Aftonbladet – 3 april 1848, sida 3

sig af den näringsfrihet, hvars fördelar för den ärlige och flitige arbetaren äro omisskänneliga, och utan tvifvel numera äfven af den enfaldigaste inses. Vi äro således för vår cel öfvertygade, att ehvad hemliga eller offentliga, skrifna eller tryckta uppmaningar till oroligheter hädanefter må från hvad sida som helst utspridsas, alla försök af sådan beskaffenhet skola blifva helt och hållet fruktlösa. — — —qwWnmnm— — (Insändt.) TILL HERRAR SKEPPSREDARE, Under det man nu som bäst är sysselsatt med bestämmande af den nya tulltaxan, kan det ej annat vara än högst förunderligt, att ingen af herrar skeppsredare öppnat munnen eller uttalat ett ord för en så vigtig artikel som saltet i verkligheten är, för så väl den arbetande klassens dagliga behofsom äfven för svenska sjöfartens existens. Det förefaller äfven mången nog besynnerligt attså liten enighet, men deremot stor betänksamhet synes råda bland hrr skeppsredare, att de tyckas vara nog blinda för att ej inse sitt framtida väl. Då det är bekant, att en tunna salt kostar i tull en och en balf gång till så mycket som den på produktionsorten kostar i inköp, så synes ingenting billigare än att em nedsättning deraf beviljas. Ehuru konpjuskturerne under de tvenne sednare åren varit gynnande för svenska skeppsfarten, står likväl nu en förskräcklig kris för dörren, och hvars följder man borde vara betänkt på att i förtid, om de ej kunna afböjas, åtminstone söka mildra. Hysm minnes ej 1839 årg kris och dess bedröfliga följder utder fem långa år, då en stor del skeppsredare nödgades afyttra sina fartyg till vrakpris samt ceraf ådrogo sig fallissement? Huru många skeppare blefvo ej sysslolösa, huru många famiijer saknade ej dagligt bröd? Det är en känd sak att våra fertyg endast hefva en rekurs att tillgå, då frakttilgång å utorten tryter, den nemligen att lasta salt till hemlandet och hvarigenom skördas en så ringa förtjenst, att den ganska ofta ej varit tillräcklig för ersättning af assurans, tull, folkets kost och månadsbyror jemte ränta för fartygets köpesumma och last. Frågas dezföre: Vore ej skäl nog giltiga för handen att nu yrka en restourno af en half eller V, af tullafgiften för fartyg, som komma till svensk hamn med salt!ast och från hvilken licens, utom andra nationer, äfven den norska borde vara utesluten? Den nuvarande höga tultafgiften drabbar i sista hand arbetsklsssen af städernas befolkning samt landtmannen, begge tillförens tryckte af nog dryga bördor vid förskaffandet af sitt degeliga lifs uppehälle; månne det då bör anses djerft att härmed framdraga ofvanstående ämne till diskussion, under en tid då lösen för dagen är: att med samhällighet och biödrakärlek söka verka för de mindre bemedlade samhällsmedlemmarnes gagn och nytta. D....Q.