Aftonbladet – 31 mars 1848, sida 2

rskr farbroder lifvet. Sedan han genom ett kraf-! tigt rättfärdigande och särskilda omständigheter lyckats mer och mer afskudda sig sina misstankar, hade han omsider blifvit räddad genom en mäktig prests ifriga bemedling, hvars inflytande såsom en ,kyrkans pelare, åtminstone hade förmått så mycket hos tyrannen, alt ynglingen, frikänd från misstankar, dömdes till beständig landsflykt, och sedan hälften af hans egendom blifvit konfiskerad och den an dra ställd under förvaltning, fick tillstånd att gå ombord. Man kunde icke misstaga sig om den prägel af snille, som denne yngling bar. Såsom konsten i allmänhet är en enhet och dess särskilda grenar, skaldekonst, musik och fria konster, härflyta från samma intellektuella lifs ena källa, så var den anförda misstanken olyckligtvis icke utan grund. Ypnglingen, som röjde en synnerlig talang för målning, kunde alltså ganska naturligt anklagas att hafva gjort sig brottslig genom författandet af skaldestycket. Flyttad från högre sferer vill denna mörka verld, såsom en stråle af själens rena lif, lyftande menniskoanden upp till betraktandet af det sköna och höga, kungör konsten sig som nationalpoesi, i striderna för alla nationers frihet. De fria konsterna deremot kunna först uppkomma, när ett folk genom åtskilliga utvecklingsgrader kommit i en viss yttre ställning, som gynnar utarbetandet af de former, som äro föremål för målning och bildhuggeriMäktigast uppenbarar sig icke desto mindre konsten som. skaldekonst i ett folks strid för sina heliga rättigheter, och endast i sådana strider utvecklar sig all nationalpoesi, som är något helt annat än den oftast rika, eleganta litteraturen hos ett folk, som icke kommit