Aftonbladet – 4 maj 1848, sida 3

statsministern var beledsagad ut igen efter propositionens meddelande, och att det nu, på sin höjd, tillkommer de redan representerade att yttra sig i frågan? Lefver förf. i Dagbladet i ven tron, då, men endast då, kan det icke fördåna, att en valrätt, utsträckt) — som det så obestämdt och mångtydigt tillägges — så långt ;som med det befintliga samhällets väl är förenligi (2??) kan af Dagbladet anses för nett jättesteg framåt, och ptvifvelsutan hufvudsaken bos alla de (2???) liberala, som önska en reform för fosterlandets skull, så snart upphäfvandet af den gamla ståndsoch korporationsrepresentationen är härmed förenadt. Hade det varit klokt af regeringens — frågar Dagbladet — att under nuvarande omständigheter ställa sakerna ännu mera på spetsen än de redan äro? ... Icke lärer natiocen vilja revolution — fortfar Dagbladspanegyristen — endast för att dansa efter Aftonbladets pipa, eller af fruktan för de 4900 underskrifterna här i Stockholm på majoritetens i reformsällskapets petitionslista?... Huru omätligt mycke: längre har ej Konungen och dess regering gått nu, än Konungens bloita ord till Konstitutionsutskottets ledamöter, att H. M. önskade ett förslag inom nämnde ut:kott hvilande, då K. M. framlagt ett förslsg, der de stora liberala grundsatserna äro både erkända och i pvidsträckt mån tillämpåde? Ar det väl sundt föravft uti, eller finnes det en skymt af skäl dertill, att samma personer, som vid det förra ptillfället jablade, nu skräna? o. s. v. Vid närvarande tillfälle fianer läsaren, hburusom Dagbladet förstår att jubla och skräna på samma gång, och denna konst att blanda hvitt och svart skulle kanske berömmas någonstädes såsom den rätta till åstadkommande af grått, om någon numera kunde anständigtvis ikläda sig denna nyans, skymningens och det orena favoritdrägt. Uten att ännu yttra os: vidare än förut öfver sjelfva förslaget, tro vi dock, att ingenting kan skaffa det mindre bifall än ett dylikt Te Deumo, uppträdande i harnesk emot hvarje dröjsmål med det vigtiga Amen.