Aftonbladet – 10 april 1848, sida 3

rådande iden att bibehålla republiken, eller icke kommer framtiden att visa. Sedan man nu låtit friheten på så långt, att den är nästan obegränsad, börjar man finna att den icke heller är bra, utar frågor väckas åter, för att minska den i ett elle annat afseende. I denna stund är Paris ett verkligt kaos, hvar och en har sina tankar och meningar; ingenting är förordnadt, ingenting förbjudet, ingen vet hvarken huru det är eller skall bli, och jag tror att ingen vet hvad han sjelf vill. I penningeaffärer är här en svår kris: en del bankirhus inlöser ej några vexlar, en mängd stora hus hafva inställt sina betalningar, och flera komma troligen att göra detsamraa. På Marsfältet arbeta flera tusen personer, likaså vid barriererna rundt omkring; Luxembourgsträdgården utrymmes och blir mycket större; alla der befintliga små inhägnader borttagas; de fula och oregelbundna sammangyttringarna kring Louvern blifva väl äfven bortrensade; man har redan börjat med att nedrifva en tillbyggnad af träd, som i många år missprydt karusellplatsen. På detta sätt ger regeringen arbete åt så mårga som möjligt, men det förslår ändå icke. Gatorna lagas, allt som är brändt eller förstördt repareras; de vackra träden på boulevarden äro dock oersättliga, ty de största och äldsta äro nedhuggna vid roten från boulevard St. Denis ända fram till Bastiljplatsen. Der ser rysligt ut. De stora träden begagnades till barrikader och skyddsvärn. För öfrigt är det anmärkninrgsvärdt, att ej ett lyktglas blifvit krossadt eller en stolpe blifvit afbruten, der icke händelsen eller nödvändigheten så fordrade. En del af Palais Royal inrymmes till kasern. Det fängels2, som exkonungen lät uppbygga vid Luxembourg, och som kostat orimligt, är i grunden nedrifvet. Deremot befinnas byster oah andra offentliga prydnader ej det ringaste skadade i hela Paris. Detta är det största bevis på franska folkets skönhetssinne och aktning för koasten; men i musåernö, gobelinsfabriken, Ssavres, Versailles, öfverallt hvar man passerar, äro alla porträtter eller häntydningar på bourbonska och orleanska familjerna väl undangömda, dock finnes i Versailles att se da taflor, som afbilda slagen i Afrika, der prinsarne utmärkt sig. Dessa taflor har man trott sig kunna undantagsvis bibehålla. Tuilerierna äro tillstängda. Der ordnas och restaureras, hvilket lärer vara behöfligt efter dem, som sednast huserat i slottet. Att der ser förskräckligt ut, det har jag med egna ögon erfarit. All polis är försvunnen. På alla gator är också en mängd skräp upplagdt till försäljnipg — och den vackra boulevarden är icke mer en promenad, utan en marknadsplats för all den smörja, som finnes i Paris. Hasardspel ser man bedrifvas på öppen gata och alla torg, af pojkar så väl som gamla karlar. Man spelar rouge et noir hela champs-lyses utåt, och kasiar kronvägg med femfrancsstycken; men detta allt blir väl åter förekommet i sinom tid, fast man nu har annat att tänka på.