Aftonbladet – 8 april 1848, sida 2

BONDESTÅNDETS DISKUSSION ÖFVER DECHARGEFRÅGAN. Vid föredragningen i sistlidne onsdags plenum af konsiitutionsutskottets dechargebstänkande, begärde LISS LARS OLSSON från Stora Kopparbergs iän ordet, och uppläsie ett skriftligt anförande, hvari uttalades den åsigt, att de i betänkandet gjorde anmärkningar ej borde till någon åtgärd föranleda, i synnerhet nu, då stora politiska oroligheter mina de begge styrelsemakterne att sluta sig närmare tillsammans och med skonsamhet bedöma hvarandra. Att följa med hvarje politiskt vindkast föranleder till experimenter, alltför kostsamma för vårt land. Regeringen sglendrss både af dem, som hålla sig fast vid de gamla formerna, och af ifrarne för reformer och Omskapningar, hvilket tyckes bevisa, att den iakttagit en vis medelväg. Memorislet borde endast läggas till bandlingarne. JOHAN JOHANSSON läste ett anförande af mo:satt syftning. Han trodde Konstitutionsutkoitet ej hafva saknat skäl att behandla åtskilligt efter Regeringsformens 206 S. Denna för rådgifvarne något ogynnsamma 406:a har uskottet gått förbi, för att efter den vida mildare 407:an uttala sina åsigter. Lagstiftarens mening lärer varit att korttänkte, småaktige och oskicklige rådgifvare, om ock i öfrigt godsinte och välmenande, hvilka råkat förvilla sig in konse!jen (såsom de nuvarande), borde undanskaffas; under det att ett förbiseende eller en 2nstöt mot någon mindre omständighet af de zånga tusende författningarne och formerne inom vår siatsmachin — ett fel, som troligen är och varit oundvikligt äfven för de om stater: förvaltning mest förtjente män, sådans com en Sully, en Oxenstjerna m. fl. — ej kunde sflagen anses såsom skäl till ett afskedande. Tal. önskade att sländerne måtte genom skrifvelse ull K. M. begära alla de närvarande rådgifvarnes skiljande från embetet. BENGT GUDMUNDSSON ansåg sig, då ståndets förtroende hedrat :shonom med uppdraget att vara ledamot i det utskott, hvilket äger tillse att lagarnas helgd och efterlefnad sarot rikets s:nnskyldiga nytta blifvit iakttagen och bevarad, böra öppet tillkännagifva att han biträdt alla i memorialst framställde snmärkningar. 1:a och 2:a punkterne godkändes såsom innehållande an!edningar till anmärkning. o Vid föredragandet af 3:e punkten, angående ett för beklädnaden vid lifgardet till bäst gifvet och afskrifvet penningeförskott, anhöll vice talm. Nils Persson, att den reservation, han emot utskottets beslut afgifvit, måtte uppläsas. Förre talm. ANDERS ERIKSSON hade, i anseende till bortovaro vid frågans behandling, ej kunnat reservera sig mot besiutet. Här hade 406 8 kunnat tillämpas, ty frågan innefattade ett verkligt bortslösande af statens medel, serdeles som Krigszollegium sjelf tillstyrkt beloppets uttagande af passevolantörerne. Tal. måste godkänna anmärkningen. Många instämde. ANDREAS BENGTSSON hade vid voteringen inom utskottet yrkat tillämpning ef 106 S, hvarföre han äfven reserverat sig mot beslutet. STRINDLUND hade sig ej alldeles klart, hvarföre friherre Peyron här ensam skulle vara syndabock), och ville veta om ej alla statsråderne deltagit i åtgärden. ANDREAS BENGTSSON, SAHLSTRÖM och vy. talmannen upplyste, att alla rådgifvarne medverkat till beslutet, hvarföre ock inom utskottet fråga varit om deras anmälande till anmärkning; men då föredraganden, frih. Peyrons kalkyler hufvudsakligen