Aftonbladet – 30 mars 1848, sida 3

(Införes på begäran.) Löjinant Edmans wunderdåniga ansökan ho. Kongl. Maj:t, att icke få förfuskade de a honom uti Sverige införde och ordnade methoder och principer för silängars an läggande och vård. Stormäktigste Allernådigste Konung! Sedan Eders Kongl. Moj:t sistlidne vår i nåde bifallit hr statsrådet m. m. G. Poppii underdånige hemställan, att kungörelser borde utgå om det uppdrag att befordra silängars anläggande i Sverige jag under år 4847 skulle erhålla, och bemälte hi statsråd deraf tagit sig anledning förklara: att de! vore pmannamån fåsta afseende vid de från Eder: Kongl. Moj:ts befallningshafvande, Kongl. hushålls. sällskapen och enskilde landtbrukare redan ingångne ansökningar, om mitt biträde vid silängar; nödgades jag, på det att landtbrukarenas intresse icke måtte försummas, jemte und. begäran att för år 1848 i nåder erhålla uppdraget, år 1847 mig i und. detsamma afsäga. Under år 1847 hafva af mig derefter tolf län blifvit besökte, så att silängar anläggas enligt de af mig begagnade methoder uti 46 höfdingedömen. Sedan de äro ordnade i så många län, borde kunna antagas att med silängars grundläggande i Sverige är så långt framskridet, att de fördelar deraf skördas. för framtiden äro betryggade; men enligt min öfvrtygelse är numera så icke förhållandet. Uti den berättelse, som af mig till vederbörande auktoritet aflemnades för år 1846, angående silängars införande i landet, meddelades på förekommande anledning: att den skottska methoden för öfversilning, hvilken af hr direktör Johnsson användes, på de orter, hvarest den blifvit begagnad, haft till följd, att silängar icke spridt sig och af flera orsaker gjort landtbrukarne ohugade att företaga öfversilning. Äfven torde vara möjligt bevisa, att bland de uti Sverige sedan 30 år, enligt skottska methojen anlagde silängar, de flesta anläggningar befinnas icke hafva bibehållit sig, en naturlig följd af ;vårigheterne att underhålla dem i det skick de böra vara för att uppfylla sin bestämmelse. Likväl har bemälte auktoritet utverkat anslag för hr direktör Johnsson, att besöka Westerbotten och fortätta de anläggningar, hvilka af mig blifvit började, snligt en hel annan method. Efter erhållet uppdrag afreste jag år 1849 till fannowitz i Tyskland, för att inhemta kännedom om lerstädes varande ängsvattningar. Sedan jag efter ågra veckors vistande på stället öfvertygat mig om 2 äre ra a TS SRA rr fr