Aftonbladet – 29 mars 1848, sida 2

Bergström hade besökt Degeberg och kunde ej ogilla brukningssättet derstädes, ehuru han tillika sport att förluster yppat sig. Marken var allestädes försedd med underjordiska diken; allt öfrigt i jordbruk, slöjd och smide var ypperligt: Men de maschiner institutets elever uppvisat och kunnat förfärdiga, hade i anseende till deras dyrhet i allmänhet ansetts olämpliga. Per Nilsson ansåg det ej vara välbetänkt att afslå anslag till dylika instituter. De bidraga onekligen till bildande af ganska skickliga personer, hvarpå talaren hade många bevis. Hur: skicklig jordbrukare man än må vara, behöfver man dock lära så länge man lefver. Ifrågavarande ändamål är ett af de bästa hvarpå man kan kosta anslag. Anders Andersson från Skaraborgs län ville rätta det misstag någon gjort, då han trott att Degeberg vore en statens egendom, som kunde upplåtas åt enskild person. Han ville ej vidare inlåta sig i frågan om anslagets nedsättning, endast upplysa att föreståndaren åtminstone aldrig riktat sig sjelf på företaget. Talaren önskade bifall till denna del af utlåtandet och hads trott att de skrupler, som förra riksdagen visat sig för saken, nu borde vara häfde. Sahlström: Vid 2:ne nästföregående riksdagar har ett temligen starkt missnöje visat sig angående landtbruksskolorna, dels emedan methoderne skulle vara af ringa nytta, dels i anseende till befarad missbushållning med statens anslagne medel. Mot det första inkastet hade talaren alltid opponerat sig. Om de större skolornas mer eller mindre nytta ville han ej inlåta sig i bevisning; de mindre deremot voro för ståndets medlemmar af största behof och borde derföre varmt behjertas. Han hyste den alvarliga mening att de minst borde förkastas af ståndsbröderna, om de ej ville begå en oförlåtlig orätt mot sig sjelfve och sina kommittenter. Vid de större inrättningarne, serdeles Degeberg, hade det starka motstånd de förut rönt, verkat inskränkningar och sträng hushållning med beviljade medel. Många instämde häri. Lars Larsson hade ej åsyftat anslagen till de mindre skolorna. Dem, såsom förenade med mindre både allmän och enskild kostnad, vilje han ha utvidgade, ty deras nytta vore kanske större och mera kringgripande. Om anslaget till Degeberg nedsattes till hälften, så kunde de besparda 5000 anslås till de små skolorna. Erik Andersson från Skaraborgs län visste att vid Degeberg en mängd personer af obemedlade klassen fått undervisning och derifrån utgått skicklige att förtjena en god bergning; yrkade derföre fullt anslag. Nils Jeppsson och Sone Persson från Skåne, Anders Olsson från Jemtland, Etik Månsson från Blekinge. Ingemund Odin från Gottland och Östman instämde med Sahlström, erkände nyttan af de egentliga landtbruksskolorna, och önskade möjlighet för flera frielevers antagande. J. P. Danielsson yrkade att nedsättning i årsafgiften från 500 till 400 rår borde göras till vilkor för anslags beviljande. Christen Persson från Gottland yrkade återremiss å anslaget till Degeberg. De smärre skolorna förtjente anslag och utvidgning. Strindlurd ansåg bäst att bifalla anslaget till Degeberg; en återremiss skulle föga gagna, då entusiasmen för landtbruksskolorna var så stor. De små skolorna, 9 till antalet, ha hvardera sina 4000 rdr; ytterligare 4000 finnas utbjudne till den landsort, som vill begagna sig deraf, men ingen har ännu anmält sig. Emedlertid borde utvidning af de smärre skolorna för närvarande ej köra yrkas. Anders Andersson från Skaraborgs län anmärkte alt om anslaget till Degeberg, såsom några begärt, nedsattes till hälften, skulle med detsamma möjligheten till frielevers antagande upphöra, lärarelöner m. m. sluka den tillgång som funnes, och hr Nonnen lika litet som pu kunna stoppa en enda styfver i sin ficka. Carl Ergström från Calmare län bade af en mängd personer erfarit motsatsen till Lars Larssons uppgifter om Degeberg. Att elever möjligen utgå derifrån utan resultater borde ej framdragas såsom skäl mot institutet; der liksom vid alla andra läroanstalter lärer väl elevens underbyggnad, flit och goda vilja mest bidraga till hans förkofran. Vice talm. Nils Persson ville blott; nämna att denna långa diskussion vore fruktlös, likasom motståndet vid föregående riksdagar emot anslegens böjning. De andra stånden skulle helt visst bifalla, hvilket talaren för sin del måste gilla, och att han ej tagit öfvertygelsen om npyttan af bifall till anslaget för Degeberg ur vädret, kunde han visa genom erfarenhet i saken i flera fall. Att hr Nonnen får sätta till af egna medel:är fullt säkert, äfvensom att vid hans institut en mängd unga personer bildas till skicklige landtbrukare och beredas möjligheten af en god utkomst: Således ingen nedsättning i anslaget. Gustaf Johansson från Kronobergs län hade under diskussionen inbemtat att alla ägorne vid. Degeberg vore uppodlade, och då således ingen fullständig kunskap i nyodling der. vidare kunde bibringas, borde institutet snart kunna försvinnanp. Votering begärdes slutligen och utföll med 42 röster för återremiss emot 33. Emot 144 punkten tillstyrkande anslag af 14,000 rdr till Teknologiska institutet, lästes anföranden af Anders Andersson från Wermland och Arnoid Svensson från Blekirge. Sahlström: Den allmänna obelåtenheten vid föregående riksdagar med detta institut härledde sig blott från dåvarande direktörens handlingssätt emot lärare och lärjungar, ej från läromtethoden eller tvifvel om inrättningens behöflighet. Vid en af Kongl. Maj:t föranstaltad undersökning, befanns att hela oredan uppkommit från hr direktören Swartz. Nuvarande rykten om institutets dåliga tillstånd lära deremot blifvit utspridde af någon som ej kommit i fråga vid tillsättandet af en lärareplats. Institutet har gjort så god nytta, att dess verkningar äro allmänt erkände. Mekaniken, som spelar en icke obetydlig rol i vårt land och .som är oumbärlig för en mängd näringar, gör detta institut till en helt och hållet nödvändig inrättning, Tal. ville ej motsätta sig återremiss, men bad bröderne noga betänka frågans vigt. . Östman ville ock erkänna denna nytta. Man har sagt att konstfärdigheten i Sverige står långt RR — RR RR RR RR