Aftonbladet – 4 maj 1848, sida 3

Sedan petitionen blifvit aflemnad, åter, känna vi icke huruvida tillfälle ännu kunnat yppa sig att få afskrifva namnen i justitiedepartementet; men det synes åtminstone troligt, att dessa underskrifter, jemte öfrige bandlingar, cirkulerat bland statsrådets ledamöter, eller ock att H. M. Konungen sjelf behållit petitionen, för att öfverskåda namnen, under den tid, då det nya representationsförslaget utarbetades. Häraf synes, stt det icke egentligen kan läggas oss lill last, om namnen icke blifvit tryckta. Men reservanterne kunna ju alltid göra början med att trycka namnen på sina subskribenter uti sin tidning Reformvännen, som Friskytten velat omdöpa till Rsservationsvännen. Intill dess sådsnt sker, torde det å vår sida vara nog med den förklaringen, att å pluralitetens petition, oberäknadt det vida öfvervägandse numeriska antalet af namn, tecinat sig fullt ut så minga upplyste, tänkande och fosterländskt sinzada män, som på reservanternes eller klassvalspetitionärerncs listor, och det torde blifva svårt, att bland namnen på pluralitetens listor uppleta något som icke tillhör personer, hvi ka önska samhällets utveckling endast pi lugnets och laglighetens väg. Den af hr Theophilus, ) JM 2 af Reformvinnen, framkastade insinuationen, att pluralitetens underskrifter vunnits genom punsch och bränvin, ksn derföre också gerna tills vidare helt enkelt lemnas åt för3ktet. Går man härifrån till landsorterns, så lärer förhållandst i afseende på de olika listorna: undertecknande visa sig änru märkbarsre. Öfverallt der reformsällskaper bildat sig — ock dessa hafva ingenstädes utgjorts af mobben, utan af den välänkande medelklasser, hvaribland många tilibörande de förmögnare i sam bället — har en ofantligt öfvervägande pluralitet instämt i hufvudsakligen samma åsigter som reformsällskapet i Lufvudstaden, och flera sådana sällskaper dessutom gjort tillägg i mera bestämdt radikal syftning. 1 Örebro hände det t. o. m., att ehuru man i början trodde attirbjudaingen bada skett för att få reservationsprogrammet antaget, så visade sig grundlösheten deraf till den grad, att reservationsprogrammet der lärer erhållt blott en underskrift. Af alla dessa sköl torde det visa sig huru mycket afseende T:dens föregifvande angående namnen i sjeliva verket förtjenar.