Aftonbladet – 2 maj 1848, sida 3

hans gamle väns generalens förtjenster just genom grefvens apokryfiska bok blifvit kända och uppskattade (d. v. s. frampuffade), så att et: präktigt monument skall uppresas till dan aflidnes minne, och hans fattige enka hugnas med en anständig pension — når man gör begripligt för bonom att han geaom upptäckt af sakens ve-kliga förhållande skulle göra dessa vackra förslag om intet -— då blir dAngremont öfverröstad, besegrad. Puffen triumferar; men man finner ändå att styckets moral ej lider derpå. De i pjesen mera framstående karakterersa äro beundransvärdt väl tecknade och nyan:erade; i syanerhet är Desgsaudet:, denna besynnerliga personifikation af puffen sjelf, af intresse ait studera. För detta svåra parti har hr Dahlqvist gjort sig ged reda. Det vore öfverflödigt att upprepa loforden om de medspelsnde, Marignan-Almlöf, dAngremont-Sundberg, Maxence-Nygren, Antopie-Hjortsberg; vi hafva ej ännu kommit att nämna dem alla: der är till ex. en mamsell Corinne Desgaudets, som skrifver memosrer och tidningsrevyer, en hr Bouvard, bokhandl re, grefvionan GE., markisinnan B., m. fl. Men vår expos behöfver dem icke; l7saren behagade sje:f, så vida majvädret icke lir alltför vackert, t-ga i betraktande i hvad mån de ingripa i hindlogens gång.