Aftonbladet – 31 mars 1848, sida 2

gifvas, att personer kunna finnas, som utan att vara egentligen sjuke, i hvilket fall de tillhörde sjukvårdsinrättningarne, likväl i följd af nöd och elände förlorat förmågan till arbete, upphör likväl detta förhållande snart af sig sjelf, i den mån de komma i åtnjutande af tillräcklig kost och underhåll. Försörjningens centraliserande betyder sålunda, med få undantag, i sig sjelf icke annat än arbetsinrättningarnes lämpliga utvidgning och ordnande, derigenom att desse inrättningar, såvidt dermed afses något annat, än de cgentliga fattighushjorens sysselsättning, skiljas från fattighusen och förläggas till andra för hela hufvudstaden gemensamma lokaler. . Ea utvidgning af arbetshusinrättningen torde få anses vara af högt behof påkalladt, ty, utom det att barackerne, dessa nödfallsinrättningar, som varit afsedda för en vistelse af högst ett eller två dygn, men sedermera urartat till ett slags försörjaingsinrättningar af den beklagligaste beskaffenhet, lemna ett öfvertygande bevis derför, att ett öfverskott af elände härstädes finnes, som fordrar att mötas af vård och omtanke, är det otvifvelaktigt, att så länge utvägar saknas att utan hinder och uppehåll kunna på någon lämplig tid till allmän arbetsinrättning försända personer, som af okynne med betlande beträdas, tiggeriet, som på en gång undergräfver fattigvården och förtroendet för dess handhafvande, icke blott skall fortfara, utan alltjemt tillvexa och sprida sin otrefnad öfver samhället. Stadsnämnden har nu, med gillande af principen i fråga om nyttan och lämpligheten deraf, att de nu befintliga försörjningsanstalterne centraliseras och så inrättas, att de på det hela erhålla naturen af arbetsinrättningar, uppdragit åt en kommitte, bestående af hr hofrättsrådet Pieffer, hr expeditionssekreteraren m. m. Brandel, hr professoren m. m. Nyström och hr ryttmästaren Wertmöäller, att, i samråd med hr generaldirektören m. m. Ekströmer och hr polismästaren m. m. Bergman, så fort ske kan, hos nämnden föreslå icke allenast de åtgärder, som för verkställigheten af en dylik centralisation äro af nöden, utan äfven sättet och utvägarne för beredande af ökade arbetstillfällen, utom hus, för arbetsföre, men sysselsättning saknande personer. Oberoende af dessa frågor kommer nämnda kommitte att jemväl yttra sig öfver väckta förslag dels att, i likhet med hvad i Götheborg och på flera ställen utom riket egt rum, söka inom hufvudstaden tillvägabringa allmänna byggnader, der fattiga blefve i tillfalle att mot en låg hyra erhålla tjenliga boningsrum, och dels att med ledning af fremmande länders erfarenhet, härstädes bilda en anstalt, der den mindre handtverkaren och i allmänhet hvarje mindre bemedlad kan, såsom förlag för arbetsföretag, undfå smärre låncunderstöd antingen utan eller mot en låg ränta samt under i öfrigt billiga vilkor. Som fattigvårdens egna tillgångar beklagligen icke synas medgifva vidtagandet af dessa, för det allmänna välgörande och nyttiga anstalter, torde, för beredande af medel till ändamålet, den allmänna välgörenhetens anlitande komma att påkallas. 67 REFORMVÄNNERNAS SÄLLSKAP hede i går afton sitt sjunde möte i De la Croix salong kl. 5 eftermiddagen. Mellan 3 cch 400 personer bivistade demna sammankomst. Hr grefve Anckarsvärd var ordförande för dagen. Bestyrelser, som förra gången erhöll uppdrag att uppgöra ett program för sällskapets verksambet, hade under tiden haft många sammanträden, dervid flera förslag till grunder för en representatioosreform blifvit framlagda och dis. kuterade. Slutligen bade bestyrelsen kommit öfverens om ett försl:g i detta bänseende, som ordföranden nu uppläste med tillkännagiivande ullika, att bestyrelsen ansett sig böra föreslå en petition til konungen, hvartill jemväl förslag blifvit uppsatt, samt en adress till landsorterna om refor ocällskopers bildande derstädes att verka för enzhanda ändamål som det stockholmska. Från besluet angående grunderna hade likväl br baron R:ab verit skiljaktig, och inga! i form af en reservation: ett särskildt projekt — som i det hela icke betydligt skiljer sig från bestyrelsens — samt motiverade detsamma utförligt. Secan sällskapet härefter på flera ledamöters begäran förenat sig i den tankan, att något definit.ft beslut icke i dag borde fattas, emedan många ledamöter af sällsköpet, nemligen alla de i dag ej närvsrande, icke bade någon kunskap om förslagerna, cch stt dess: under tiden borde tryckas, så företogs imedlertid diskussion punktvis, hvilken bulvudsakligen hvälfde sig omkring frågan om de samfälda valens Och klassvalens olika principer, samt vidare om frågan angående lämpligbeten sf vslens inrättande i tvenne olika kategorier af både in direkta och direkta, efter cbka förmögenhet, i ena sidan, eller å den andra endast indirekts Vi torde återkomma till någon närmare redo: görelse för debatter, men meddela imedlerti: de båda olika projekterna till grunder för re presentationsförslaget : Såsom hufvudgrunden för en representations reform föreslår, med uteslutande af alla detalj: bestämmelser, följande: 4. Att representationen grundas på samfälde val, utan hänseende till stånd eller klasser. 2, At valrätt tillkommer ej blott dem, som efter nu gäl lande lag en sådan ega, utan ock hvarje annar svensk man, som af fast egendom eller annan för mögenhet, emhete, tjenst, pension eller yrke njutei den bergring, att han i oberoende kan med någor af de förra jemföras. 5. Att all valrätt utöfvas med enkel röst (per capita). 4. Att representa: tionen utgöres af två afdelningar (nämnder), der ena till antalet större, än den andra. 35. AU der större afdelningen vwväljes hvarje Riksdag till et bestämdt antal af landet, och ett bestämdt anta af städerna; och att valen till en viss del af dette antal ske omedelbart, och till en viss del genon elektorer i så stora valkretsar, som ortförhållan den medgifva. 6. Alt denna afdelnings ledamö ter tillika äro valmän för den mindre afdelningen och att den sednpare blott till en viss del för hvaij lriksdag omväljes. 7. Att fråsor kunna väckas hijllandera aAfdalnincen som heldst. men bör.