Aftonbladet – 30 mars 1848, sida 2

funnit förespeglade, än sådane, som hvila på blotta suppositioner, och dessa vådor hade ju, så framt man velat till målet, kunnat undanrödjas genom ingifvande till. Konstitutionsutskottet af ett annat förslag, som medfört bättre garantier. Då sådant likväl icke skett, och balancen af hvilande mål hog högsta domstolen oupphörligen ökats, anser jag det vara al högsta vigt, att förslaget bifalles. Man har ansett betänkligt, att antalet af högsta domstolens: ledamöter gjorts beroende af anslags beviljande, Då likväl i flera andra ännu vigtigare fall förtroende lemnats åt folkombuden, — då de genom sin opinionsnämnd ega att afgöra, om en eller flera af högsta domstolens ledamöter må vid deras embeten bibehållas, tror jag också, att till Rikets Ständers bepröfvande med full tillförsigt kunnat öfverlåtas att afslå äskade anslag, i händelse de icke finna tillökning i antalet af högsta domstolens ledamöter af behofvet påkallad. Det har jemväl blifvit sagdt, att den enhet i lagskipningen, som hos dem, hvilka i sista instansen döme, är så önskvärd och vigtig, skulle kunna helt och hållet förloras. Men denna enhet, som hittills icke varit särdeles stor, tror jag endast vinnas och bevaras genom ledsmöternes egna bemödanden. Lagbestämmelser gagna i sådant fall till intet. Vidare har man velat, att i grundlagen borde inflyta stadganden om fördelningen af göromålen i högsta domstolen och föredragningen af desamma. Min tanke är likväl fortfarande, att högsta domstolen sjelf kan vidtaga tjenligare förfoganden i berörde afseende, än Rikets Ständer, och att fördenskull till högsta domstolen må öfverlemnas att afgöra dylika specialiteter. Hvad åter det uppgifna företrädet i den nuvarande redaktionen af 24 S R. F. beträffar framför den föreslagna, så får jag säga, att jag icke kan finna ett sådant företräde. Nu heter det, att uti Konungens Nedre Justitixrevision skola justitieärenderna beredas, men huru och på hvad sätt finnes icke stadgadt. Förslaget. deremot innehåller, att de ärenden, hvilka tillhöra: högsta domstolens handläggning, skola beredas och uti högsta domstolen föredragas, på sätt härom i allmänna lagen förordnas, eller särskildt stadgas. Härigenom är således tillfälle beredt att närmare bestämma sättet för föredragningen, till ökad säkerhet för rättsökande. Den ömtåligaste punkten i dem Kongl. propositionen och den, som förmodligen utgjort starkaste driffjädern till motstånd, synes mig dock vara den, som innefattade underrättelse derom, att en del af de administrativa besvärsmålen skulle komma att öfverflyttas till högsta domstolen, så att konsiderationssystemet hos de administrativa myndigheterna skulle gå under, och att rättvisan följaktligen äfven i dessa mål för framtiden skulle blifva gällande. Denna förändring anser jag dock vara af den allra största vigt, och jag förnyar min begäran om bifall till förslaget. Hr BILLSTRÖM: I likhet med den talare, som först hade ordet, gjordes också af mig vid förra riksdagen åtskilliga erinringar emot ifrågavarande Kongl. Maj:ts nådiga proposition. De afsågo egentligen förslagets ofullständighet, samt att antalet af högsta domstolens ledamöter lemnats beroende på löneanslags beviljande, hvsrigenom Rikets Ständer vid hvarje riksdag skulle hafva i sin makt verkställigheten af den ifrågaställde grundlagsförändringen. Jag har vid detta tillfälle icke behof af, att återupprepa dessa, med flera erinringar, helst de blifvit af hr Lagergren nu ytterligare upptagna och utförligen motiverade, utan inskränker jag mig till att yrka afslag å den Kongl. propositionen. Den siste värde talaren har ansett de anförda betänkligheterna hvila endast på suppositioner. Snarare skulle man: dock kunna söga, att hela förslaget hvilar på suppositioner, och så beskaffade förslag finner jag åtminstone icke förtjenta af bifall. aldraminst då de afse ändringar i en grundlag. Häruti instämde hr Collen. Hr THORN: Syftemålet med den Kongl. propositionen är uppenbarligen, att bereda ett skyndsammare afgörande, än hittills kunnat ske, af de mål, som på högsta domstolens pröfning ankommas. Det är väl sant, att mängden af balancerade mål var vid förra riksdagen större, än nu, samt att genom högsta domstolens oerhörda ansträngningar och: arbete balancen i någon mån minskats, men behofvet af förstärkning i antalet af ledamöter skall alltid qvarstå. Derföre, och emedan på olika tider personalen kan behöfvas större och på andra mindre, är åt Konungen öfverlemnadt, att, i samråd med Rikets Ständer, i den ordning, som för anslagsfrågors afgörande finnes stadgad, bestämma största antalet af högsta domstolens ledamöter, äfvensom deras arbetssätt. Den största faran föreställer man sig ligga 1 redaktionen af 24 och den derifrån uteslutna bestämmelsen, att målen skola af nedra revisionen beredas; men då, i afseende häfå, bänvisning blifvit lemnad till allmänna lagen, som icke beror på regeringsmakten allena att stifta, utan på Konung och Ständer gemensamt, finner jag vådan icke vara särdeles stor. För öfrigt finnes icke heller nu någorstädes bestämdt, huru många ledamöter af nedre revisionen skola i beredningen af målen deltaga. Då slutligen nödvändigheten ovedersägligen fordrar, att vidtaga åtgärder, hvarigenom målen i högsta domstolen må kunna hastigare afgöras, samt att ifrån konseljen öfverflyttas den mängd af mindre vigtiga besvärsmål, med hvilka regeringen för närvarande måste slösa bort dess dyrbara tid, ser jag icke något väsendtligt hinder för bifall till förslaget. Hr EKHOLM: Då jag först uppkom i Ståndet och hörde början till min värde väns, hr Lagergrens, anförande, trodde jag, att han rättat sin opinion från förra riksdagen, efter närmare besinning af sakens vigt, men jag blef i min förmodan ganska snart snöpligen bedragen. Jag delar hr Lagergrens åsigter så väl om behofvet af enhet i lagskipningen, synnerligast hos dem, som döma i hög-sta instansen, som ock om angelägenheten, att målen varda genom högsta domstolens ledamöter så fördelade, att en division kommer att behandla endast civila mål, en annan endast kriminela, och till och med en tredje för behandlingen af endast administrativa besvärsmål. Men jog kan icke inse skälet, att man, utgående från en sådan synpunkt, vill motsätta sig förslaget. Det är nemligen just för beredande af större enhet i lagskipningen, äm som hittills egt rum, samt för befordrande af målens skyndsammare afgörande, som förslaget blifvit till Rikets Ständer öfverlemnadt. Betraktar man frågan från den sidan, så tror jag, att man ej skall finna skäligt att vägra förslaget sitt bifall. Det hade varit mindre välbetänkt, att nu bestämma antalet af högsta domstolens ledamöter, då man icke känner det beahof af förstärkning, som, i anseende till ökade göromål, nödvändigt skall uppstå efter nya laSr NE BEIRA BALTISKA NES AASE AED