Aftonbladet – 10 april 1848, sida 3

AJÄMRUV MVSJVIIEvv, UL VIP VI VILLE IUVIJANIUT FUNKL Gillar t,ges, så blifva i allt fall de olika afdelningarna mer n Ikaraktersskilda här, än i Norige, då, med undantag nlaf första gången, blott en tredjedel af den ena afaldelningen skulle ombytas för hvarje riksdag och dess d ledamöter således komma att uttrycka en större kontinuitet än i Norige. fr! En föregående talare hade här äfven framstält iden ofta förut körda anmärkningen, att bestyrelsens N förslag egentligen innefattada blott ett en-kammarIsystem. Denna tanke vore paturiigtvis hemtad från de båda afdelnirgarnes likhet i ursprung; men han tl (Hjerte) kunde MHkväl icke förstå, bvarföre man så nödvändigt vill nyttja denna benämning om 2:ne Isärskilda afdelningar, som hvar för sig pröfva ärenYIderna och bålla sina sessioner på särskilda rum; :iman må nu kalla dessa kamrar eller något annat. Han trodde derföre, att när benämningen enkammar-system detta oaktadt begagnades, så skedde ridet egentligen derföre, att detta ord nu en gång tlhade kommit att gå och gälla såsom ett slags buse Iför de politiskt förskräckta, hvilka onekligen utgöra lett stort antal. Sällskapet kände utan tvifvel mer än tväl burusom egentligen ella de, hvilka ifrat emot Irationella och radikala reformer, i långliga tider fremhållit detta ord såsom ett skrämskott, och beIgognat det i sammanhang med de bekanta fraserna !lom papperskonstitutioner, konstitutionssnickare, toma tlteorier, hvilka icke sammanvuxit med nationernas Slseder och som ej kunnat bibehålla sig, m. m. d. !l Ville man likväl gå till verkligheten, så skulle det visa sig, att der enkammarsysiem funnits och åter YI blifvit upphäfdt, bade detta icke egentligen skett på Igrund af omständigheter, som lemnade något bevis lför systemets förkastlighet, utan i följd af yttra or-Isaker, som icke kunnat förekommas. Enkammarsystemet i Spanien t. ex. hade fallit i följd af en Hdespotisk och trolös regerings våld och ränker, och ;det finnes tillfällen, då ingen konstitution kan motstå våldet, om den äfven vore gjord af Gud Fader sjelf. Afven hvad det fransyska enkammarsystemet efter den första revolutionen beträffsr, från hvilket man hemtat den största förskräckelsen, I anseende till den terrorism af folkväldet, som man satt i samImanhang dermed, så hade de faktiska upplysningar, Isom under sednare tider allt mer kommit i dagen, Igilvit tillräckligt öfvertygande bevis derom, att hofI vets, adelns och presternas förräderi och bemödanIden att med utländska makters tillbjelp omintetgöra revolutionens grundsatser, varit de egentliga orsa,kerna, som framkallat terrorismen, till hvilken man Itog sin tillflykt, i hopp att dermed frelsa landet Ifrån främmande invasion, styckning och nationaliteItens tillintetgörelse. Om ock denna terrorism seIdermera, i följd af den allmänna misstönksamhet, Isom det reaktionära partiet hade uppväckt, urartade Itill ohyggligheter, som med skäl väckt afsky och Jicke nog kunnat beklagas, så måtte väl skulden derför icke kunna skrifvas på enkammarsystemets räkning. Om också eit tvåkammarsystem då hade funnits, äfven med ett särskildt öfverhus, så hade det lföga hbjelpt att emotstå la force des choses. Huru mycket återhåll man vid dylika tillfällen kan vänta af en karaktersskild kammare, hade bäst visat sig i den sednaste franska revolutionen af pärskammarens öde, om hvilken man kneppt nog visste på hvad sätt den hade försvunnit. Grefve SPENS anmärkte att diskussionen råkat något på afvägar; 4:de punkten föreskrifver: att representationen utgöres af tyenne afdelningar (nämnder), den ena till antalet större än den andra; då man nu tagit kamrernas beskaffenhet iöfvervägande, hade man inkommit på 5 och 7 punkterna, hvarigenom debatten onödigtvis förlängdes. Efter man nu inkommit på detta kapitel, ville talarep, medan han bade ordet, yttra sjn tenke att han ej ansåg det vara af så stor vigt, om representationen öfverlade på ett eller tvenne rum. Hr BOHNSTEDT, brukspatron: Ansåg det tvärt emot den siste talaren vara af stor vigt att representationen vore indelad uti 2.ne kamrar, samt att garantier finnas att kunskaper, erfarenhet och: bildning få en stark röst vid landets lagstiftning. Man bar talat om folkens förtryck af despoterna, men efter talarens öfvertygelse gifs det ingen farligare despotism än — okunnighetens. Man har till stöd för enkammarsystemet åberopat Norges exempel; men efter talarens åsigt vore denna jemförelse ej tillämplig under Sveriges närvarande förbållande. När Norge fick sin representationslag, fanns i detta land ingen konstitution och ingen aristokrati, eller något jemförligt med våra ståndsoch klassförhållanden. Norrmännen fingo således börja från början och kunde bilda sin representation sådan man Idå önskade den. Hos oss är deremot blott frågan att ombilda representationssältet, och dervid mäste något afseende fästas vid hvad viredan hafva, samt de elementer, bvaraf sammansältningen skall göras. Hr DALMAN delade den siste talarens tanke, att Norges exempel bevisar ingenting. Förenta Staternas system ansåg talaren deremot böra tagas till exempel; dess tvenne kamrar hade räddat denna republiks sjelfständighet och grundlagt dess välde; utom tvenne sjelfständiga kamrar hade den fallit. Sedan talaren sett en af medlemmarne uti den franska republikens provisoriska regering, Carnot, utfårda ett cirkulär, till 36,000 män af skolstaten, med uppmaning: att söka vid valen till nationalförsamling göra bildningens och förmögenhetensinflytande misstänkt såsom farligt för republikens bestånd, hade talarens öfvertygelse om nödvändigheten att sätta en säker damm emot massornas öfvervälde blifvit än mera befästad. I Sverige kunde inga republikanska ider slå rot; svenska folket har varit konungskt sedan hedenhös och talaren hoppades att så äfven fortfarande skulle blifva fallet. Uti representationen borde finnas ett konservatift element, valdt af folket. Den öfre kammaren skule sammansättas, icke-ur den nedre, utan genom val från orterna, hvarigenom valen blefvo mera sjelfständiga då de icke skedde under påtryckninvgen af hufvudstadens press. Båda kamrarna borde tilldelas lika rättigheter. : Den ena kammaren skulle icke kunna upphäfva, utan blott ajournera den andras heslut. Riksdagar borde hållas hvarje år. Hr MANNERSKANTZ kunde ej godkänna det af bestyrelsen föreslagna enkammarsystem, men motivet dertill var icke att han hörde till de politiskt förskräckte, hvarom en föregående talare ordat. Talaren, som för sin del ej hade något att anmärka mot de öfriga punkterna af programmet, måste dock opponera sig emot denna; man ansåg det nödigt att genom ett tvåkammarsysser, med bestämdt skiljda kamrar, förekomma förhastade beslut, garantera bildningen och förmögenheten tillbörligt inflytande, samt skydda emot enväldets, eller massornas despotism, man måste hafva någon motvigt deremot att ej reformbegäret leder till obehöfliga eller otjenliga förändringar: något återhållande element, som minskar vådorna af det stora steg man ämnar taga. Talaren åsyftade dock härmed icke en särskild samhällsmakt; äfven den öfre kammaren borde vara utgången af folket. Uti denna unkt fö ren baron Raabs förslag. punkt föredrog tala Forts. följer, i —ÄÄtjl— Herr exneditionssekreteraren Richert har hosred. j j j f Å Å j