Aftonbladet – 8 april 1848, sida 2

rdr skulle vara bortkastade. Bifall till 3:e punkten vore helt och hållet stridande mot ståndets nyligen fattade beslut i fråga om statsreglering en. ANDREAS BENGTSSON upplyste att utskottet, till följe af statsrådsprotokollet, ej kunnat annorlunda afgöra frågan. Beslutet inom konseljen hade blifvit fattadt endast efter det förslag, som uppgjorts på hr Peyrons bord. Hade de upplysningar Krigskollegii utredningsafdelning lemnat blifvit meddelade, skulle troligen de öfrige af statsrådets medlemmar ej kunnat bifalla åtgärden. PER NILSSON ansåg frih. Peyron ej ensam böra påpekas, då alla instämt i beslutet, men punkten kunde godkännas, enär de öfrige i följande punkter skulle förekomma. STINDLUND gillade ej att ett statsråd skall kunna vidimera en afskrift, hvartill han ej sett originalet. Orätt vore i alla händelser att åklaga en, då flere med bonom deltagit. LARS LARSSON: att under diskussionen pröfva till hvad mån staten lidit förlust, är i anseende till bristande upplysningar ändamålslöst. Här voro endast fråga om ej föredraganden trädt utom de af grundlagen föreskrifne gränser. Om det i allmän: het är af vigt att vid embetens förvaltande iakttaga lagen, huru mycket större är då ej denna pligt för konungens rådgifva:e? Formerne, ej så mycket förlusten, är bär i fråga. Formen är öfverträdd, då. man underlät att till rikets ständers bepröfvande underställa dena sak. Anmärkningen godkännes. ANDERS ANDERSSON från Skaraborgs län försvarade utskottets handlingssätt och önskade god kännande, då utom afslag något tredje ej gåfves. Punkten godkändes, hvarvid Rutberg och vice talmannen reserverade sig. Fjerde punkten, angående en den värfvade delen af armeens och flottans manskap beviljad befrielse från afgiften till folkundervisningen, ansågs af Andreas Bengtsson ej innehå!la anledning till anmärkning. Sahlstöm deremot fann frågan vara så långt afvikande från ständernes förut fattade beslut och vålla så stort undantag från fasställde grunder, att han hölle utskottet räkning för den! gjorde anmärkningen, den han i allo ville godkänna. Minga instämde. ; BENGT GUDMUNSSON förenade sig härmed,! eburu saken blott rör det värfvade manskapet. Menl. eftergiften af dessa 2 skillingar till barnaundervisningen vore ett ingrepp i Rikets Ständers beskattningsrätt, hvarom regeringen ensam ej kunde besluta. Maits Persson ansåg anmärkningen för principens skull vara en af de ömtåligaste. Så länge 4:a artikeln i bevillningen qvarstår, torde ingen böra eller kunna undkomma den. Det är angeläget att ej frikänna någon från en utskyld, om en mängd andra personer af enahanda samhällsställning med skäl kunna åberopa sin rätt till samma eftergift. Vice talmannen fann statsrådets le-l, damöter ha utgått från den åsigt, att som värfvade i soldater ej ha någon bestämd inkomst, skulle en i indragning på deras gage vara alltför hård, äfvensom svårigheter uppkomma vid utsökning från permitterade 0. s. v. Lars Larsson: hade fråga varit ; att hvad som efterskänkts skulle ingått till staten, då hade saken haft rättsenlig gång; men då frå-. gan rörer undandragande från en skyldighet, tvert ; emot beslutet af den 45 Maj 1845 och mot rege-l, ringsformens 57 S; ägde anmärkningen giltighet. å Härom förenade sig Petter Persson i Adelforss. n Godkändes. i Vid femte punkten, angående beviljad pension ; åt hr direktör Schwarts, kunde Sahlström, ehurul; öfvertygad att ståndet säkert skulle komma att upp; skatta anmärkningens vigt, likväl ej underlåta att), visa huru utskottet besannat hvad talarens pligt; helt nyligen, vid frågan om anslaget till teknologi-l, å f r r j f S ska institutet, ålagt honom upplysa om den irrå-l, gavarande personen. Anmärknoingen vore befogad, och rådgifvarnes åtgärd högst inkonstitutionell, Godkändes. Sjette punkten, angående ersättning för norska korvetten Örns deltegande i 4837 ärs Medelhafsexpedition, blef efter en kort diskussion lagd till handlingarne, Härefter uppstod f. talm. Anders Eriksson och yttrade, att ehuru han godkänt flere af de framställde anmärkningarne, kommer å andra sidan i betraktande och jemförelse hvad reformer som ji; skett under nuvarande ministere. Dervid befinnesl, en tendens till utveckling af nationalfriheten i all-I; mänhet hafva gjort gig gällande, och väges det ena med det andra, ihågkommer man oatt det ärla menskligt att fela, så torde de närvarande rådgif-, varne ej ha fö:tjent att anmälas till afgång. H BENGT GUDMUNDSSON, som under diskussioIr nen angående den formella behandlingen yrkat att, p såvida någon punkt godkändes, namnen tillika måtte uppgifvas på de personer, mot hvilka skälig!d anmärkning förekommit, fann nu, sedan ståndet godkänt de 5 punkterne, något annat ej kunna gö-f ras, än att remittera anmärkningarne till expedi I tionsutskottet för uppgörande af en skrifvelse till Kongl. Maj:t, på de grunder hvartill beslutet, för-a anleder. Han yrkade proposition bärå, ty nu vorels en glömska af personerne stridande mot beslutetia angående principerne. t SAHLSTRÖM delade denna åsigt. Det vore allt-!S för lyckligt om nationen vore öfvertygad att utskottet handlat rätt, då det endast upptagit de ifrågavarande anmärkningarne; men nationen skulle säkert härtill svara nej. — Talaren påminde om den allmänna förtjusningen vid konung Oscars uppstigande på thronen, om de förhoppningar man gjorde sig på en bättre framtid. Dessa förhoppningar blefvo väl ej helt och hållet gäckade, ty åtskilliga efterföljande författningar tycktes bära vittne om. eftergift för tidens fordringar. Men oaktadt allt detta hafva de nuvarande rådgifvarne låtit nationens vitalfråga, den stora reformfrågan oupphörligt ligga å sido — ja, en af desse rådgifvare har till och med hindrat de arbeten, som bort föregå denna saks behandling. Och nu, då man kommit in på den punkt som kan kallas pröfningarnes, — vill man ingen reform, vill man hindra den, må man då handla så som ledamöterne af den nuvarande konseljen: hålla nationen splittrad och svag genom att understödja osämjan och misstroendet mellan stånden. Tiden är inne för folket att ta frågan iegna händer. Sker det ej snart så visste tal. ej hur det skall gå med gamla Sverige. Med den omgifning Hans Moaj:t Konungen nu har är intet understöd att förvänta; således är det en nödvändighet att förklara rådgifvarne i denna vigtiga stund vara otjenlige att förvalta sitt vigtiga embete. Omgifver sig ej Konungen i denna stund med män af kraft, torde ett större ondt, en revolution, ej vara aflägsen. (bland de farligaste saker äro de drömmar om republik, som i dessa dagar kringsväfva folken i så många af Europas länder. Sverige passar ej för denna form; urgamla monarkiska institutioner, oepigheten mellan de olika klasserne och en bristande politisk bildning göra det till en omöjlighet. Sverige behöfver för sin lycka endast enighet och förtroende mellan regering och folk. — Tal. önskade slutligen att ståndet, såsom ett uttryck af sin gemensamma tanke, måtte framställa till Konungen a Lansen dat han måtta amen sa and LF Om 4 4 ARN HA mm mr pm dd FRO nn a ån hh et 0 rö Qrmrmrcm