Aftonbladet – 2 maj 1848, sida 3

lands angelägenheter, kan väl betvifla, att de som yttrat sig (såväl under de sednast föregående riksdagarne, som nu i reformmötena) om ett närmande till de norska imstitutionerma, icke allenast träffat det, som är mest öfverensstämmande med svenska folkets önskningar, utan också i politiskt hänseende måhända det riktigaste. Men om så lyckligt vore, att representationen skulle blifva sådan, som den norska, är det, i min tanke, biott ett halfgjordt verk, om man icke äfven ginge i författning om, att en kommunallag blef utarbetad i samma anda, en lag, som försäkrade kommunerna, att de, utan för dem fremmande inflytelser, kunna förvalta sina egna medel efter bäsia förstånd. En sådan sakernas ordning skulle också bespara både regeringen och landshöfdingeembetena mycket arbete och besvär. Så förvaltar hvarje prestgäll här i Norge sina kommunalskatter, hvilka de vanligtvis också sjelfva få uttaxera (uiligne), utan att vara tvungna att ha hvsarken prest eller någon annan embetsman till bestyrare eller ordförande. Hvartannat år väljes, vid höstetinget, hälften af det antal Formend och Representanter, som gället, i anseende till sin folkmängd, är berättigadt till, 1 de afgångnes ställe, och inlemnar vallistorna till fogden, som sedan låter kungöra valets utgång. Förmännen välja inom sig en ordförande och denne är sjolfskrifven ledamot af amtförmanskapst, som amtmannen sammankallar til ett möta hvarje år, för att rådslå om hela amtets angelägenheter, att granska dess räkenskaper och fördela (udligne) amtkommunskatterna m. m. Hvarje prestgäll har således en af sina dugligaste män, som vid aratet bevakar kommunens intressan. Håraf synes dot vara en klar sak, att allmogen, derigenom att den deltager i allmänna värf, också förr skall mogna, för att med beder kunna försvara sin plats i Stortingat ). Brist på tid tillåter ins. icke att närmare utveckla allt det han härom efter snart tre års visande i Norge har kunnat inhemta; många af hans landsmän känna säkerligen dessutom dessa institutioner i detaljerna mycket bättra än jag; men jag har blott velat fästa uppmärksaroheten på desamma, med vänlig anmodan till herrar redaktörer, att lemna litet mera rum i deras resp. tidningar åt norska nationens politiska förhållanden, på det att den svenska allmänheten, under nuvarande vändpunkt, må få ett klart begrepp om dessa och dymedelst kunna blifva i stånd att gifva ett kraftigt stöd åt opinionen. Kasta vi en blick på Danmarks nuvarande bemödanden, för att få en frisinnad konstitution — och någon friare än den norska finnes väl icke i någon monarki — så skole vi finna, att just dessa bemödanden gå ut på att tillegna sig en sådan konstitution, som dea norska. Skulle man i Sverige, hvarest för några år sedsn skandinavismen med så liflig sympati omfattades, icke sluta s!g till Norge och Danmark, på det att den skandinaviska iden måtte på ett lätt och naturligt sätt blifva en verklighet? Hvad uti hr Trägårdhs anförande — i reformvännernas möta d. 42 i förra månaden — uttalades, angående en oinskränkt valrätt, så är visserligen denna fotad på de mest rationella grunder, hvilka förr eller sednare skola göra sig gällande; men säkerligen är den fettigare delen af arbetarne ännu ej mogen till en sådan öfvergång, då man icke kan antage, att den — så litet bildad, som den nu i allmänhet är — kan hafva ett så goåt politiskt omdöme, att icke östanbesoldade Leieknegte vid något tillfälle skulle kunna föra dem bakom ljuset och derigenom lägga grunden till en äfventyrlig villervalla och oordning. I öfrigt bör man väl hoppas, att Sverige, lika så litet framdeles som nu, skall sakna fosterlandsvänner, som skola antaga sig folkets sak, blott de en gång lyckas att få bort det fyrbenta odjur (vUhyre), som nu står dem I vägen öfverallt. . Hvad åter gesällernas beskattning beträffar, är det en fulikomlig chimör för staten att vilja taga almosor utaf en mängd menniskor, hvilka icke hafva större förtjenster, än att de nätt och jemt kunna lefva för dagen. Dryckenskapslasten, alltid kländervärd både hos rik och fattig, får skulden för dessa beskattade gesällers ofta eländiga belägenhet; men sanningen närmare är utan tvifvel, att hopplösheten om, att genom en någorlunda lämplig arbetsförtjenst kunna bereda sig en dräglig ålderdom, verkar denna lättsinnighat oca liknöjdhet för framtiden, som dessutom ej sällan understödes derigenom, att mästaren finner sin familj generad af umgänget med gesällen inom hans husliga krets. Mörk är de flesta gesällers framtid, deras isynnerhet, som icke hafva arf eller slägtiogar att stödja sig till; men tiden synes nu icke vara så långt aflägse, då också för dessa vanlottade medborgare en ny era skall framspringa. Bildningscirklarne ) komma att göra epok i deras obemärkta och till en del misskända lif. Heder åt stifterne af denna sköna förening! Heder åt da herrar, som ädelmodtigt ätagit sig att odla detta a? fördomar och okunnighet öfvervuxna fält. Ja, må hvar och en, som bidragit till detta ändamål, mottaga den varrsaste tacksamhet, icke allepsst af gesällerna, utan också af hvar och en, hvars hjerta klappar för fribet och upplysning; den säd, som de hafva utsatt i den sanna frihetens intresse, skall säkerligen -bära de skönaste frukter. Och till de af mina landsmän, som i Bildningscirklarae söka och finna bildning, skulle jag vilja säga: Visen eder värdiga den andiga omvårdnad, som i denna förening kan blifva der beskärd, och kommen ihåg, att j säkert icke tunnen visa eder tacksamhet mot den yppersta folkrännen, den gode och ädle Konungen, för bans frisostiga bidrag, på ett bättre sätt, än derigenom, att tillegnen eder, Icke ett yttre sken af bildning alena, utan en sann bildning, som stödjer sig på reigionens och moralitetens grundvelar, hvilket stöd örutan ingen verklig frihet och trefnad kan bestå. Söndmör den 4 April 4848. Oscar H—. ) Önskligt vore det, om de stora liberala bladen i Stockholm gjordes allmänheten bekant med de norska ,Valgoch Formandskabs-loverne; jag är öfvertygad-om, att det skulle intressera många svenska läsare, som nu äro okunnige om dessa lagars tendens. ) Oscarsdagen 1842 hade gesällerna 1 L. i S. föranstaltat en s. k. sexa och hvilken flare af stadens embetsmän också hedrade med sin närvaro. Der framställde ins. sina tankar angående en Bildningsförening inom gsesällklassen, men i ett sednare möte motsatte borgmästaren B. (samt med honom de fleste) sig förslaget, och en så kallad handtverksskola inrättades i stället. Den upphörde efter ett års tid. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Den 47 sistl. April dömdes machinisten Durell, Am 24 väriamålsod henctit anl XX kan 4 C och