Aftonbladet – 9 maj 1848, sida 2

Jag vill sjelf gå och möta slupenn, svarade sennor Enero, och befallte den spanska rojalisten att taga hans plats vid mönstringen, Kaptenen försvann med Perezosa. Codo satte sig hos skrifvaren och gjorde en anmärkning rörande löjtnantens noggrannhet i tjensten, hvilken visligen icke besvarades. Enero gick i en båt med tolf åror och styrde mot Nordstjernan, men slupen, som redan bade entledigat sina passagerare och effekter, var stadd på återvägen. Mönstringen af verktygen för despotismens upprätthållande på La Platas strand försigick härvid under Codos ledning, hvilken af åtskilliga skäl säkerligen heldre skulle hafva velat anföra båten. Rekryterna undergingo sin mönstring, den ena efter den andra, och många, som icke hade något rödt band eller buro något annat rödt, examinerades strängeligen. Hvad är ert namn ?, frågade skrifvaren en liten svartklädd man med en bredbrämad halmhatt, hvilken kom närmast i ordningen. Ignatius Loyola Falsadon, svarade fången. Hvad är ni? Hvad är ert yrke?n Jag är en polisagent i styrelsens tjenst, och har en speciel rapport att göra chefen för polisdepartementet. Jag följde unitarien der, som ingått i kaptenens hytt. Jag fann honom förliden natt framför det fängelse, i hvilket förrädaren Alfonso låg, han som denna morgon blef skjuten. Jag hade upptäckt att en plan var anlagd att befria honom. Jag bibehöll mitt inkognito mot denne unitarie, emedan jag var stadd i min egentliga tjensteulöfning. J förstån mig, mine herrar; polisen måste stundom bära en mask, för att gå säkrare till verket. Jag känner att denne unitarie, vid namn Perezoso, står i intim förbindelse med Alfonsos vänner och har bjelpt till med utspridandet af den fördömda skriften: Elegias de La Plata,. Hvad steg han nu tager, för alt få sin frihet, huru han söker gäcka och bedraga kaptenen, kan jag endast miss