Aftonbladet – 9 maj 1848, sida 2

tänka. Hvad mig sjelf angår, så anhåller jag att få förblifva här ombord såsom fånge, men alt få skrifva en rapport till poliskommissarien Borracheso. Det skall då bekräfta sig, att jag är i styrelsens tjenst, och jag skall återkallas till min fordna befattning uti stadeny Codo hörde denna förklaring med synnerligt intresse och icke utan öfverraskning. Gå åt sidan, sade han till polisspionen; derpå befallte han en annan officer att intaga hans plats vid mönsterbordet och hastade ned i kaptenens hytt. Han fann mir Tumble i allvarsammaste samtal med Perezoso, ett samtal som häde förlorat formen af förhör och antagit den af en hemlig öfverläggning, hvarvid den litteräre gentelmannens underordnade ställning, till följe af upptäcktens vigt, lemnades åsido. Codo bad befälhafvaren om förlåtelse för det han störde honom, och hviskade några ord till honom; hvarpå m:r Tumble med stor bäftighet sprang upp från sin stol och utropade med den honom cgna häftighet: Det är då sannt hvad jag från början misstänkte, och karlen var på väg att i grund bedraga mig Men vänta, din hund! repet är redan spunnet för dig! : Vill hi tillåta mig ställa några frågor til fången här, för att komma sanningen på spåren ?, sade Codo, afbrytande en nu intröffande liten paus. Fråga honom! svarade befälbafvaren knarrigt och kort som vanligt, och kastade -sig i soffan, seende med en tigers blick på Rosas? trogne anhängare framför sig, hvilken nu vari fara att blifva söndersliten som en unitarie, Känner ni en man vid namn Falsado ? vågade Codo fången, som genom detta alv. och kaptenens häftiga vrede nästan helt och hållet hade förlorat sin fattning. Mindre än någonsin uppfyllde hans talorganer tillfällets kraf. Med skälfvende underläpp och osäker röst svarade han: Jag känner honom endast