Aftonbladet – 8 april 1848, sida 2

a. se Re tningslån, 413, 140 lafskrifningar af åtskillige beviljade äfvensom samma utskotts utl. N:r Toch 446. REFORMVÄNNERNAS ÅTT : (Forts. Då det uten tvifvel interes: ersålla en kort öfversigt af h ring, som egt rum inom refor: kap, rörande det tillimnade p: sätta vi i dag med frågan on bestyrelsens förslag: att all val::med enkel röst per capita. akten i i utöfvas Hr NILS ARVIDSON önskade, seende till den långt framskridna aftonen (kP: var öf att denna punkt kunde uppskjutas till nisla siog, emedan han förutsåg, att den skulle upp en öfverläggning af 2 å 2V. timma. Jag sk igen icke svika — sade han — ty jag har öfver den punkten, men anhåller huruvida den nu kan komma att! Baron RAAB önskade, att före diskutera ö och 6 punkterna, en rande borde komma att medföra c flytande på frågan, huruvida rösivor blifva enkel. Hr SCHARTAU trodde icke, aut kunde medgifva att inrätta en röst! presentantval efter graderad skala: man redan inom den befintliga rer van vid en graderad rösiberäkning u och deribland en som är ett non p! vägen; men den kan också tjenzs t skaffenheten af ett sådant röstnines nade härmed brukspatronernas rösgivi utöfvas efter det skeppundtal jer Detta omröstningssätt har vid ir ledt till det märkvärdiga resultate är i saknad af sin förnämsta notalt deraf, att han eger en så stor rö åt hvilken han lemnar sin röst riksdagsman inom distriktet. Ha skett per capita, så hade han vari: medan han egde stor öfvervigt blå sterna; men om han hade nediagt sina röster, så hade detta gilvit anledning att säga, att det vore detsamma som att han voterat på sig cja!f. Dertöre gaf han sina röster åt en annen, och denne blef riksdagsman. Der ser man den graderade skalan i hela sin styggelse; ett sådant förhållande är till den grad abderitiskt, att man icke ers bör söka närma sig en dylik ide. Hr Schartau erinrade dock tillika utöfvande per capita, så vidt ej deraf, berodde på huruvida valen ler indirekta. Baron RAAB beklegade, att icke 6:1e punkten, angående kamrarnes ömsesidiga attiibutioner, först kunde blifva afgjord, emedan om kamrarna fingo lika rättigheter, skulle han icke hafva. ot emot röstning per capita, men i anpat fall måste han opponera sig deremot. Några röster yrkade ånyo uppsiof, i oxscende-till den långt framskridna tiden. Doktor GELLERSTEDT yttrade sig, om vi ej fattade orätt, ungefär i samma mening 3om baron R alt söga att rösträttens r skulle följa ve direkta elaab. Hr RICHERT: I fall man ku att valrätten skulle utöfvas omeds så hade herrarne rätt. Men när att punkten bör föredragas nu, så : tagas för gilvet, att valen, åtmirest skola ske genom elektorer. Sedan förslaget härefter blifvit uppläst ånyo, yttrade sig Hr ARVIDSON, NILS, i ett temligen utförligt föredrag, hvars hufvudinnehåll var, att ban ansåg den graderade skalan ytterst nödig bibehålla. Man borde besinna, att valrätten är någon menniskan medfödd rättighet, såsoxz standet af den luft vi andas, vattnet hvari vi 3, 0. 8. v. den måste förverfvas igenom så varnade tal. för de stora vådor af ke ka skulle uppstå genom den nummeri den stora massan komme att erhålla if röstning per capita. Man hade redan om korruption i Frankrike, oaktadt ri å begränsad genom en hög census. Med en ropresentation sådan som den här föreslagna åtar, d. v. 8 med en nästan obegränsad utsträckning a? sjelfva rösträtten, fruitade han att korruptionen skulle komma att med stormsteg intåga i valiörsamlingarna. ae Hr Gustaf Hjerta tyckte sig förmärka, att man, vid tanken på valsättet per capila icke redigt tänkte sig valens beskaffanhet af direkta cl iadirekta. För do förra endast kunde möjligsa en census ifrågakomma. För elektorers val af representanter kunde väl icke ifrågasättas andra val än per capita, Hr Arfvidsson syntes blott tänka sig vel från massan direkt på representant. Sådana val vore ej i Sverige. i allmänhet möjliga — ech han trodie, att just för det de ej vore det öfverallt, borda ailestäde ske genom elektorer. En enligt vaibarts vald valmansklass vore det som bäst af eallt betryggade om representantvalens godhet. Bien i hans tanke borde, huru än valen inrättades, alla gå med samma rätt till val-urnan. Eljest uppstod misstroende och splittring i stället för enighot och förtroende. Han ansåg således 3:dje punkten böra bifal1 ion, hvilt a8. Hr FR. SJÖBERG: Det är mig omöjligt att hör ra de sattser br Arvedsson här sökt göra gällande, utan att erinra mig de Gamles tankar i afseende på Slafveriet. — Greklands och Roms snillrikaste män, deras djupaste tänkare kunde nemligen aldrig komma till den enkla sanningen, att menniskan födes titl Jemlikhet i moraliska och politiska rättigheter. De äflades att bevisa att så aldrig skulle blifva, och det behöfdes mera ån menniska —, en Gud måste komma i verlien för att utplåna denna förvillelse. — Och nu M. Hl är det likväl icke precist samma läror, som hr Arfvedsson här proklamerat, då han säger oss, att ingen kan ega sådana rättigheter antorlunda än genom ett förvärf, ett slags frigörelse från dem medfödda rättslösheten? Att dylika läror skola vVinna bifall inom detta Säliskap kan jag dock icke föreställa mig, och i följd häraf är jag också förvissad att de slutsatser, man deraf velat hemta, eller att den ena menniskan skulle kunna förvärfva och borde få utöfva mångdubbla politiska rättigheter emot den andra, äfven mäste falia. Och hvartill skulle väl en sådan förhöjd röstrält för en och annan individ i sjefra verket tjena? Jo svarar man: till skycd för intelligensens, för förmögenbetens rätt, Men M. H. kunna då