Aftonbladet – 30 mars 1848, sida 2

NN: var lagligen rakadt enligt stadgar och mönster, föll en del af sig sjelft ned i ansigtet, till följe hvaraf han i de konfedererades ögon blef misstänkt för unitariska tänkesätt, samt ofverhufvud för en uppstudsig undersåte och en straffbar rebell, Den korte mannen, som icke fann några hår under hakan, dem han och hans gissningar kunde fasthålla, sänkte sig för honom lika hastigt, som han hade hoppat upp På honom, Den vackre mannen, till straff för den andres närgångenhet, fattade nu med mer köld i hans halsduk, och, hållande honom framför sig med utsträckta armar, frågade han med lugn ton: Hvem är då ni?, De flesta närvarande, som redan blifvit storligen förskräckta af den föregående scenen, kunde nu icke längre återhålla sitt löje, medan den korte mannen, som redan förut var förvirrad, alldelesiförlorade sin fattning. Jag! jag! hvem jag är?, stammade han nu flämtande, i fara att strypas, lik en unitarie under bödelns hand; ,jag är barberaren Antouio Pedrillo Gordo, som bor här i Buenos Ayres der tvärsöfver gatan. Jag är barberare; jag är en icke misstänkt, praktiserande, rakande konfedereradp. Oh! ropade den vackre mannen inya klädesrocken, ni har då visserligen ett interesse, om icke en rättighet, au fatta en okänd under hakan och försäkra sig, om han är rakad eller icke. För öfrigt ville jag anmärka, att ni icke må nalkas hvarken min haka eller min person. Mitt mamn är kändt för polisen, och om här funnes någon polistjensteman, skulle jag anropa hans beskydd mot ett sådant angrepp på min person. Uppassare! gif mig ännu ett glas punsch), sade han i en lögre ton,