Aftonbladet – 30 mars 1848, sida 3

lsin förre elef, på samma gång han inhemtade ytterligare underrättelser rörande det ifrågava I rande giftermålet. Ian tog raka vägen til Isennor Pepefys boning — blef mycket höflig! mottagen af en gammal neger, som med samma höflighet tog hans kort. Resultatet af hans förfrågningar rörande sennor Pepefys resa var icke tillfredsställande. Härifrån gick han till en skomakare, hvilken Dolores morbroder såsom hans kund tid efter annan besökte, och hoppades af honom utröna, hvar den unga ladyn befann sig, antingen på landtstället nära staden eller på något afstånd från densamma, såsom Achilles hade föregifvit. Från ett långt samtal med skomakaren rörande brustna sulor, godt läder, gång ooh nya bottnar, hade han kommit in på värderikare ämnen — brustna hjertan, anförvandters tillfångatagande, den sociala ställningen — hvarunder han likasom tillfälligtvis nämnde sennora Theresa och hennes syster Dolores, och derpå vidrörde ryktet, av sennor Pepefy till sina slägtrelationer skulle komma att stå, eller snarare stod, på en ny fot. Skomakaren, som stilla arbetade vid sin läst, hörde och besvarade godmodigt sin gamle bekantes underrättelser och förfrågningar, så mycket mer som han hade rekommenderat honom många nya kunder. Tillfälligtvis fick han nu till sin stora förvåning veta, att sennora Dolores var i staden med sin vän, miss Walker, och dessutom, att m:r Robert Walker beredde sig till en resa, hvilken, som han förstod, skulle ske till sjös på ett svenskt fartyg, till Rio Janeiro. Härefter återvände han till sitt hufvudqvarter, Cafg Boto, der vi just hafva observerat honom. Ni är alltså af den meningenn, inföll sennor Falsado, alt skaldestycket är af elt fruntimmer ?, En misstanka är alltid ett bevis på ovissheta, svarade privatläraren med en pedantisk ton. Så vidt jag är bekant med litteraturen och en stor del af vårt lands skriftställare,