Aftonbladet – 30 mars 1848, sida 3

Article Image
vid våldsverkarne rusade ned på 6 å 10 alnar nä. ra truppen innan stenarne kastades — tog häref. ter flykten till tvärgatorna och gränderna under det att andra framryckte och förnyade samma upp träde. De som nedsprungo i Kohlmätaregränden skreko: nu ska vi ha en sup och sen ska vi rusa på igen. Större och mindre stenar framskaffades under tiden af handtlangare, dertill uppmanade af personer som syntes vara oväsendets tillställare, Under dessa stenkastningar såg jag flera soldater digna ned och en stund derefter hördes omkring 8 skott aflossade, såsom jag förmodar endast för att frälsa hvarje individs eget lif. Efter skjutningen aftog tumultet märkbart, i så fall att hurrningarne och tjutet blefvo mindre intensiva, och sedan Hans Maj:t Konungen person. ligen talat till den vilseledda folkmassan, syntes denna vilja upphöra med alla våldsamheter och rådslog länge härom, då några personer höjde någon ting hvitt i luften under utrop: Erkebiskopen! Norr! pErkebiskopen! då en stor del aftågade åt norr omkrirg kl. balf 40 e. m, Då oväsendet sedermera förnyades den 49 den nes i grannskapet af Storkyrkan, under sjelfva högmässogudstjensten härstädes, och fortfor sedermers oupphörligt hela eftermiddagen, äfven sedan Ört. verståtbållare-Embetets kungörelse var allmäntkänd, kunde oväsendet icke då anses för annatän såsom trots mot samhällets lagar, hvilka lagliga myndigheterna måste upprätthålla, om samhället skall ega bestånd. Då Tit. mot då vidtagne kraftigare åtgärder fun. nit sig befogad att framställa anmärkningar, Synes mig dessa endast härflyta från bristande kännedom om de omständigheter, som härvid tilldragit sig hvarom upplysningar torde kunna erhållas af vederbörande auktoriteter, i händelse ofvanståendd facta icke skulle vara tillräckliga. Stockholm den 30 Mars 1848. John Backlund. Kapten vid Kongl. Topogr. corpsen, Red. bör till ofvansiående tillägga, att der icke känt, att med början af uppträdet tillgick på det sättet som hr kapten Backlund häl uppgifvi, men är fullt öfvertygad om trovär digheten af dessa uppgilter. Red:s anmärkrinvg i gårdsgsbladet, i afseende på möjligheten at tidigare afstyra ofoget, härledde sig från åtskil liga personers omdömen, hvilka åsett händelse och varit ense om den meningen, att folkmas san i början fick busera för länge utan milirä rens mellankomst, och verkligen hade kunna skingras, om kavalleriet blifvit med mera kraf användt. Det lärer ej vara tvifvelaktigt, at militären verkligen i början ej fick uträtta hvar den hade kunnat utan behof ait skjuta. Sååt minstone hafva vi äfven bört militärer sjelfv: uppgifva. Det ör för öfrigt ej vår mening at insistera på anmärkningen i gårdagsbladet a annat skäl, än det, att om man antager mot satsen, så skulle deraf äfven tölja, ait en folk. massa af några hundra personer, som komm: tågande för att begå oljud eller våldsambeter icke skulle kunna skingras annat än genom eld: vapens användande, hvilket dock strider såvä emot erfarenheten på andra ställer, som mo hvad man såg söndagsaftonen på norrmalm, dei kavalleriet, rär det. började användas, snar! skingrzde hoparne blott med att rida på dem

30 mars 1848, sida 3

Thumbnail