Aftonbladet – 3 maj 1848, sida 2

Så besynnerligt i sig sjelft detta svar måtte synas, så vågade ingen skratta åt detsamma, enär fångens onekliga värdighet bämmade känslan för det komiska. Har ni någonsin varit militär ?, frågade Enero. En volontär i den väl kända Bataillon de la Blouse, i Barcelona,, svarade Alvarez, utan att låta märka den minsta rörelse. Hvad sjöng ni deuna morgon, när bålsmännen mötte er?) En republikansk hymn, en Sydamerikansk sång, elt fragment al Elegias de la Plata., Oflicerarne sågo på hvarandra med ett uttryck af förvåning. Sjung sången på nytt! befallde kaptenen. Sjung den! ropade ban högre, medan ett föraktligt leeude förvred hans mun; cjag önskar höra den som ett prof på unitarisk poesi. Sjung! Vill ni, att jag skall sjunga fragmentet ? frågade fången. Befälbafvaren upprepade sin befallning, och sedan sydamerikanen preludierat några passager på sitt instrument, höjde han sin väldiga basröst i en aria, som Ppåminte om den ryktbara hymnen Riego, och sjöng följande strof: Förr La Plataa vågor foro Glade hän mot stranden; Na de vända bort med oro — Der är blod 4 sanden. Hvad! ropade Codo, hvars rojalistiska tänkesätt tillräckligt hade förklarat sig under ak