Aftonbladet – 29 mars 1848, sida 2

RR RR ROT TR VI mörka hvalf. Långsamt och med sväfvande! ljud slog klockan nu i det angränsande torntret tolf. Väckt ur sin sömn, som under tiden bade hållit honom i hans stol, trefvade sennor Doimingo mekaniskt efter sin snusdosa och sökte upplifva sina lifsandar med en dugtig pris, samt räknade derpå högt klockslagen från ett till tolf, som ville han öfvertyga munkarna, att han, i enlighet med sin pligt, allsicke bade sofvit. Är ni färdig nu, broder Celeste!, sade han, gnidande sina ögon efter en lång gäspning; ,det är midnatt och solen går ganska tidigt upp..denna tid på året; och innan dess måste domen hafva gått i fullbordann, afbröt den gamla mannen, som betraktade en fånges exekution med samma köld, som en handlande tänker på en sjökaptens expedition till en annan del af verlden, med den skilnad, att han bekymrade sig mindre om den dömdes lyckliga ankomst till hans bestämda hamn, än bandlanden gör om sjökaptenens resa, såframt ej skepp och last äro sorgfälligt assurerade. Jag vill sjelf tillsäga fången om stundenp, afbröt Lorenzo, och vill derföre stadna qvar hos bonom i hans fängelse. Ganska bra, ganska bra! svarade sennor Domingo; njag ville icke hysa misstanke mot ers vördighet, men vakten måste fördubblas enligt föreskrift. Ni må stanna här, men ensam, alldeles ensam, ers vördighet, i enlighet med vår herres och herrskares befallning, hvilken Gud beskydde, åtminstone så länge jag lefver — så att jag icke må förlora min post. Han mumlade de sista orden för sig sjelf, gäspade åter, tog en annan pris snus, bjöd dosan till munkarna, hvilka dock icke voro; böjda att bruka henne, och befallde en lång smal karl, klädd i en korporalsuniform, att: föra fången, tillika med en af munkarna, till fängelset. s Alfonso, som låg på sina knän framför altaret, kände vidröringen af Lorenzos hand,