Aftonbladet – 12 april 1848, sida 2

mare var till den grad opsopulärt, att icke biott all fråga derom förföll af s:g sjelf hos piuraliteten och under ce sednare fyra eller fem sessionerna icke ecs med ett ord blifvit omtalad,; utan äfven friherre Raab, som förnäimligast försvarade den omtalta förmedlingsprincipenp, fann omständigheterna fordra att kasta det nyssrämnda lappverket öfver bord, och i stället uppsatte ett annat program, hvilket skiljde sig ifrån bestyrelsens egentligen deruti, att representationens båda afdelningar skulle hafva lika rättigheter, och således ömsesidig: veto, sam! stt den ena afdelningen icka skulle utses af de valda rep-esentantern?, utan af serskild?, genom de valberättigade utsedd:2, valnämnder i orterna. Denna tanke delades äfven af hr Dalman, frib. Augo Hamilton, hr Nils Arfvidssan, hr Iadebetou och några audra, af hvilka en och annan hade visat en tendens till förmån för klasspriacipen, men när denna icke fann något gebör, il. stället slutade sig till den nyssnämnda modifikationen. Efter lifliga debstter härom och sedan skäl för och emot blifvit utvecklade, befanns, såsom redan i gårdagsbladet nämndes, ett så öfvervägande antal vid voteringen instämma i bestyrelsens program, att af flera hundrade närvarande endast femton 3 tjugu voro för den afvikande åsigten. Enligt den öfverenskommelse, som, fastän icke uttryckt i några stadgar, likväl ifrån början bade blifvit följd under sällskapets ganska angenäma och intressanta öfverläggningar, hade det således varit att vänta, att det lilla antalet ledamöter, som voro skiljaktiga i de nyssnägnda!j punkterna, nu antingen skulle afstå från fullföljandet deraf och förena sig med pluraliteten, eller också helt enkelt draga sig ifrån sällskapet, utan att likväl motarbeta detsamma, då de icke voro skiljaktige i hufvudsyftningen. Men! hvad hände? Uader det. sällskapet ännu ö:verlade om de sista punkterna i programmet och om petitionen, hade friherrarne Ra2b och Hermelin, på samma gång som de deltogo i öfverläggningen, tillika på förhand i beredskap en reservation, hvarå de jemväl inom sällskapet sökt erhålla underskrifter, hvilka dock icke lära kunnat åstadkommas till större antal än omkring trettio, och denna reservation presenterades och föredrogs af friserre Raab omedelbart efter det förslaget till petition och adress hade hunnit uppläsas, hvarjemte uttrycktes den önskan, att den måtte få åtfölja petitionen. Detta handlingssätt, motivet dertill må hafva verit hvilket som heldst, väckte icke någon ansenäm sensation hos pluraliteten, som icke gerna deruti kunde se annat än bemödandet att åstadkomma en söndring, hvilket också uttrycktes i oågra varma yttranden, hvari sällskapet högIjudt instämde. Imedlertid finner man att det lilla kontrasällskap som sålunda hade blifvit sammanvärfvadt, eburu fåtaligt det är till numerär, likväl icke försummat sin tid att söka gå pluraliteten i förväg, för att åstadkomma en söndring bland dem som önska reformen. D2 bafva neml. redan i dag låtit i D:gbladet trycka sitt förslag till program, jemte en kort inledning såsom petition, och utlagt detta till underskrifters erhållande hos hr magister bagge (som äfven låtit förmå sig att underteckna reservationen). Hade den lilla minoriteten velat handla med någon granlagenhet, så hadeden, enligt vårt sätt att se, åtminstone väntat med en sådan åtgärd till des; pluralitetens petition bunnit blifva utskrifven och jemväl framlagd, då men mindre kunnat säga något emot att fritt! val lemnats åt hvem som helst att uttrycka sig för den ena eller andra meningen, om man än i alla händelser måste anmärka, att sådant i det hela icke kan tjena till någon nytta, men väl verkar försvagande i hufvudsaken, enär ändamålet med reformsällskapernas b Idande egentligen måste vara att samla en så mycket som möjligt gemensam opinionsyttring i en viss ten dens, iniör hvilken smärre skiljaktigheter och rätthsfverier borde ge vika hos hvar och en, som icke ör en falsk eller half; utan -en uppriktig vän af en på allmän rättvisa grundad representation. Deremot har det lilla kontrasällskapet nu genom sitt bandlingssätt sjelf gjort sin, eller åtminstone några ledamöters deribland, afsigt genomskinlig och cbestridlig, att de icke blott sätta sitt serskilda tycke i afseende på vissa punkter i främsta rummet framför pluralitetens, hvilket är deras fullkomliga rättighet, utan äfven äro färdiga att motarbeta reformvännerna genom bemödandet att splittra deras verksamhet, blott derföre, att de icke få sin tanka gällande. Då vi ansett oss böra fästa låsarens uppmärksamhet på denna operationsplan, så mycket heldre som det är beslutadt att det stora sällskapets petition först skall undertecknas vid nästa sammankomst, hvilken icke torde blifva förr än om Lördag, fordrar rättvisan äfven ati tillägga, att det synes vara mindre skäl till anmärkning i det förutnämnda hänseendet emot friherrarna Ra2b, Hermelin och Hamilton, som ifrån början icke instämt i den genomförda rationella princip, hvilken ligger till grund för sällskapets program, men som under öfverläggningarnes fortgång verkligen gjort betydande koncessioner åt den liberala sidan. Deremot synes deltagandet i ett sådant hsndlingssätt vara mindre förklirligt hos t. ex. hr Dalmean och några andra, som ifrån börjar förklarat sig för samfälda val på demokratisk grund. Vi veta ganska väl hvad dessa herrar torde ämpa svira, nemligen att de anse de afvikande punkterna vara af vital vigt, 0. S. V.; men det är klart att denna invändning icke håller stånd; helst då ett tillräckligt rådrum yppar sig för dem att söka göra sin mening gällande i allt fall, innan reformen hinner komma till fullbordan, och de synss då, för endrägtens och det gemensamma målets skull, hafva bort göra något afseende på den inhemtade erfarenheten om den vida öfvervägande sympati, som inom Reformsäll:kapet visat sig för bestyrelsens pro— att irka ferAm ann