår del, stt ingenting vore vunnet på bytet. Och det är icke beller möjligt att tro annat, än att regeringen, om den blefve öfsertygad att en reform med sådsn syftning icke kunde vinna framgång, vore benägen att medgifva sådara modifikationer, som gjorde förslaget mera antagligt, och att heldre göra en sådan koncession nav, än nödgas bagynna arbetet ånyo vid nästa riksdag. Ty att representstionsfrågtn icke kommer att falla, cch att lika litet någon usigt företer sig, det klacsvulsidgen eller tnskräakningar i den allmänna valrätten öfver hufvud skola vinna terräng under den tiden som kommer, derom lära meningarna icke vsra delade. Man framhåller såsom två stora fördelar uti det nya förslaget, att den samfällda valrätten blifvit införd i stället för ståndsvalen, och att den s. k. sjelfskrivenheten i reprerentationen dlifvit borttagen. Dessa fördelar äro ock oförnekliga på sjelfva pr:ncipens vägnsr. Men om röstberäkningssättet i det nya förslaget gifver grund.d anlednivg att befara, det den större förmögenheten eller penningaristokratien och embeissannaelementet eller byråkratien, i förening, der kunna få ett bestämdt öfvertag, så kommer den egentliga reforaen icke att bestå 1 annat, än att sjelfskrifvenheten öfverflyttas från vissa personer till vissa kl:sser, och vådan .f det sednare blefve icke stort mindra i de msn RR OTEL EEE E—— tänka. Hvad mig sjelf angår, så anhåller jag att få förhlifva här ombord såsom fånge. men