gifvarne vara män afnit och förtienster, hvilket bevisat sig vid utfärdandet af författning lika arfsrätten, fattiglsgar, lösdri? författningarne. Representationsfri en kraftigare behandling, men m2 j förhasta sig, må man komma i full samdr: cm en sak som skall bli en lag för sekler. — an borde få bero. PETTER JÖNSSON instämde mod Etrindlund. SAHLSTRÖM: Det är en pligt tiga frågor öppet uttala sin tanke. Några ha ogillat mitt anförande, såsom bo bibehållas, oaktadt man klandrat En så allvarlig, så länge väntandoao t dikala botemedel. Kongl. Maj::s qvar, ehuru de veta att nationen farande. I ett annat land suite de ma. Att forcera Hans Moj:t att i skeda alla sina rådgifvare är ej I 28 må behålla dem han anser duglige at ärvarande stund uppehålla staten. Att ge s tåls, att vänta, duger ej mer för vår tid. vi ha väntat länge nog. Flere instämde. STRINDLUND hörde sistlidne riksdag hvilka loford gåfvos de nuvarande rådgifvar som nu önskar deras afskedande då att berömma dem, ty han ber: Anser vår Konung att någon ei råd ej uppfylla tidens fordringar, nog, men en sammanrafsad skara, förstår mer än den stora mängden, ranti för bättra tider. Utgången af voteri förut berättad. SVEN HEURLIN och talmanren 177 SON betygade ståndet sin tacks et troende de åtnjutit att vara fullm i banken, den sednare iriksgäldsko sig, på anförde skäl, nödsakade 2: undanbedja sig dessa befattningar. På e. m. föredrogos och bif afstyrkande utlåtanden J4 402 oc afskrifningar af åtskillige beviljade äfvensom samma utskotts utl. I och 146. höfver ravare sitta deras förden förre och funno r framtiden utskottets.