Aftonbladet – 10 april 1848, sida 3

kommunismen, och hvilka gjort sig bekanta med hans (jemväl i tryck herstädes utgifna) idter, samt äfven hafva kännedom af de mera råa kommunistiska nyanserna, hvilka bestridas af Cabet. På grund häraf blef hr Götrek söndags f. m. den 26 Mars af polisen kallad eller hemtad, att infinna sig hemma hos hr polismästaren Bergman, der haninställdes för den nyss förut i följd af oroligheterna letablerade serskilda polisdomstol, hvars ordförande är hr häradsh. Telander. Här öppnades förhöret med den frågan om Götrek vore författare af en skrift om proletariatet, och på hans jakande skickades Götrek med två polisbetjenter i en droschka, på samma sätt som han äfven blifvit hemtad, till sitt bem för att upphemta brochyren. Hvad som efter denna ryska imesyr vidare skett med brochyren ha vi ej hört, men derjemte lärer Götrek blifvit tillfrågad hvad skandinaviska sällskapet hade för sig, och om der fördes protokoll. Då härtill jakades, afsändes hr stadsfiskalen de Berg i en vagn aw hemta sällskapets sekreterare, en kandidat Ekström. Denne, som bor i staden, var då ej hemma, utan för tillfället sysselsatt att föra protokoll i Adolf Fredriks församling efter gudstjenstens slut. Ekström måste nu uppstiga från protokollet och hemtades för att fara hem till sin bostad med br de Berg efter protokollerna, men under vägen påminte han sig att dessa voro bortlemnade till hr med. doktor Ellmin. De Berg och Ekström foro då till doktorn, som ej Var hemma, och frågade der, fastän med all grannlagenhet, efter protokollerna. Kort derefter, då doktorn hemkommit, inräffade tvänne polisbetjenter, med en droschka. Doktorn tog då protokollerna med sig, och begaf sig dermed till kr polismästaren Bergman, samt mötte under vägen ånyo br de Berg i en vagn och anmodades att sätta sig upp, hvarpå båda åkte till polismästaren. Sedan doktorn bär blifvit artigt mottagen, börjades ett förhör med åtskilliga personer, hvilka hade deltagit i de ifrågavarande sammankomsterna, som vanligen lära bevistats af 6 å 7 personer. Aliltsammans lärer slutligen upplöst sig i ett såkalladt vädergift, emeden det visat sig att hvarken protokoller eller sammankomster innefatta den ringaste syftning af revolutionsanda eller andra olagliga planer, hvarföre också polisdomstolen och komparenterna lära åtskiljts under förklarande af ömsesidig högaktning. Polisundersökningen angående oroligheterna. I deg förekommo några af de hästgardister, som blifvit blesserade under tumultet lördagsaftonen. Korporalen Berg hsde varit med både i Storkyrkobrinken och vid Gustaf Adolfs torg, och på båda ställena träffats af kastade stenar: han bade erhållit ett hål bak i nacken, sprucken öfv:rläpp och blått öga. Gardisten Gustasson hade fått en kontusion å bögra kindbenet och flera tänder lösslagnå, dock lyckligtvis ej värre än att de vexa fast igen. Gardisten Wessberg hade erhållit en lindrig åkomma i nacken. Gardisten Petterssons häst hade, träffad af en sten, fallit omkull så att ryttaren kom under; vär Pettersson reste sig upp och skulle taga vara på sina saker, hade hen blifvit öfverfallen med en skur af stenar. Korporslen Edman hade af en sten blifvit djupt sårad i bakre delen af hufvudet. Gardisten Höglund hade fått åkommor å venstra kindbenet och i nacken. Gardisten Åberg hade blifvit blesserad i hufvudet. Gardisten Andersson hade fått ett skrubbsår å kindbenet, ett hål på armbågen och en blånad på benet. Några af deras kamrater äro ännu sängliggande af sina blessyrer. Af polisbetjeningen anmälde sig också ett ental sårade. Bland dessa hade extra uppsyningsmannen Hafström blifvit omkullriden af hästgardet och derpå nedträmpad af folkmassan; han hade fått sin mössa genomhuggen af en lifgardists sabel, och på köpet, under det ett antal arresterade afvisiteredes i högvakten, af en af dessa tilldelats ett knifhugg. Extra uppsyningsmannen O!sson hade ock blifvit oertrampad under folkhoper, som flydde för schocken i Storkyrkobrinken, och en häst hade trampat honom på foten, så att han har svårighet att gå. Uppsyningsmannen Södergren hade likaledes kommit omkull och blifvit svårt trampad. Gevaldigern Nyberg hade fått ett sabelhugg i venstra sxelbladet och ett dito öfver nacken. Uppsyningsmannen Kennedy hade träffats i hufvudet af en sten, men gifvit så godt igen med sitt spanska rör; sedan hade han af gardisterna erhållit några kolfstötar (dessa lära vara obetalta). Uppsyningsmånaen Lundström hade bland massan utanför porten till hr v. Hartmansdorffs bostad blifvit igenkänd: det är en polis! skrek man, och hvarpå Lurdström blef öfverfallen med knifhugg och sparkar. En extra uppsyningsman Fogelberg kunde ej ännu inställa sig: ban hade af hästgardet fått uppbära en mängd hugg i hufvud och händer. Traktörsrörelseförestånderskan Carlsson hade i dag flera vittnen, som intygade att på krogen i Kolmätaregränden under de ifrågavarande degarne tillgått alldeles som vanligt: d-n som reqvirerede något betalte sjelf, annärs skrefs det upp på taflan. De besökande om lördagen och söndagen hade för det mesta utgjorts af ställets vanliga kunder. Fabrikören Sjöbergs arbetare Rosander, Svensson och Sjöholm ådagalade med sina rumkamraters och grannars vittnesbörd, att de icke varit borta från sina hemvist under söndagsnatten, då fönsterinslagningen hos hr Sjöberg skedde. Otfver hr öfverste Bruces förhållande vid de åtalade uppträdena hördes sistl. lördag jägmästaren Groth, kapten Hedborg, bokhållaren Bergendahl och juveleraren Granberg. Jägmästeren Groth berättade om ett samtal söndags f. m., då öfverste Bruce omtalat, att han anfört folket, dock icke till vå!dsamheter, utan till lugn och stillhet. Vittnet hade icke lagt mycken vigt på öfverstens harang om sina bedrifter, emedan den förekommit vittnet något öfverdrifven; öfversten hade bland apnat berömt sig af att hafva räddat lifvet på öfverståthållaren och polismästaren. Kapten Hedborg tycktes ej heller hafva fästat sig vid öfverstens yttranden om sina åtgärder, men eriorade sig, att öfversten omtalat det fråga varit om att kasta öfverståthållarens häst i strömmen. Bokhållaren Bergendabl hade på biljarden midtemot operahuset hört öfverste Bruce samtala med markören om lördagsaftonens händelser. Det var väl bara ett pöbeluppträde, hade markören yttrat, hvarvid öfversten svarat, att mycket bättre folk varit med — vjag ock. Han hade derefter omtalat, huru han genom sina åtgärder fredat öfverståthållaren och polismästaren för misshandlingar, huru folket ropat efve Bruce Beyl och huru han uppnanat dera att icke ropa vivat för hans obetydliga person, utan i stället hurra för H. M. Konungen. El Juveleraren Granberg hade pjort töfverstet Bruce sällskap utder en stor del af aftonen, och afgaf sitt vittnesmål i fullkomlig öfverensstämmelse med öfvarstens uppgifter. Emot guldsmeden Lenholm uppträdde slottsgevaldigern på Drotteingholm Björklund som vittne och berättade, att Lecholm, på sin hemresa från staden den 49, vid Prottningholm träffat Björklund; då L. sett en trupp rekryter af Gragonerna, som der