Aftonbladet – 1 april 1848, sida 1

ESRI RSS NORA RAR RNE EEE Oe Det tillkommer icke mig, att i en så allmän, så allvarlig fråga, tolka initiativet till mina kollegers enstämmiga tänkesätt. Icke desto mindre kan jag säga eder, att de skola blifva innerligt rörda, innerligt tacksamma för det steg ) h2fven gjort och de åsigter j nyss hafven uttalat. Den provisoriska regeringen har icke uppdragit någon, att i dess namn tala till naItionen, isynerhet att tala ett språk, som sätter sig öfver lagarne (bravo! bravol). Denna rättighet har hon icke tilldelat någon; ty hon har icke en ging sjelf velat tillegna sig densamma, då hon ingick på eit folkets beslut, att för ögonbiicket mottaga den kinkiga plats hon bekläder (örnyade bifallsrop). Hon har icie velat hafva den, hon har icke utöfvat den, hon skall aldrig utöfva deo. Hafven derföre tillit till de mäns namn, hvaraf hon bestir (bravo!). Varen förvissade, att den provisoriska regeringen skall inom kort sjelf taga ordet; att !hvad som i detta dokuments uttryck, men visst icke i dess asigter, kunnat såra eller oroa friheten och nationalmedvetandet (js! ja! bravo!) skall förklaras, tolkas och bestämmas genom bela regeringens enstämmiga röst (högljudda bifallsrop: lefve Lamartine! lefve Lamartine!). Sögen: Jlefve hela den förenade regeringen! ty deanaa tanke är icke min, dea är hela regeringens och äfven ministerns egen.w Ea ledamot af deputationen: Vi motiage den som sådan. Er de Lamartine: Medborgare! af alla de grundsatser, som öfverlefvat thronernas och rikenas stora fall, hvartiill vi under loppet af ett haft sekel varit vittne, är det blott en i våra ögon oomkullstötlig grundsats, det är den om nationens suveränitet (bravo! bravo!); det är denna grundsats, som vi aldrig vilja sjelfva tilllåta oss alt antasta, lika så litet som att man i vårt namn eller eilert antastar den. Pen provisoriska regeringen skattar sig lycklig, tviften cj derpå, att j ären komne säsom en förkänsla af den äkta republikanska, den fria opinionen, för att af henne framkalia en förktaring öfver den hållning hon ämnar iskttaga vid de val, från hvilza Frankrikes republikanska styrelse äfven fritt bör utgå! Och här, jag talar icke längre till eder i mitt namn, hafve vi för pågra timmar sedan i konseljen rådplögat angående denna fråga, och enstämmigt förklirst hvad som bar sin grund i sapninzen, i naturen, i nationalsuveränitetens rätt, hvars första geranti är det individuella medvetandets suveränite:; förklirat, siger jag, att regeringen icke ville och icke borde direkte eller indirekte mverka få valen (lifligt bifall), utan såsom individer, alldenstund ingen af oss hade mottagit regeringen, om han nödgats afstå sina rä.tigheter som medborgare; att vi såsom individer vilja rekommend:ra våra vänner, göra våra egna meningar gälland-; men att vi såsom regering, veväpnade med en hvilken som helåst del af den offentliga myndigheten, sjalfva skulle rodna öfver de förebråelser vi gjort de föregåsnde regeringarne, Om vi i stället för den korruption, som genom sina skandaler åstadkommit just den revolution, hvarifrån republiken utgått, tänkte anvärda denna nya korruption, den värs:a af alla korruptioner, korruptionen genom injagande af fruktan och moraliskt förtryckande af samvetena (bravo!). N-jl det är från en fri och ren källa, som republikea bör och skall utgå. sLugz2en eder, medborgare! och framfören åter dessa ord till edra medborgare utanföre (flera röster: ja, ja! vi känna oss lyckliga att kunna framföra demt).n Hr de Lamerrtine: Jag ö:skar och vi önska alla, att de måtte genljuda i Paris och Frankrikes allmänna opinion. Vi önska, att de måtte underrätta republiken, att de måtte lugna henne, angående den missförstådda meningen af några ord, som hvarken hafva den mening eller det syfte, man velat tillägga dem, i det man oroat sig öfver uttryck, som ofta i en falsk dager framställa tankarne under de mångfaldiga expeditioner oc3 affärer, med hvilka våra embatsbröder i denna händelsernas hvirfvel, som drager oz:s med sig, äro öfverhopade. ,Veten och sägen åt dem, som vänta eder, att hela den republikanska regeringen känner nödvändigheten af att två gånger lugna allmänhetens känsla; förs:a gången genom det samtal vi nu hafc tillsammans, och saart genom en proklamation till alla franska medborgare (uthållande bifallsrop), en proklamation, som skall innehålla de:s grundsatser rörande de fullkomligt fria, fullkomligt moraliska, fullkomligt alla medborgares rättigheter och fördelar, utan undantag bevarande institutionens natur (oravo!). Ena ledamot af deputationen: Vi läana oss lyckliga vid edra försäkringar; hela Frankrike borde höra dem.n Hr de Lamartine: J viljan, att republiken och friheten skola vara ett och samma ord (ja! ja!), eljest skulle republiken vara en lögn, och Rit RRn FE SSNRAENINIENNN