Aftonbladet – 10 april 1848, sida 3

skrap upplegat tll Itorsa!jniDg — OCH GGCH YOCKTO boulevarden är icke mer en promenad, utan el marknadsplats för all den smörja, som finnes i Pa ris. Hasardspel ser man bedrifvas på öppen gat och alla torg, af pojkar så väl som gamla karlar Man spelar rouge et noir hela champs-lyses utåt och kasiar kronvägg med femfrancsstycken; mer detta alit blir väl åter förekommet i sinom tid fast man nu har annat att tänka på. REFORMVANNERNAS NIONDE SAMMANKOMST hölls i La C:ois sal teorsdagen den 6 dennes Vid detia möte skulle diskussionen börja: med fjsrde punkten af bestyrelsens program att representationen utgöres af två afdelningar (nämnder), den ena till antalet större är den andrar. Hr WALLENBERG begärde ordet och anhöll at sällskapet måtte pröfva hang förslag om intagande : programmet af ännu en punkt, till bestämmande al valbarheten, enligt hvliken hvarje svensk man som kommit till myndig ålder och vore i åtnju tande af fulla medborgerliga rättig heter, skulle vara valbar. Alla vidare bestämmelser om inskränkningar af valbarheten skulle bafva en eftersmak af kastandan: den enda motvigten emot valrättens inskränkning vore en alldeles oinskränkt valbarhet. Hr ordföranden erinrade om det mindre lämpliga af ett utförligt reglementerande, då meningen icke vore att framkom2.a med ett fullständigt förslag, utan blott att i petitionsväg angifra de önskade hufvudgrunderna derför. Bestyrelsen hade i betraktande häraf icke velat öka paragrafernas antal med flera detaljbestämmelser. Herr LÖVENSTRÖM svarade härpå, att han ej kunde inse hvarföre man skulle sticka under stolen med sina åsigter, äfven beträffande detaljerna af reformförslaget : hvarföre skulle vi icke fullständigt uttrycka vära tankar och behof så som vi känna dem? Herr DALMAN hemställde om man icke borde företaga den fjerde punkten nu, synherligen som det af talaren ingifna förslag längre ned innehöll en bestämmelse om valbarheten; men herr Weallenberg ansåg det vara skäl att först skaffa sig faktorerna, innan man började multiplikationen, och herr L. J. Hjerta fann för tidens vinnande bäst att sällskapet fortsatte den redan började diskussionen öfver herr W:s förslag. Prosten SETTERBLAD trodde att, om man ville vinna gehör för sina önskningar hos regeringen, det vore bäst att ej alltför mycket befatta sig med detaljerna af frågan, utan öfyerlemna deras bestämmande åt konungen. Ville man inlåta sig i förevarande punkt, så skulle det för Kongl. Moj:t synas alltför rabulistiskt, om man ej yrkade vyvissa qvalifikationer för valbarbeten... (Åh, åh!) En representant borde nödvändigt vara minst 25 är gammal. Herr GUSTAF HJERTA anförde i afseende på de 235 åren exemplet af Anders Danielsson, en af de utmärktaste riksdagsmän Sverige haft: han blef vald till riksdagsman innan han hunnit myndig ålder och fyllde sina tjugoett år under resan till riksdagen. De väljande skulle för öfrigt nog draga försorg derom att män med moget förstånd komme att vårda deras dyrbaraste rättigheter, hvaruti låge en bättre garanti än hvarje inskränkande bestämmelse till ålder m.m. Grefve SPENS, hvars förslag bestämde en längre framskriden ålder för valbarheten, motiverade sin åsigt derom, men medgaf att han ej insåg någon fara vid att utsträcka valbarheten till hvarje myndig. Herr Ordföranden fann det hafva visat sig af diskussionen att fjerde punkten af bestsrelsens program bort föregå det ämne, som nu var å bane, och hemställde således om detta ej kunde få lemnas å sido tilldess nämde punkt blifvit afgjord. Härpå svarades allmänt Ja.: Fjerde punkten upplästes, hvarefter diskussionen öppnades af Friherre HUGO HAMILTON, som befarade, att, efter detta förslag, den ena kammaren skulle undertrycka den andra. De båda kamrarne borde vara lika starka, utgå från samma valnämnder och ega lika rättigheter. Enkammrasystemet hade visserligen sina fördelar med Sig, men erfarenheten visar alt de uppvägas af olägenheterna, då neml. en och samma majoritet fattar besluten, utan att dessa komma att på annat rum granskas; häraf uppkomma många förhastanden. Herr ARFVIDSSON var af samma åsigt som den föregående talaren, och hemställde till en början om det amendement till fjerde punkten, att ledamöterna i de begge kamrarne skulle vara lika till antal. Hr LARS HJERTA bad få upplysa, ait under bestyrelsens talrika sammankomster hade förekommit serdeles lifliga debatter öfver denna punkt. Frågorna om kamrarnas lika eller olika antal, om de borde vara karaktersskilda eller ej, samt om de skulle hafva veto mot hvarandra eller sammanträda till votering vid olika meningar, hade, han vågade säga det, blifvit samvetsgrant öfvervägde, och resultatet blifvit, att bestyrelsens samtlige ledamöter, med undantag endast af baron Raab, hvars reservation sällskapet kände, stadnat vid det förslag som punkten innehåller. Ett par anmärkningar af de många, som förut blifvit granskade hos bestyrelsen, hade nu äfven här blifvit framkastade af br frih. Hamilton, att den majoritet, som den ena kammaren nödvändigt skulle erhålla genom den föreslagna indelningen, gåfve anledning att befara förhastade beslut, och att denna indelning egentligen icke vore annat än ett förklädt enkammarsystem. Detta ledde ovilkorligen tanken på det land, hvarest en, med den nu föreslagna, lixartad indelning af representationen funnits i några och trettio år. Tal. hade sedan många år tillbaka ifrån det s, k. konservativa partiets sida hört oupphörliga uttryck al oro och fruktan för de vådliga följderna af de förhastade beslut, hvartill den norska konstitutionen måste leda, öfver den samhällsupplösande riktning som ligger deruti, och huru Norige, genom en sådan fullt demokratisk författning, en gång nödvändigt måste falla ett rof för anarkien och sedan för despotismen. Af denna anledning hade han, unde; den temligen låpvgvariga tid han varit I t lfälle att a. meam?A nm: oo oh