Aftonbladet – 12 april 1848, sida 2

I sammanhang med kungöraindet af det förslag till petition i afseende på representationefrågan, som reformvännernas sällskap låtit införa i denna dagens Aftonblad, anse vi icke ur vägen att gifva lisaren en vink om en stor taktisk manöver som är å bane, sisom det synes för att få reformvännerna söndrade i två eller flera afdelningar, och derigenom förminska och paralysera kraften af deras bemödanden. Symptomer härt.ll hafva förmärkts alltifrån sällskapets bildande, men man har först helt nyligen sett den egentliga operationsplanen utvecklad. För att visa huru det förhåller sig med allt detta, måste vi gå något tilibaka ihistorien dermed. Det är allmänt bekant, att reformvännerna ifrån början ansågo sin verksamhet böra hvila på demokratisk grund och åsyfta tillfredsställande af majoritetens och personlighetsprincipens billiga fordringar, emot klassprincipen och privilegierna. Den första öfverläggningsfrågan blef nu, huruvida målet borde sikas medelst ett, så mycket omständigheterna kunde medgifva, genomfördt rationelt program, eller genom en förmedlings-princip ullämpad på det sättet, att bredvid en allmänt utsträckt valrätt tillika skulle inrymmas en viss andel åt de nuvarande stånden uti en öfre kammare, Öiver denna fråga egde lifliga debatter rum. Flere reformvänner, som icke önskade denna förmedlingsprincip, eller ansågo att den icke skulle tjena till någonting i-afseende på reformens framgång, förklarade dock, att om den blefve puralitetens, så skulle de för sin del icke skilja sig derifrån. Öfverhufvud antogs det såsom en generel och förutsatt öfverenskommelse, att då frigan icke inom reform