(Insändt.) EN RÖST FRÅN DET NORDENFJELDSKE NORGE. Då säkerligen ingen god svensk skall neka de ädle patrioter, som i Reformvännernas sällskap arbeta för Sveriges framtid, sin varmaste tacksamhet och erkänsla, så vågar också ing. härifrån uttala dessa innerliga känslor, förvissad att de — fastän offrade af en simpel arbetare — skola anses utgångna från hans orubbliga öfvertygelse. Når han nu afbördat sig denna enkla och aänspråkslösa byilning åt dessa aktniningsvärda fosterjandsvänner, må det tilllåtes honom att påkalla uppmärksamheten på några tankar i ropresentationsfråsan af on svensk af arbetsklassen, förvissad att hans okonstlade framställning icke skall föraktes nu, då för öfrigt reformvännerra äro beredda att föranstalta opiniopsyttringar för reformens framgång. Den händelserika tid, hveri vilefva, utvecklar sig med förvånande hastighet. Den sky al rökelse åt makten, som menniskor antändt, oftast på folkets bekostnad, men för sina egna intressen, skingras af den friska vind, som förer den allmänna kulturen framåt, så att furstarna nu måste skåda folkens nöd och ahjölpa deras beho Vid en sådan tidpunkt som denna, då en Jjusare framtid visar sitt leende åt dessa förtryckta folkmassor, då frihetens sol upp: yser furstar och folk på deras, förut så ofta af irrhioss förvillade stråt — nu må nationerna vaka, ör att, om möjligt, på ett värdigt och lagenlist sätt göra sina anspråk gällande. Sverige kan icke vara ett undentag från det alvänna sträfvandet framåt; och för att uppnå detta yfte, fordrar ju nationen i främsta rummet lossanjet af de band, som en föråldrad och naturvidrig epresentation pålagt densamma. Frågan är blott på hvad grund den nya byggnaden skall uppföras och om den skall blifva: antingen efter franskt, engelskt ler något annat mönster. Men hvilka fördelar också dessa hvar för sig kunna äga, tyckes det dock Cke vara önskligt, att söka införa någon rapresenation efter andra principer, än den norska, som säkert är den bästa i Europa; isynnerhet derföre, att letta troligtvis vore det säkraste medlet att befordra let politiska förtroendet emellan begge brödrafolken. Inger, som har det minsta intresse för sitt fådernes