Aftonbladet – 1 april 1848, sida 1

niskohand var i stånd att fatta timglaset för dennes jordiska varelse, och vände om den i en hast i det ögonblick, då det sista sandkornet höll på att utrinna. En kallsvett öfversköljde hans panna, der han stod genomträngd af en tärande sorg; hans knän svigtade och han sökte ett fysiskt stöd, derigenom att han fastmer stödde sig mot relingen, blickade efter Dolores efterlängtade ankomst såsom den sista tröst, som det närvarande kunde erbjuda. TOLFTE KAPITLET. INRE LIF. Båten kommer! utropade på silt modersmål en svensk matros, hvars sjömansöga, öfvadt att se på långt båll, oaktadt nattens mörker, hade urskiljt det väntade föremålet, Ikt en svart fläck långt borta. Der kommer hatil upprepade han på engelska, antagande att den unge sydamerikanaren förstod engelska, åtminstone så mycket som han sjelf. ms Kommer båten? Kommer sennoran? Ar det passagerare i båten? frågade hestigt Horatio, darrande af ifrig väntan och följande matrosen till en plats, från hvilken han bäst kunde se. Matrosen förstod af tonen och orden ysennora och passageraren frågans mening, och samlade sitt förråd engelska, för att, så godt han kunde, svara ynglingen, att han sjelf ännu sväfvade i ovissbet, alt båten ännu var på för långt afstånd, och att han icke kunde urskilja personernas antal. Den andre passageraren, : hvars närvaro på däcket vi hafva anfört, bade hitintills med afmälla steg och armarna i kors öfver biöstet fortsatt sin promenad på akterdäck. Han kastade gång efter annan en skarp blick på yng