Aftonbladet – 4 maj 1848, sida 3

Uten att ännu yttra os: vidare än förut öfver sjelfva förslaget, tro vi dock, att ingenting kan skaffa det mindre bifall än ett dylikt Te Deumo, uppträdande i harnesk emot hvarje dröjsmål med det vigtiga Amen. — Redaktionen har i dag emottagit ett par insända artikl:r, hvaruti yttras en viss missbeiåtenhet dermed, att Aftonbladet icke uttryckt sig på ett så bestämdt sätt, som man bade önszat, i anledning af regeringens förslag till nytt representationssätt, och huru detta förslag bör betraktas ifrån den praktiska synpunkten, eller med afseende på det behöfliga tillgörandet i frågan från konstitutionsutskottets och ständernas sida. Vi hade visserligen troit, att anledningen till denna Aftonbladetsåterhållsamhet blifvit tillräckligt antydd redan i gårdagsbladet, men då samma anmärkning, som pyss är nämnd, äfven muntiligen blifvit framställd af en och annan, torde det vara en skyldighet att närsare svara några ord derpå. Det kan icke undfalla någon, som intressarar sig för den politiska konversationen i de dagliga umgängeskretsarne, alt ibland dem, som af en eller annan orsak frukta de mera prononceradt liberala grundsatsernas tillämpning, finnes ett ganska stort parti, som grundar sitt motstånd mot reformerna på den förevändningen, att den öfvervägande epinion, af hvilken dessa grundsatser uppbäras, egentligen är konstgjord och hufvudsakligen härleder sig ifrån Aitonbladet, bvilket nu en gång i deras ögon måste hafva skulden för allt, som de anse ondt och sambhällsförderfligt. Hade icke Aftonbladet varit, mena de, så hade nog icke blott det gråa, utan äfven det gamla systemet, än i denna dar baft allmänna tänkesättets bifall och understöd. I konseqvent öfverensstämmelse härmed, hyser ock ifrågavarande parti den meningen, att det helt och hållet beror på Aftonbladet, huruvida det nya repretentationsförslaget skall komma att antsgas eller icke. Vi behölve väl icke säga läsaren, att vi skulle anse det för höjden af inbilsk narraktigbet, om vi på minsta sätt delade denua tanka om Aftonblrdets ilbondocaniska förmåga. Det verk liga af saken är, utan tvifvel, att de, som vilja tillägga Aftonbladet densamma, sjelfve tro derpå lika litet som vi, utan att alltsammans är ett talesätt, som egentligen går ut på att dels hos de mindre klarsynte ibland samma parti, dels också hos den eller dem, på hvilka systemet mest beror, åstadkomma en föreställning, att det allmänna tänkesätt, som åberopas ifrån de liberalas sida till stöd för deras åsigter, i sjelfva verket är af föga betydenhet. Detta är en taktik, hvilken i alla tider funnits hos dem som sökt förblinda och insöfva de maktegande. En sådan taktik kan man visserligen uppskatta efter sitt rätta värde, men då förevändningen bvad Aftonbladets inflytande beträffar, i närvarande ögonblick påtaghgen har till syftemål att verka äfven på någon större del af allmänheheten, så torde det befinnas, att deruti legat att tillräckligt skäl till den åierbållsamhet vi ati ifrågavarande fall velat iakttaga, ast icke genom något mera decidsradi yttrande i första band söka udfva ett inflytande på ellmänna omdömet, hvilket dock redan, utan en sådan mellankomst, lärer halft tillräcklig tid att stadga sig. Deremot kunne vi icke underlåta att i sammanbang med ofvanstående fästa vår uppmärksamhet vid en uppmaning, som för ett par dagar sedan gjvrdes i tidningen Tiden, att namnen måtte tryckas på de personer, som undertecknat de serskilda petitionerna: såväl reformvännernas sällskaps pluralitets, som reservanternes, och slutiigen äfven deras, som subskriberat på klassvalspetitionen. Denna önskan är tydligt och uttryckligt framsiäld med den antydning, att ehuru öfvervägande anialet är af de namr, som fianas under m-jaritetens petition, så skul!e det genom ett sådsnt publicerande ådagaläggas, avt vigten af densamma, vid jemförelse emellan namnens qvalitet, komme att bhfva reservanternas underligsen. Detta är ännu ett försök att i nödens stund värja sn sak med ett föregifvande, som seknar slii grund. Ingenting kunde bättre vederlägga ett sådant föregifvande, än om den af Tiden framställda önskan uppfylldes; och reformvännernas pluratitet skulle utan tvifvel stanna i förbizdelse hos Tidens redaktion, om den ville umbesörja en sådan tryckning. Datta skuile vi cck sjeltve längesedan hafva gjort, om det varit möjligt; men det torde observeras att reformvänne: nas sällskap vid den sedn2s e sammankomsten b:slöt, att bestyrelsen, så snart det lät sig göra, stulle begära underd. företräde hos H. M. KonunIgen för petiionens aflemnande, utan att afvakta flera underskrifter, än som kunde erhålla: iatill des; detta företräde beviljades. Detta beslut fattzdes om lördagsaftoner. Dels på sSöndagen, dels på måndagen utskickades ett anta! tryckta xemp!ar af peltitionen till åtskilliga stä!len i hufvudst2den, hvilket icke kunde annonceras i tidningarne förr än på måndagen, och i Aftonbladet ej förr än på måndags:ftonen, med tillkännagifvande tillika, att da:sa exemplar borde återlemnas redan på tisdagseftermiddagen. Dorfå följande dag, eller onsdsgs f. m., erhöll deputationen företräde. Imedlertid hzde omkring 1900 personer undertecknat petitioner. Hada man cå för ögonblicket specirlt ansett det mikipåliggande, så hade det väl ej varit någon omöjlighet, att if.ån tisdags afionen till onsdags f. m. afskrifva dessa 4900